En fallen hjältinna

En fallen hjältinna
haltar hemåt genom den tysta staden.
Glöden i hennes ögon har falnat,
och glorian hänger på sned.
Det bultar i hennes huvud
som en stångjärnshammare mot tinningarna.
Mascaran rinner ner för kinderna
i en ström av svarta tårar,
och kylan får henne att skaka.
I det mjuka gryningsljuset
som sticker i hennes svidande ögon
strävar hon långsamt fram,
hopplöst begrundande livets vedermödor
och vansinnesdåden från den gångna natten.
Hon ler genom tårarna
och ämnar till att skaka på huvudet
men ångrar sig när stångjärnshammaren
slår till extra hårt.
Hon ångrar inget.
Hon ångrar allt.
Ett nytt år.
Nya möjligheter.
Nya svårigheter.
Nya idéer.
Nya dumheter.
Hon ångrar inget.
Hon ångrar allt.
Erfarenheten och saknaden
är allt hon har kvar
från året som gått.
Man lär av misstagen.
Och gör om dem igen.
Av skadan blir man vis
men visdom läker inga sår.
Hon får fatt i en pappersnäsduk
och torkar bort sminket
med ett skyltfönster som spegel.
Rycker på axlarna.
Varför ångra det man ändå inte kan ändra på?
Det spelar ingen roll.
Hon ångrar inget.
Hon ångrar allt.