Lördag 1 maj 1999

Så kom då äntligen dagen då vi skulle åka iväg på vår resa som vi planerat inför i månader.

Vid 14-tiden på eftermiddagen samlades vi allihop, alltså, Lowisa, Per, Viktor, Helene, Boel, Shabnam och våra ledare Samuel och Erik och så våra familjer så klart. När vi lyckats packa in all vår packning i vår vita, hyrda minibuss, packade vi in oss själva och begav oss ut på vår resa och innan kvällen försöka nå första dagens mål - Trelleborg.

Det var långt men vi försökte fördriva tiden så gott vi kunde med bland annat, både bra och dålig musik, sova och några körde till och med kuddkrig längst bak i bilen, så att dunen yrde i hela bilen.

Och efter allt detta och stopp både i Värnamo och Lanskrona kom vi äntligen fram till färjelägret i Trelleborg vid 21-tiden på kvällen. Där ställde vi bilen för att hitta ett McDonald’s, så att Viktor kunde få sina dagliga hamburgare och Samuel och Erik sitt livs viktiga kaffe. För övrigt åt vi på McDonald’s i 4 olika länder på en vecka.

När vi kom tillbaka till bilen påstod Helene och Lowisa att Ingvar Carlsson, våra f.d. statsminister satt i bilen bakom våran. Ingen trodde dem men det visade sig att de hade rätt i alla fall. Så vi försökte fixa några smygfilmningar med videokameran och när vi åkt ombord på färjan gick Erik fram till Ingvar Carlsson och hans fru för att pressentera oss.

Efter all denna uppståndelse kring Ingvar Carlsson letade vi reda på våra hytter, innan vi gick och tittade efter spelhörnan. Helene lyckades faktiskt vinna 30 kronor på en av de enarmade banditerna, för oss andra gick det inte riktigt så bra.

Därefter var det dags att krypa till kojs och försöka sova lite innan väckningen klockan 05.00 följande morgon. Gonatt !!!

Söndag 2 maj 1999

Blev väckta 05.00 - jättetrött, men var ändå tvungen att packa ihop alla våra saker för att hinna ner till bilen innan klockan 06.00 då vi skulle åka av färjan. Vi åkte av färjan och befann oss i Rostock i Tyskland. Efter en tankning av bilen påbörjade vi vår dagsetapp - att ta oss till Berlin.

Men innan vi var riktigt framme i Berlin besökte vi Park von Sanssouri i Potsdam - en jättestor, och då menar jag stor park med mängder av stora, fina slott. Vi tillbringade en hela eftermiddag i parken, men vi skulle ha kunnat stanna hur länge som helst om vi bara haft tid, men vi var tvungna att åka till Berlin och leta reda på vårt vandrarhem - Jugendgasthaus am Wannsee.

Efter installationen och lite vila på vandrarhemmet beslöt vi oss för att ta S-Bahn in till Berlins centrum, där vi gick och kollade i skyltfönster på Küfürstendam och i köpcentrumet KaDeWe. Efter tillräckligt många skyltfönster åkte vi tillbaka till vandrarhemmet, för det började bli dags för lite sömn igen.

Måndag 3 maj 1999

Den här dagen fick vi lite längre sov morgon, vissa längre än andra. Per och Viktor försov sig ganska så mycket. När vi andra satt nere i matsalen och åt frukost hade de inte vaknat även fast vi stått och bankat på deras dörr i ungefär 10 minuter - grabbarna sov hårt. När vi ätit frukost färdigt och gick upp igen och efter att ha bankat i ytterligare 10 minuter kom de ut trötta och yrvakna.

När grabbarna ätit och blivit färdiga begav vi oss med hjälp av S-Bahn in till Berlins centrum. Vi besökte en massa sevärdheter ( ? ), så totalt gick vi nog minst en mil i Berlins centrum under den dagen. Dessutom var alla hungriga, eftersom att vi inte åt någonting mellan frukosten och på McDonald’s vid 16-tiden på eftermiddagen. Så vi var ganska så tjuriga och inte världens bästa sällskap den dagen, med efter McDonald’s besöket blev alla mätta och belåtna igen och när vi kom tillbaka till vandrarhemmet den kvällen var allas fötter som gelé.

På kvällen på vandrarhemmet spelades vi ett av våra tidsfördriv - UNO. Den som förlorade fick sova upp-och-ner den natten som straff enligt Viktor, det blev Samuel.

Tisdag 4 maj 1999

Upp tidigt, packa, äta frukost, packa in oss i bussen och så iväg. För denna dag skulle vi passera gränsen mellan Tyskland och Polen och slutligen nå fram till den polska byn Lipniki, där vi skulle bo.

Det var långt och vägarna var inte världens bästa heller, men vi kom fram till Lipniki efter mycket om och men. Vi skulle bo på ett f.d. kloster som nu är under ombyggnad till ett vandrarhem. Han som äger "klostret" är polsk men har jobbat och bott i Sverige i många år, så att han kunde prata svenska hade vi stor nytta av. "Klostret" var även inrett med IKEA möbler, så vi kände oss faktiskt ganska så hemma. Det såg faktiskt mycket värre ut än vad det egentligen var.

På kvällen tog vi med oss "klostrets" ägare och åkte till ett gammalt slott i en grannby för att äta. För i Polen finns det många byar och små samhällen. Man åker några km, kommer till en by, åker några km, kommer till en by och så fortsätter det hela tiden. Utan "klosterägare" hade vi aldrig klarat att beställa mat på slottet, för vi kunde bara et ord på polska - TACK ( som betyder JA på svenska).
 
 
 
 
 
 
 
 

Onsdag 5 maj 1999

Den här dagen var den jobbigaste dagen på hela resan. Vi besökte nämligen koncentrationslägret i Auschwitz. Vi åkte tidigt från Lipniki för det tog fyra timmar att åka. Samuel ville att det skulle gå lite snabbare och det ledde till att han åkte fast för fortkörning. Bara tio minuter tidigare hade han även suttit och skrutit över att han aldrig åkt fast för fortkörning. Enligt poliserna var det en 50-kilometers väg men vi hade kört 22km/h för fort, men ingen av oss andra i bilen hade sett någon fartbegränsningsskylt !!!

Men efter lite böter kom vi så småningom fram till Auschwitz. I Auschwitz hyrde vi en guide och tillsammans med henne gick vi omkring i Auschwitz och även i förintelselägret Birkenau, inte långt från Auschwitz, i cirka 4 timmar. Det var svårt att smälta allt på en gång och det är sant som guiden sa: att det är lätt att tro på men svårt att förstå.

När vi kom tillbaka från Birkenau till Auschwitz åt vi lite och så överlämnade vi en krans från oss på Värgårdsskolan som ett tecken på att vi varit där och att vi tänker på alla drabbades av helvetet.

Därefter väntade 4 timmar i bilen. På vägen hem till Lipniki skulle vi stanna i någon polsk stad för att äta på McDonald’s (var annars). Vi såg en skylt om McDonald’s flera gånger men lyckades alltid på något sätt ta fel väg, men efter mer än en halvtimme kom vi äntligen fram och fick vår efterlängtade mat. Vid 11-tiden på kvällen nåde vi slutligen Lipniki efter en jobbig dag i ett av jordens helveten.

Torsdag 6 maj 1999

Efter frukost på "klostret" begav vi oss iväg tillsammans med klosterägaren, till en polsk skola i närheten. På skolan fick vi prata med deras engelska lärare, för ingen annan av personalen kunde engelska inte ens rektorn. Hon guidade oss runt på skolan, vi fick bland annat se datasalen med nya fina datorer, titta in i några klassrum med pågående lektioner, titta på en handbollsturnering i gympasalen. Vi fick också prata med några elever i 8:an. Skolan var i bättre skick än vad man trodde faktiskt, men inte fullt så bra som i Sverige.

Efter skolbesöket åkte vi vidare till Krakow - en polsk stad. Där gick vi runt och handlade och tittade i affärer. Vi var även nere och gick en liten bit i en underjodisk stad under staden. När vi fått nog av Krakow åkte vi till en by som Sverige byggt upp till de som drabbades värst av den stora översvämningen som drabbade området för något år sedan. Typiskt svenska hus !!!

Därefter bar det av till ett jättestort och förfallet slott som ägdes av någon mysko typ med mängder av hundar. Vi fick en (tråkig) guidetur på slottet som han försökte rusta upp. Lycka till !!!

När slottsbesöket äntligen var slut, åkte vi hem till Lipniki. Men i byn där vi besökt skolan stannade vi för att handla och då träffade vi två av tjejerna som vi träffade i skolan - Anna och Karolin.

Hemma i Lipniki körde vi lite UNO och Jatzy innan det var dags att sova sista natten på "klostret".

Fredag 7 maj 1999

Efter frukost och packning lämnade vi "klostret" i Lipniki för att fram på eftermiddagen nå Tjeckiens huvudstad Prag.

När vi kommit till gränsen mellan Polen och Tjeckien började det plötsligt ryka i bilen. Det var som tur inget allvarligt, det fixades lätt igen med hjälpa av en av Lowisas hårnålar, och vi kunde fortsätta vidare igen.

Väl framme i Prag letade vi reda på vårt vandrarhem innan vi gick ner till centrum. Utsikten över Prag var fantastisk. På stan gick vi och tittade i affärer, handlad, gick över Charlie Bridge och så skulle vi ha besökt den Judiska kyrkogården, men den var stängd så vi såg bara lite genom grindarna. Sent på kvällen tog vi taxi upp till vandrarhemmet, för att sova lite innan nästa runda på stan.

Lördag 8 maj 1999

Efter en liten frukost (smakade inte så bra alltså), på vandrarhemmet i en överfylld matsal, gick vi återigen ner till Prags centrum för att kolla på sevärdheter.

Efter den kort rundvandringen åkte vi tillbaka till vandrarhemmet för att checka ut och börja vår resa hem till Sverige, först genom Tjeckien och sedan Tyskland och innan 23.00 nå färjelägret i Rostock innan färjan gick. Även nu tryckte Samuel lite för mycket på gasen, med andra ord - han åkte fast för fortkörning IGEN.

Väl framme i Rostock, gick vi på McDonald´s för att äta. Vi körde ombord på färjan, utan någon Ingvar Carlsson i sikte. Men den här natten hade vi inte råd med några hytter, så vi fick sova på ett stenhårt cafeteriagolv den natten.

Söndag 9 maj 1999

Vaknade stel och dödstrött - eller vaknade och vaknade, man hade inte sovit så mycket. Plockade ihop våra saker och gick ner till bilen och befann oss snart på svensk mark igen. De flesta började hemfärden genom Sverige sovande. Tog en snabb frukost i Ljungby. Vid 13-tiden på eftermiddagen var vi tillbaka vid Värgårdsskolan i Kisa. Och så plötsligt var vår resa slut. En vecka hade försvunnit, men inte ut i tomma intet utan den kommer nog alltid att finnas med oss allihop genom hela vårt liv.
 
 
 
 

Av Boel Carlsson 1999