SOUNDCHECK: Susan, Levande och varm, Älskad och sedd, Hon gör mej galen, Gott att leva.
RECENSION 1:
Mycket bra turnéöppning. Första timmen var den bästa sedan 94. Sedan kom hitparaden och den lät som vanligt. Trevligt var dock att "Vid din grind igen" var tillbaka. "Ute på vägen igen" funkade i soloversion, dock utan att vara någon höjdpunkt. Medleyt var lysande, som alltid.
(Calle)
RECENSION 2:
Det börjar lovande. Tre starka spår från senaste skivan följs av Eggen-klassikern Kyssar och smek. Läckert. Och det fortsätter så. Älskad och sedd har fått ett mjukare arrangemang och börjar äntligen likna studioversionen. Mellan hägg och syrén låter till och med bättre än studioversionen. Mitt bland godingarna stoppar Lundell in nya, innerliga balladen Halleluja (?). En Leonard Cohen-översättning som smälter in i både hjärna och setlista. Hon gör mig galen sätter punkt för en perfekt inledningstimme. Skarpt låtval som förhöjs av en någorlunda inspirerad Lundell, en nedtonad men briljant Bark, samt körstämmor som man aldrig kan tröttna på. Sedan tar konserten en olycklig vändning. Rockpartyt drar igång, men inte med vinterturnéns material utan med de uttjatade Kär och galen-hitsen. När jag kysser havet, Kär och galen, Öppna Landskap, Vid din grind igen, Aldrig nånsin din clown...engångspubliken jublar och skrålar men fansen har hört dem till leda. En sådan renodlad hitparad har inte Lundell kört sedan sommaren -95. Och då kompenserade han med bästa tänkbara extranummer (Gränsen, Under månen i natt, Rockin' in the free world...). Något sådant får vi inte i Linköping, här avslutas spelningen fantasifullt med det trista maratonmedleyt från vinterturnén och den om möjligt ännu tristare Isabella. Fem sommarturnéer på lika många år har nog blivit åtminstone två för många. Merparten av årets tre timmar långa upplaga är alltför förutsägbar och välbekant. Visst, Lundells show är fortfarande klasser bättre än allt annat på de svenska sommarscenerna. Men det blir inte mer än godkänt i förhållande till Lundell själv, vi vet ju exempelvis vad han visade upp sommaren -94 och vintern -97. Nej, den som känner med sig att han inte nöjer sig med en hitparad och några enstaka guldkorn gör nog klokare i att traska iväg till en biograf och lägga pengarna på Con Air i stället. Steve Buscemi har i motsats till Lundell aldrig varit bättre.
BÄST I LINKÖPING:
Kyssar och smek. Bark. Ebba. En Gwyneth Paltrow look-a-like i publiken.
SÄMST I LINKÖPING:
Berusade ortsbor. Evighetsversion av Chans. Öppna landskap.
UNDERLIGAST I LINKÖPING:
Att Ebba inte fick köra duett på Lycklig Lycklig. Att Ebba inte fick köra solo i pausen. En akustisk Ute på vägen igen. En gigantisk jordgubbe som hängde ned från scentaket.
(Magnus Målberg)