Ingen av mina kompisar har nånsin gillat Blur på det sätt jag gör. De gillar några av deras låtar eftersom jag tvingar dem att lyssna på dem när de är med mig. Jag är en av få i skolan som gillar Blur, men det hindrar inte mig. Snarare har det motsatt effekt. Jag känner mig fri när jag lyssnar på Blur. Jag känner mig annorlunda, som om jag har nåt som inte många har. När jag surfar för att hitta Blurrelaterade grejer ser jag att jag inte är ensam, och jag känner mig som en del av ett litet Blursamhälle. En hemlig värld som ingen utom de invigda förstår. Mina föräldrar fattar inte. Ingen, som inte har en favoritgrupp eller liknande fattar. De som har det vet vad jag snackar om. Det finns inget som att sätta på sig hörlurar och lyssna på Blur, eller skruva upp volymen och skrika med.

Jag har inte så många skivor. Jag har bara Leisure, Modern Life is Rubbish, Parklife, The Great Escape, Blur(japansk utgåva), Bustin’ & Dronin’ och 13 (ltd edition). Och några singlar. Jag skulle vilja ha allt, men det är inte lätt. Jag lyckades få tag på den japanska utgåvan genom att tjata i affären tills de tröttnade och importerade den. (typ) Jag skulle väldigt gärna vilja ha The Special Collectors Edition och fler b-sidor. Jag har en del på RA och mp3 men om du har några så kan du väl höra av dig. Snälla!!! Alla format funkar. Jag skulle bli så tacksam!

Om du är en av dessa människor, som jag, som älskar Blur mer än någonannan grupp i världen. Om du kan sitta i timmar och lyssna på Blur. Om du kan djupdyka i dina känslor med Blur så e-maila mig.

Förresten, jag är inte alltid så filosofisk, jag kan va skoj också. E-maila gärna och fråga mig om det är nåt du undrar över. Vad som helst.