Mitt korståg för den europeiska filmen fortsätter. Så här i EU-tider. Och eftersom nu fransmännen vill begränsa importen av amerikanska filmer, och främst vill se franska filmer, varför då inte ta en titt på vad vi kan förvänta oss på biodukarna framöver?
Frankrikes främste regissör är en man vid namn Jean Rollin. Nej, jag tror inte heller att Jan Aghed känner till detta okända faktum. Rollin har gjort långfilm sedan 1968, och vad jag vet har inga av hans verk visats i Sverige - vilket jag i och försig kan förstå. Det är ju trots allt ont om oss konstälskare.
Rollin är mest känd för sina skräck-, och då främst vampyrfilmer. Fram till idag har han gjort sexton filmer, men då är alla hans porrfilmer (Rollin: "Tja, jag behövde pengarna") oräknade. Tack vare det lilla engelska videobolaget Redemption, som släpper väldigt obskyra kultrullar, har nu dessa skräckisar blivit tillgängliga för en väl drogad publik utanför Frankrike.
1968 gjorde Rollin en svart-vit kortfilm. En producent vid namn Sam Selsky fick se filmen, och bad Rollin förlänga den till långfilmslängd. Under namnet Le Viol de Vampire (Våldtäkt av en vampyr) visades filmen för en förvirrad publik. Det här var en besynnerlig sak, om en vampyrdrottning, nakna flickor, fetischism, och folk som piskas. Surrealistisk? Jojomen. Improviserad? Lita på det.
Rollin följde upp succén (nåja...) med La Vampire Nue (Den nakna vampyren, snacka om höjdartitlar!) året därpå, om nakna vampyrbrudar från rymden. 1970 kom en film, som innehåller en scen som faktiskt nästan är berömd. Filmen heter Le Frisson des Vampires (Spänning för en vampyr, lite dåligt översatt, sådär...). Den berömda scenen: en vampyrbrud gör entre genom att kliva ut ur en moraklocka (?!). Hm... Varför hade hon gått in i den till att börja med? Bodde hon i den? Billigt och bra i så fall. Hur som helst, scenen är väldigt effektiv. I övrigt handlar det mest om lesbiska, nakna flickor, och dialogen är föredömligt reducerad - man säger nästan ingenting i filmen.
Den gode fransmannens mest kända film, är antagligen Requiem pour une Vampire (Requiem för en vampyr) från 1971. Två flickor i clowndräkter flyr från polisen, och gömmer sig i ett ödsligt slott. De klär av sig nakna. En vampyrsekt dyker upp. Klarinett-tutandet på soundtracket låter ungefär som musiken till Saltkråkan. Självklart en mycket skum film, men som alltid i fallet Rollin, är den stämningsfull och fascinerande.
Han fortsatte att göra vampyrfilmer, men utökade sitt register med erotiska och surrealistiska splatter- och zombiefilmer. Bl a knöt han till sig den vackra, franska, fd porrstjärnan Brigitte Lahaie, som efter sin porrkarriär, liksom Traci Lords, Ginger Lynn och Michelle Bauer, satsat på b-filmsroller. Lahaie har främst medverkat i filmer av Rollin och den från denna spalt välbekante Jess Franco.
I Fascination, t ex, traskar Lahaie omkring med en lie och gör saken kort med folk. La Morte Vivante (De levande döda) innehåller nakna zombiebrudar. Raka rör.
En intressant film är Zombie Lake (även känd som Zombie's Lake), enligt filmografin jag tittar på just nu gjord 1985, men jag har för mig att den är gjord tidigare. Den här filmen skulle egentligen regisseras av Jess Franco, men han drog sig ur, och Rollin gjorde filmen under pseudonymen A. J. Lazer. Men! Filmen blev så kass att alla trodde att det var Franco som gjort den!
Ur en sjö i en liten by, kliver en vacker dag ett gäng zombienazister (med knallgröna ansikten), som hökat där sedan kriget. Terror och fasa (främst om man är naken) följer. Bästa scen: en minibusslast flickor badar nakna till vad som låter som James Last på soundtracket. Zombisarna anfaller till Hammondorgelmusik.
Förutom att regissera film, skriver Rollin romaner. Fråga efter dem på ditt bibliotek.
© 1998 Pidde Andersson
Get your own Free Home Page