Raggarbilen susar fram i full fart längs den lilla landsvägen. Efter följer en polisbil. Tut-Tut! Tut-tut! Det bär sig inte bättre än att raggarbilen kör av vägen. Det två hårdingarna i bilen - Berra och Kritan - kravlar ut, och lyckas komma undan polisen.
Detta är inledningen till Ragnar "Åsa-Nisse" Frisks råtuffa nutidsdrama Raggargänget från 1961. En alltid lika aktuell film. Värstingar har det ju funnits i alla tider.
För att filmen verkligen skulles kännas äkta, anlitades riktiga skådespelare för goda rollprestationer. Därför innehas Berras och Kritans roller av Ernst-Hugo Järegård respektive Jan Olof Strandberg (I tvärrandig tröja). Överåriga? Ganska rejält. Är de övertygande som hårda raggare? Skojar du? Levererar Ernst-Hugo sina repliker som en Dramaten-skådis? Räkna med det. Väcker de munterhet hos filmens åskådare? Självklart, annars hade jag ju inte skrivit om den här!
Den här filmen är ju ganska känd och omtgalad, men hur många har egentligen sett den? Dessutom vägrar filmens skådespelare nu efteråt att diskutera sin medverkan - de skäms nämligen en hel del. Varför? Själv hade jag varit stolt om jag fått vara med i en dylik film.
I handlingens centrum står en ung, snäll raggare, som även är amatörboxare. Han är kär i en klämkäck sångerska, som har en syster som hänger tillsammans med raggarna. Systrarnas far, spelad av Sigge Fürst, hatar raggare över allt annat - men han gillar boxning. Boxarkillen tränar inför en turnering, och säger iband saker som "Vi raggare e reko, vi vill bara lattja me våra kärrer."
På raggarfiket sjunger en av Sveriges hårdaste människor, Carli Tornehave, den tunga sången "Hårda bud". På samma fik sitter för övrigt även Frej Lindquist och spelar piano, men han säger ingenting. Tjoigast på fiket blir det när Lajla Westersund river av "Raggarpolkan", eller vad den nu hette.
Den sjungande systern framträder på fiket. Berra och Kritan dyker upp och viftar med kniv och sprider förstämning. En av tjejerna berättar att hon har föräldrafritt. Hela gänget beger sig till villan hon bor i. Berra och Kritan anländer. Berra våldför sig på ena systern. Kritan super sig full och slår sönder vardargsrummet. Festgästerna tittar på röran. "Hur ska jag förklara det här för mina föräldrar?" undrar tjejen som bor där. "Äh, kom så sticker vi och badar!" säger då en annan tjej. De sticker och badar.
Boxarkillen gör succé vid boxningsgalan. Fürst blir impad, men då avslöjar sjung-dottern att han är raggare. Fürst blir vred, men ångrar sig, och bjuder boxaren på lunch.
Boxarens gamle far samlar på sedlar. Berra och Kritan uppdagar detta, och rånar den gamle - utan att veta att sedlarna är kinesiska! Det får polisen efter sig. Berra och Kritan sitter på fiket och tror att de är trygga, då några poliser kommer in. De två hårda raggarna börjar skylla på varandra, tumult uppstår, och Berra lyckas smita ut.
En vild jakt följer. Berra springer omkring på någon nerlagd fabrik, med ett stort följe efter sig. Han ställer sig på ett tak, och skriker ut ett dramatiskt tal till förföljarna. Med tårar i ögonen berättar han om hur missförstådd han är.
Innan någon hinner göra något, kastar sig Berra ut från taket. Filmen slutar med att vi ser hans kropp ligga på marken, medan de övriga långsamt lämnar platsen...
Raggargänget är en modern klassiker. Varför inte börja tillverka lite Raggargänget-merchandising så här 34 år försent? Jag vill se Ernst-Hugos keps till försäljning i butikerna! Jag vill kunna köpa hans stövlar! Jag vill att landets frisörer lär sig klippa Jan Olof Strandbergs frisyr!
Till sist lite skoj kuriosa: Mannen som stod bakom kameran under inspelningen, jobbar numera på TV-kanalen Femman. Det är han som fotograferar Ronny Svenssons filmprogram. Ronny äger förresten originalfilmaffischen till Raggargänget.
© 1998 Pidde Andersson
Get your own Free Home Page