Filmer om jättelika monster som går omkring och äter upp storstäder går alltid hem hos övertecknad. Monster som Godzilla eller Gamera, båda med Japan som hemland.
I dag tänkte jag ta upp det kanske ruskigaste jättemonstret av dem alla: Reptilicus. Nej, han är inte japan. Han är - dansk!
Filmen heter just Reptilicus, med den danska alternativtiteln Rædselsohyret. Året var 1961, och regissör var Poul Bang. Filmen är en dansk-amerikansk samproduktion, och den version jag såg var den danska, på danska. I den amerikanska pratar man engelska, och den versionen lär innehålla några extra scener, samt sakna den danska versionens höjdpunkt. Det säger sig själv att det är den danska versionen som gäller.
Det hela börjar i lappmarkerna. Ett gäng oljeborrare, eller vad de nu är, hittar några blodiga benknotor i underjorden. Man kommer fram till att de måste ha tillhört ett hittills okänt urtidsmonster - men varför är knotorna fortfarande blodiga? De allvarliga männen sitter runt en brasa (den blonde hjälten röker sned pipa - minus i kanten) och diskuterar vart de ska skicka fyndet. De nämner ett par institut med krångliga latinska namn. Jag menar, här har gubbarna bott hela sina liv i ödemarken, och så känner de till en massa konstiga institut.
Nåja. Fyndet skickas till Köpenhamn. Där upptäcker en forskare, att knotorna och blodet håller på att regenereras, och växa ut till sin ursprungliga form. Snabbt. Inom kort ligger Reptilicus stjärt i laboratoriet.
Laboratoriets hjälpreda spelas av Dirch Passer. Han sätts att vakta stjärten, och går verkligen inför sin uppgift. Passer står även för filmens höjdarscen: han sitter på en parkbänk, omgiven av små flickor. Plötsligt brister Passer ut i sång - en käck liten Reptilicus-visa. Passer och flickorna dansar runt en flaggstång, och sjunger glatt "Rep-ti-licus!" Scenen finns inte med i den amerikanska versionen.
En stormig natt, komplett med åska och blixtar händer det: Reptilicus har återfått sin ursprungliga form, och rymmer från laboratoriet (Passer ser monstret och skriker "Mooo-ar!"). Det eldsprutande och vingförsedda monstret traskar omkring i Köpenhamn och äter upp hus och har sig. Spännande värre.
Det är onekligen något visst med en film där Köpenhamn går under. I synnerhet som Köpenhamn ser ut att vara tillverkat av skokartonger. Hemtrevliga, röda hus jämnas med marken.
Militären, ledda av en amerikansk general som pratar danska, kallas in. Problemet är att om man kapar av en av Reptilicus' kroppsdelar, växer den avkapade stumpen ut till ett nytt monster. Vad ska man ta sig till?
Massor med folk får sätta livet till. I den kanske mest fantastiska stuntscenen, cyklar ett helt gäng danskar ut för en raserad bro, och plumsar handlöst i hamnen. Cykelstunts finns det för lite av på film.
Så till slut kommer man på lösningen. Man fyller en granat med gift, och laddar sedan granaten i en bazooka. Arméns mästerskytt lyckas skjuta granaten rätt in i monstrets gap. Reptilicus dör. Danmark är åter i säkerhet.
Tror våra hjätar. För vad de inte vet, är att Reptilicus ena fot blev avskjuten under en batalj, och ligger nu och växer till sig på havets botten...
Den här omskakande färgfilmen finns på video i Danmark, och som så ofta är fallet går den inte att hitta här i Sverige. Ibland är livet hårt.
© 1998 Pidde Andersson
Get your own Free Home Page