Som den sanne kulturivrare jag ju är, har jag tagit upp en massa väldigt konstiga filmgenrer här i spalten. Idag tar jag upp en av de allra konstigaste.
Nunsploitation.
Jojomen. Exploitationrullar om nunnor. En genre som den här kan självklart bara komma från ett väldigt katolskt land, där religionen fortfarande ligger som gräddfil över invånarna, och mycket riktigt - nunnefilmerna är italienska, och de gjordes i början av 70-talet.
Grundidén i den här genren är att nunnor egentligen är ena riktiga hyndor som lever i synd bakom klostrets murar. Det stämmer alldeles säkert, jag menar, vad skulle man annars göra om man var nunna? Jag tror nog att nunsploitationfilmer är rätt dokumentära. Faktum är att flera av dem enligt förtexterna är baserade på verkliga händelser.
Nå, vad får man då om skaffar sig en nunnefilm? Tja, en massa kåta nunnor som springer runt, ofta nakna, och klämmer varandra på lökarna, och idkar umgänge med insmugglade karlar, innan de - nunnorna alltså - får sina straff på slutet. Sex blandat med lite tortyr och förnedring, alltså.
Ibland skäms nunnorna för sina synder, och straffar sig själva genom att knäböja i krossat glas eller på andra, mer uppfinningsrika sätt. Ska man straffa sig själv, bör man förövrigt lämpligen vara naken.
Det engelska videobolaget Redemption har jag nämnt här i spalten förut. De släpper enbart gamla, oftast europeiska, kultrullar, och tack vare dem finns nu ett antal nunnefilmer att tillgå. Som till exempel Killer Nun, genrens verkliga klassiker.
Här är det Anita Ekberg (!) som spelar mördarnunnan. I en annan roll dyker amerikanen Joe Dallessandro, känd från flera Andy Warhol-filmer, upp. Killer Nun blev faktiskt totalförbjuden i sitt hemland, då kyrkan ansåg den vara alltför kontroversiell och hädisk.
En annan fin film är The Nuns of Saint Archangel. Jag hajade inte riktigt alla turerna i handlingen, men klostrets nya mother superior ser till att alla nunnor lever i synd. Män klättrar in genom fönstren på nätterna, till nunnornas glädje, och nunnor på picknick blir våldtagna. Friska tag, gott folk!
Ärkebiskopen blir sned, och straffar nunnorna. "I will continue with the inquisition!" hojtar en präst, och vrider om tumskruvarna. Vår vackra initiativtagare döms att dricka en bägare gift. Det tar flera minuter för henne att dö, och i varven mellan dödskramperna lyckas hon slita av sig kläderna. Slut.
I Story of a Cloistered Nun återfinns den inte helt obekanta Suzy Kendall i en av rollerna. Här har vi den rörande berättelsen om en ung flicka som faller för köttets lustar. Hennes föräldrar placerar henne därför i ett kloster. Som om det skulle hjälpa...
En annan nunnefilm från Redemption heter Flavia the Heretic, fast den har jag inte sett. Faktum är, att de här filmerna egentligen är rätt tråkiga. De har för det mesta väldigt bra foto, vad annat att vänta; de är ju italienska, och musiken är maffig med feta körer och grejor. Men i övrigt är det lite småtrist. Det händer inte så mycket mellan sex- och tortyrscenerna, och det som händer är ointressant. Som modern svensk tror jag dessutom att det är väldigt svårt att bli moraliskt upprörd av filmerna (så tillvida man inte tillhör Föreningen Kvinnor Med Fula Frisyrer Och Fotriktiga Skor).
Självklart tittar jag på alla nunsploitation filmer jag kommer över ändå. Vaffan, jag är ju inte mer än människa!
När kommer Ulf Ekmantation-genren?
© 1998 Pidde Andersson
Get your own Free Home Page