Som vanligt har jag en hel del annat att förtälja, innan jag ger mig på dagens ämne. Till att börja med: TV1000 borde få en guldbagge (eller ännu hellre - en gyllene Beretta .38) för Årets Filmgärning. Nu i september visar nämligen betalkanalen i fråga inte mindre än fyra filmer av John Woo! Filmerna är The Killer, Hard-boiled, Bullett in the head och Once a thief. Det är bara att tacka och ta emot.
Stora och små män heter en ny, svensk film, som går upp i höst. När ni ser den, vill jag uppmana er att unisont göra vågen, när en amerikansk tullare dyker upp. Tullaren spelas nämligen av - TA-DAA - Joe Sarno! Just det. Mannen som regisserade Fäbodjäntan! Undrens tid är inte förbi...
Förresten - är det inte dags för en ny tävling? Okay, vilken är världens bästa filmreplik? Rätt svar i nästa spalt. Bästa förslag belönas med något moderiktigt.
Al Adamson - mannen som inte kunde regissera sig ut ur en papperskorg - har mördats (På ett ganska kreativt sätt). Därför tillägnas dagens spalt hans minne.
Såja. Äntligen. Till saken. Vid det här laget har ni säkert sett John Waters Serial Mom, eller hur? I den filmen finns en scen, i vilken en kille hetsar upp sig å det grövsta till filmen Double Agent 73. Jag har sett filmen - och det är en film som kräver sin karl.
Doris Wishman heter en liten tant som regisserade nakenfilmer på 60- och 70-talet. Hon har förekommit i den här spalten tidigare med Nude on the moon. Hennes filmer var uteslutande av extrem lågbudgetkaraktär, och alltid oerhört klantigt gjorda.
Double Agent 73 är från tidigt 70-tal, och i huvudrollen finner vi Chesty Morgan, en dam med två talanger - och skådespeleri är inte en av dem... Egentligen är hon alldeles för gammal och ful som stryk, men som sagt, hennes talanger kräver stor bioduk för att rymmas.
Filmen börjar med att vi ser ett hus. Sedan zoomar kameran ut från huset, och direkt därefter zoomar den in på huset igen, lite snett mot ett fönster. Om det är meningen vet jag inte. Inne i huset sitter några skurkar. Närbild på ett par fötter som smyger omkring. En man letar efter något. Ett par nya fötter dyker upp. Tumult uppstår. Det visar sig att mannen som letade, var en agent. Vad han var på jakt efter har jag glömt, men det spelar ingen roll.
Nu kopplas Chesty Morgan in för att lösa fallet. För att lyckas med detta, måste hon specialutrustas. Därför opererar man in en kamera i hennes ena bröst! När hon sedan klämmer på bröstet, knäpper hon av en bild. High-tech a go-go.
Egentligen händer inte mycket mer i filmen, innan skurken åker dit - men filmen är totalt sanslöst underhållande. Wishman filmade nästan alltid utan ljud, och undviker därför att filma ansikten när folk pratar! Det säger sig själv att effekten blir strålande när man ser fötter, ben, och andra ovidkommande detaljer under dialogscenerna. När Wishman tvingas filma huvuden under dialogscener, vänder ofta den som pratar bort ansiktet.
Chesty Morgan klär av sig så fort hon får tillfälle, och på ett ställe i filmen dansar hon disco. I en scen pratar en skurk i telefon. Först zoomar kameran in telefonen. Sedan zoomar den tillbaka, för att fortsätta med att zooma in mannens skjortbröst och tapeten i bakgrunden.
När Chesty ska skjuta skurken, tar hon fram en automatpistol. Bakgrunden i rummet är ljus. Sedan följer en närbild på en revolver som fyrar av ett skott - här är bakgrunden dessutom svart. Åter i det ljusa rummet, kastar Chesty ifrån sig automatpistolen.
Tar man bort ljudet från filmen, ser det hela ut som familjens gamla super-8 filmer från 1968. Förtexterna och filmmusiken är för övrigt strålande.
© 1998 Pidde Andersson
Get your own Free Home Page