Jag satt och tittade på TV 4:s nattsändningar i helgen... Herregud! Är det bara jag, eller var inte detta något av det mest pinsamma som sänts på länge? Visserligen är jag - visade det sig - alldeles för gammal för programmet, men ändå. Vem är intresserad av att glo på något som ser ut som Stockholms lokal-TV? Programledaren talade dessutom en vidrig dialekt, och Felix Herngren och Pontus Djanaief såg väldigt besvärade ut i gästsoffan. Världens sämsta filmkrönika hade de också. Nej, döp om N!, som satsningen kallas, till T! - för Tönttelevision.
Däremot var serierna fram på småtimmarna lysande, i synnerhet The Gerry Anderson Double Feature, med både Thunderbirds och Space Precinct (Hm, här har vi ju ett ämne för en kommande krönika; Gerry Anderson). TV 4 borde nöjt sig med att visa äventyrsserier hela natten - varför inte Månbas Alpha och Buck Rogers?
Jag är en inbiten filmsamlare. Något av det trevligaste med att vara en sådan, är jakten på sällsynta obskuriteter. Självklart är lyckan enorm när man till slut hittar den eftertraktade filmen. Dessutom finns det alltid någon annan film man är på jakt efter, så sökandet tar aldrig slut.
En av dessa rariteter jag länge varit på jakt efter, är en spaghettiwestern från 1967 som heter Django, kill!, med Tomas Milian i huvudrollen. För flera år sedan såg jag den omnämnd i en bok som "surrealistisk splatterwestern", och svår att få tag på. Visserligen hade holländaren René, som driver postorderfirman CineCity, filmen, men dubbad till tyska, och till ett extremt högt pris. Dessutom har den långa splatterversionen aldrig släppts på video, så alla videoversioner är softade.
Så en dag visar det sig att en bekant hittat Django, kill! i svensk utgåva någonstans! Jojomen, så nu har även jag sett denna besynnerliga film.
Filmen börjar med en käck, Morricone-inspirerad låt med mycket ståltrådsgitarrer, vilken ackompanjerar några mexikaner som hittat en massgrav. Ur graven kravlar Tomas Milian, som överlevt massakern. Milian spelar hjälten, fast han heter förstås inte Django - ingen i filmen heter Django.
Ett gäng skurkar har knyckt guld från Milian och hans gäng. Skurkarna rider in i en skum stad, där de avslöjas som banditer. Stadsborna blir onda, och hänger hela skurkgänget ute på gatan. Sedan blir de hängande där nästan hela filmen! Folk traskar omkring, och överallt hänger döda banditer!
Därefter utspelar sig någon sorts maktkamp i stan mellan den mäktige mexikanen Zorro (!), och någon annan typ. Milian går omkring och ser mystisk ut. Inne på en saloon sjunger en sångerska, och i den scenen är den engelska dubbningen något av det absolut sämsta jag sett. Läppsynken stämmer inte det minsta.
Emellanåt skjuter man på varandra, Milian skjuter med guldkulor, och på slutet tänder man eld på huset där en snubbe gömt guldet i den öppna spisen. Snubben försöker rädda guldet, men det har smält, och rinner ner över snubben. Slut.
Bland det man softat rejält är en scen där en läkare plockar ut guldkulor ur kroppen på ett lik. Genast blir läkaren girig, och börjar hacka upp kroppen på jakt efter mer guld.
Ibland ringer det mer eller mindre galna personer till mig, och häromdagen ringde det en galning, som enbart samlar på italiensk och spansk film. Han berättade att han fått tag på Django, kill! helt oklippt. Det visar sig att det suttit en kille i Frankrike, och letat upp sexton olika versioner av filmen, och sedan klippt ihop en komplett version! Man tar sig för pannan. Nu återstår bara att jaga tag i fransmannens version...
© 1998 Pidde Andersson
Get your own Free Home Page