Ni såg väl NST:s scoop förra veckan om Lucio Fulcis död? Här går Kieslowski och dör, och så gör han det nästan samtidigt som en hjälte som Fulci - snacka om taskig tajming. Apropå Kieslowski; en kompis som, liksom jag, retat sig på allt Kieslowski-rövslickeri på kultursidorna, kom fram till att Kieslowski antagligen kommer att vara bortglömd om några år. Hans resonemang: på 70-talet höll kultureli-ten på att tjafsa om filmen Blecktrumman. Hur många minns den idag? Fulci, däremot, han är för evigt. Visserligen var han rätt kass som regissör, men ändå. Därför tillägnas dagens spalt Fulcis lik-maskätna minne.
Finns det söndagsmatinéer nuförtiden? När jag växte upp på 70-talet, gick jag ofta på matiné. Det intressanta var, att filmerna jag såg, ofta var samma filmer mina föräldrar såg som matiné på 50-talet, ja ibland samma filmer mina far- och morföräldrar såg när de var unga. Nu tjugo år senare, upptäcker jag att vissa filmer jag såg, har ett visst kuriosavärde jag förstås inte kände till då. Apacheöverfallet vid Cimarron Pass, t ex, hade Clint Eastwood i sin första huvudroll. Då visste jag nog inte vem Clintan var.
Främst såg jag förstås Tarzanfilmer. Vet dagens småungar egentligen vem Tarzan är? Jag tänkte ta och koncentrera mig på Tarzan och hans besynnerliga efterföljare idag, ty Tarzanfilmerna är ibland ganska bizarra.
Johnny Weissmuller-filmerna var de man såg oftast, även om jag faktiskt aldrig gillade Johnny speciellt mycket - han såg ju trots allt lite fånig ut. Jag föredrog de senare upplagorna, främst de i färg, och i synnerhet en film som jag nyligen fått reda på bestod av ihopklippta avsnitt av en Tarzan-TV-serie.
Vissa Tarzanfilmer var lite konstiga. Sedan jag blivit auktoritet på kultfilmsområdet, har jag lärt mig att det gjordes Tarzanfilmer även i Europa. Kanske var Tarzan och smugglarligan en av de besynner-liga Tarzanfilmer jag såg? Filmen, som har funnits på video, är spansk, och i en av rollerna ser vi den fd brottaren Paul Naschy, som på 60- och 70-talen blev synonym med spansk skräckfilm. Om denna verkligen gick på bio i Sverige vet jag inte.
Om vi stannar kvar i Spanien, hittar vi självklart även gamle hjäl-ten Jess Franco. Jomen, han har också gjort en Tarzanfilm. Fast av rättsliga skäl fick han döpa om sin hjälte. Vad sägs om Karzan?
Gamla Tarzanimitationer är jag väldigt nyfiken på, men de är oer-hört svåra att få tag på. Var det fler än jag som läste böckerna om Bomba? De skrevs av pseudonymen Roy Rockwood, och gavs ut av Wahlströms ungdomsböcker. Skitspännande, och faktiskt filmatise-rade.
I Hans Sidéns underbara lilla bok På bio i Göteborg, som anbefal-les å det grövsta, kan man läsa om de båda tyska filmerna om Liane - djungelflickan, som gick på bio på 50-talet. Liane var topless, och jazzade omkring i trädtopparna som vilken manlig variant som helst. I filmerna medverkade också Adrian Hoven, som senare låg bakom de beryktade Mark of the Devil-filmerna. Släpp de här filmerna på vi-deo, någon!
På 80-talet kom John Dereks Tarzan - apmannen med Bosse Derek, som ständigt badar näck i varje vattenpöl hon hittar. Den här filmen tycker Tarzan-puritanerna är den klart sämsta, och direkt hä-delse. Vad jag tycker om filmen tror jag inte att jag behöver nämna.
Nå, men italienarna, då? Har inte de gjort Tarzanfilmer? Givetvis, gott folk. Den allestädes närvarande Joe D'amato har gjort två stycken, och det bara härom året. Tarzan - apornas son och Tarzan & Jane, heter de, men om jag säger som så, att det är den italienska hingsten Rocco Siffredi som spelar Tarzan, och att det är Max's som släppt dem på video, så vet ni vad det rör sig om. Här är det andra lianer folk svingar sig i. Liksom.
Jag blev ganska irriterad på D'amatos filmer. Jag menar, här åker man ner till Kenya och filmar på 35 mm Eastmancolor - och så gör man inte något av det! Första filmen innehåller en (1) actionsekvens på fem minuter i vilken Jane rövas bort av "djungelvildar". Resten av tiden, liksom hela den andra filmen, består av folk som puckar på var-andra i trädkojorna så att aporna rodnar. Kreegah, bundolo!
I fall någon undrar - nej, jag har inte sett Greystoke. Herregud, den är ju seriös.
© 1998 Pidde Andersson