I mitten av 70-talet brukade jag stå och drägla över bilderna utanför biograferna. Som Death Race 2000, till exempel. Efter att ha stått och kollat in de fräcka bilderna varje dag under den vecka filmen gick i stan, gick jag hem och ritade egna, futuristiska bilar med hakkors på. Vad filmen handlade om hade jag förstås ingen aning om. En annan film som såg fascinerande ut, var Straffkommando Öst. Nu, drygt tjugo år senare, har jag förstås båda filmerna på video.
En film gjorde väldigt stort intryck på mig. På bilderna utanför bion, såg man jätteråttor som kravlade på en husbil. Jag tyckte filmen verkade oerhört otäck och rälig. Vad filmen hette hade jag glömt.
...Fram till härom veckan, då jag kom över en hel kartong, knök-full med gamla hyrfilmer, och plötsligt har jag inte bara en, utan två olika utgåvor av filmen, som självfallet är Bert I. Gordons Food of the Gods från 1976, på bio och första videosläppet som Råttornas Hämnd, det nyutgåvan på video heter Monsterinvasionen.
Oj oj oj, det här är riktiga filmer - och definitivt inget för Lili & Susie!
Filmen bygger på en berättelse av H.G. Wells, och faktum är att Gordon, ofta kallad Mr. BIG, en man känd för sina filmer om jättemonster, filmatiserat storyn tidigare. På 60-talet kom den fantastiska Village of the Giants, i vilka först några ankor, och sedan ett gäng illasinnade tonåringar får i sig ett mystiskt medel (uppfunnet av Ron Howard), och växer till oanade proportioner. Men det enda som händer, är att alla börjar dansa go-go - i slowmotion. Ja, ankorna också.
Okay, åter till Råttornas Hämnd. Här har vi Marjoe Gortner (en man med en mycket bizarr bakgrund, bl a har han varit ungdom-spredikant!) och en polare, som ska tillbringa en tid i friska luften på en liten ö. Plötsligt anfalls polaren av jättebin, och dödas. Marjoe hastar till en bondgård efter hjälp, men blir attackerad av jättehöns (!) ett faktum Marjoe inte verkar tycka är så underligt.
Det visar sig att ett bondpar har hittat en mystisk sörja, som får de levande varelser som äter av det att växa. Till ön kommer även en affärsman och hans kvinnliga assistent för att hämta gegget och sälja för dyra pengar. Självklart har de inte räknat med...jätteråttorna.
Specialeffekterna i filmen är gjorda precis som väntat (och som man hoppats) - riktiga råttor traskar omkring bland små modellhus och -bilar. När hjältarna skjuter jätteråttorna, slår det upp stora blodi-ga hål i råttorna. Squibs? Nej. Det är enklare, billigare, och mer rea-listiskt att skjuta råttorna på riktigt med luftpistol. Djurplågeri? Ja-visst! Men då har jag inte kommit till slutet än! Föreningen djurens vänner kan sluta läsa här.
Marjoe får reda på att det ligger en damm i närheten. Han kör dit, spränger dammen, skyndar sig tillbaka, och tar skydd med de andra hjältarna på en balkong högst upp i ett hus, omringat av hor-der av råttor. Och så SPLORSCH! kommer vattnet, som stiger näs-tan ända upp till balkongen. Vad händer med råttorna? Jo, självklart drunknar de. På riktigt. I långa, utdragna scener, får vi se råttorna kämpa för sina liv, innan de till slut möste ge upp.
Filmen slutar med att två bortglömda burkar med gegget driver iväg längs en flod, och går sönder, när de slår i några stenar. Där står några kor och dricker vatten, och självklart får de i sig av geg-get. Sedan får vi se hur korna mjölkas, och i sista scenen, ser vi ett gäng småungar dricka mjölk i en skolmatsal!
I slutet av 80-talet kom en Mr. BIG-lös uppföljare, Gnaws: Food of the Gods II, som finns att hyra på video här, men den har jag inte sett - än.
© 1998 Pidde Andersson
Get your own Free Home Page