I Sverige har vi 15 år som högsta åldergräns på bio och video. I Danmark har man 16, i England 18, och i USA har man NC-17, om man inte räknar X, som främst tilldelas porrfilmer. Sedan ett par år tillbaka har man i Hongkong insatt en gräns kallad Category III. Detta innebär att filmproducenterna kan gå väldigt långt.
Jag har tidigare skrivit om galna japanska filmer, som t ex Tokyo decadence. Japanerna är antagligen fortfarande värst, men kine-serna ligger inte långt efter. Hongkong-film har ju alltid varit väldigt våldsam, och hade Category III funnits tidigare, hade säkert ett fler-tal kung fu-rullar försetts med stämpeln, och kanske till och med någ-ra av John Woos filmer.
Som det är nu, är det främst sexfilmer som stämplas med III:an, och eftersom hardcore är förbjudet i Hong Kong, är det väldigt snälla sexfilmer som gäller. Men - det görs även stenhårda action- och skräckfilmer, och flera av dessa kombinerar sex och våld på ett sätt som är i det närmaste omöjligt här i västerlandet. Vad som gör dessa filmer extra speciella, är att man, om inte alltid, så hyfsat ofta, lägger in lite typisk och fånig kinesisk kiss & bajs-humor, för att lätta upp stämningen.
Jag tittar på Hunting list och Requital, två gangsterfilmer, varav åtminstone den sistnämnda är "bra på riktigt". Två extremt tunga fil-mer, och, som så ofta är fallet i Hongkong, väldigt välgjorda. Som vanligt i den här typen av film, står huvudpersonerna på fel sida av lagen, men i de här två filmerna, är "hjältarna" inte alltför sympatiska, vilket de ju brukar vara i, tja, Woos filmer. Det är gott om blodspru-tande action, men ofta går man liksom över gränsen. I Hunting list skjuter en av huvudpersonerna ner en man, och medan mannen lig-ger på golvet och håller på att dö, går den som sköt fram och kissar på honom! Filmen innehåller också scener där huvudpersonerna glatt tjoande och öldrickande våldtar och har sig, och till och med skjuter ner småbarn.
Detta låter förstås vidrigt och superspekulativt, och är det också, men det rör sig inte om dåliga skitfilmer.
En annan märklig film, som snarast kan betecknas som en sex&våld-komedi, är den helvilda Escape from brothel (nej, det ska inte vara något "the" innan "brothel"). Här får vi följa några prostitue-rades liv, och förutom att ha sex, så gympar de, är ute på upptåg, eller förnedras av kunder. Ibland blir det vildsint action. Trots inne-hållet, känns filmen rätt oskyldig. Se dock upp för den engelska ut-gåvan, vilken jag såg - den är saxad med fjorton minuter! En kompis som kommit över filmen oklippt, kommenterade de bortklippta sce-nerna: "Hö hö, de är fan inte kloka, kineserna!"
Kinesiska skräckfilmer är inte att leka med. I synnerhet inte de i Catergory III. De värsta måste vara Dr. Lamb och Bunman - the un-told story, åtminstone den sistnämnda baserad på ett autentiskt kriminalfall. Den förstnämnda är märkligt nog regisserad av Danny Lee, som vanligen brukar spela sympatisk polis, t ex i The Killer. Lee har även en roll i Bunman.
Dr. Lamb är till största delen en rättegångs- och polisfilm, om jakten och rättegången mot den tosige massmördaren Lamb, men vi får även se vad den gode doktorn pysslade med, och det är knap-past något jag vågar mig på att återge här.
Huvudpersonen i Bunman är en massmördare till restau-rangägare, som tillreder små rätter av sina offer. Filmen är extremt kontroversiell, och bland det vidrigaste som gjorts.
För att sammanfatta: gangsterfilmer i Category III anbefalles å det grövsta, men när det gäller skräckfilmer...tänk över saken.
© 1998 Pidde Andersson
Get your own Free Home Page