KULTFILM


3:e oktober 1996

Ett icke önskat sammanträffande: förra gången skrev jag om alla okunniga idioter som vill förbjuda filmer och ha sig, och som påstår att det finns filmer som innehåller äkta mord. Förra veckan var jag inne i köpvideobutiken Melody Line i Göteborg, och samma dag hade en göteborgstidning inne en artikel om just Melody Line. Det visa-de sig nämligen att ett pucko som föreläser om "videovåld" hade upptäckt att butiken säljer importerade, oklippta skräckfilmer - vilket är lagligt. Visserligen har flera av dessa filmer dragits inför domstol i Sverige och fällts (fast detta var för åtta år se-dan!) - men det är likförbannat lagligt att plocka in och sälja originalfilmer, i synner-het nu, då vi är med i EU. Den upprörda moralisten verkar tänka dra den glada göte-borgsbutiken inför rätta. Dessutom påstår han att "FBI misstänker att en av filmerna innehåller autentiska mord". Filmen är Umberto Lenzis Cannibal Ferox, garanterat fri från äkta mord. För övrigt hade flera av dessa i Sverige förbjudna filmer passerat oklippta om de granskats idag.
Så till något betydligt roligare. Ni har säkert frågat er det här flera gånger. Vem är han? Vem är den där Jan-Olof Rydqvist som det tjatas om i Kultfilmsspalten? Tja, det är kanske dags att dra fram mannen i rampljuset, och utvidga kulten.
Ryqvist föddes den 30/1 1930, och ville bli skådespelare. Redan 1946 hade han en ytterst minimal roll i Hasse Ekman-filmen Möte i natten, och samma år dök han upp i Edwin Adolvsons Begär. Därefter dröjde det till 1953, då han medverkade i Barabas och En skärgårdsnatt, följda av Våld, Flicka i kasern (båda 1955) och Den tappre soldaten Jönsson (1956).
Men det är inte på grund av dessa jag och en handfull av mina vänner har upphöjt Ryqvist till den störste svenske kultskådisen. Det är nämligen först från 1969 Rydan blir det intressanta original han var. Han var nämligen en man med ett väldigt lustigt utseende (stor, överviktig, svettig, grisögon, och en liten tofs i nacken) och minst sagt begränsad skådespelartalang. Han hade aldrig stora roller, och oftast väldigt få repliker, vilka han fällde på släpig stockholmska.
Vidare lär han ha varit sur och odräglig - och korkad. Han bodde hela sitt liv tillsammans med sin rika mor. Egentligen var Rydan rätt tät, men det verkade han inte begripa själv. Under 70-talet söp han rätt kraftigt, och blev mer och mer nerde-kad.
1969 skymtar han i Torgny Wickmans Eva - den utstötta, vilken var både Torgnys och Rydans comeback. Rydans replik lyder "Sover hon aldrig?". Det är från och med nu han är på topp, eller vad vi nu ska kalla det. Han gör en höjdarinsats i Torgnys Anita (med Christina Linberg - den riktiga - och Stellan Skarsgård) som lärare: "Inte den minsta ihågkommelse av Karl den tolftes bortgång... Anita är väl trött kan jag...trooo?" säger han medan han vinglar mellan skolbänkarna. Sedan är han rastvakt och spankulerar av och an med en kollega, och lyckas vända sig åt fel håll, medan han diskuterar Anita.
Rydans främsta roll är som doktor Nilsson i Arne Mattsons Smutsiga fingrar, i vilken Heinz Hopfs hantlangare Jim Steffe anlitar Rydan för att mörda Ulf Brunn-berg och hans polare. Rydan misslyckas, men erkänner inte detta för Hopf. Rydan: "Snabbt jobb. Det ligger två lik i sängarna nu. Men du... Jag blev sedd... Måste ur landet snarast möjligt, behöver...50 000...minst." Hopf kollar för säkerhets skull om detta stämmer, vilket det ju inte gör. Därför låter Hopf döda Rydan medelst en rak-bladsförsedd handske. Rydan: "Inte den! ÄÄÄÄAAAAÄÄÄÄRRRRGH! Harry! Du var min vän! AAAH! Min bäste vän! AAAAARRRGGGHH!!!"
Vår käre skådis medverkar även i filmen Wide open, där han - dubbad till engelska och iförd pälsmössa, och med en piska i högsta hugg - jagar en brud. Hans sista film blev hårdporrfilmen (!) Jag vill ligga med din älskare, mam-ma/Kärleksvirveln/Hon älskade en sommar (...och den har ännu fler titlar än des-sa). Här är han gangsterbossen Mr X, som för det mesta pratar i telefon med Jack Frank. Oftast avslutar han samtalen med "Bye bye" eller "Au revoir, prinsessan", och så skrattar han: "HA HA HA HA HA!!!"
Jan-Olof Rydqvist dog 1977 - på sin födelsedag. Han hade bjudit en herrans massa folk, och därför köpt hem en herrans massa mat och sprit. Det kom inga gäs-ter. Därför åt och drack han upp all mat och sprit själv. Då dog han.

Tillbaka till INNEHÅLL


This page hosted by GeoCities Get your own Free Home Page