Mot mina principer, var jag faktiskt på Göteborgs filmfestival i år. För första gången. Festivalen är ju inte känd som festlighetens högborg, precis, och balla filmer får man leta efter. Alla mina fördomar bekräftades. Jag och mina vänner slog oss ner på den officiella festivalpuben, och genast infann sig den första chocken - det serverades ekologiskt öl. Om jag säger som så här: ekologiskt öl är ingen hit.
Därefter vällde de in. Brudarna i svarta trikåer, hemfärgat, rött hår, och pales-tinasjalar. 1997! Göteborgs filmfestival var alltså så här på riktigt!
Jag såg en (1) film, Black Jack, en japansk tecknad film som i och för sig var rätt bizarr, men förfilmen Aprikoser, eller vad den nu hette, var hemsk; en animerad arty farty-kortfilm, som kanske var för barn, jag vet inte - jag tror inga barn skulle gilla den.
Nu hör det förstås till saken att jag inte var i Göteborg för att gå på festivalen, jag var där i ett helt annat ärende. Nu längtar jag intensivt efter Cannes. Cocktail-partyn på stranden. Sol. Flärd. Brudar. Kostymer. Kung fu-filmer.
Jag tänkte passa på och gratulera gamle avdankade NST-skribenten Thomas Nilsson (mannen som gav Åstorp ett ansikte), som gått och blivit far till ett flickebarn. Jag hoppas att du döper tjejen till Wings Hauser, Thomas!
Så till dagens egentliga ämne. En film jag tagit upp här i spalten otaliga gång-er, känns det som, är Arne Mattssons sleaziga thriller Smutsiga fingrar från 1972. Javisst, det är den där Jan-Olof Rydqvist säger "Snabbt jobb. Det ligger två lik i sängarna. Men du. Jag blev sedd. Måste ur landet snarast möjligt, behö-ver...femtiotusen. Minst."
Jag och mina vänner har sett den här filmen massor med gånger nu, och har nog upphöjt den till den främsta bland svenska psykotroniska filmer. Min gode vän herr Tornehave beslutade sig dessutom för att forska vidare i filmen, och ringde upp manusförfattaren Olov Svedelid, som utbrast "Skona mig!" när han hörde vilken film det rörde sig om.
Tydligen hade Mattsson arbetat om Svedelids manus rejält (tack och lov). Svedelid ville ta bort sitt namn från förtexterna, men det vägrade Mattsson gå med på. I originalmanuset, var filmens skurkar bara några figurer i bakgrunden. I den fär-diga filmen har skurkarna, men en magnifik Heinz Hopf i täten, en mycket framträ-dande roll.
Vidare berättade Svedelid att Peder Kinberg, som har huvudrollen, var så fruktansvärt usel, att han fick dubbas av Börje Ahlstedt, något jag inte upptäckt! Det här är inte enda gången Ahlstedt lånat ut sin röst, han har ju även dubbat Barbapa-pa och en porrfilm! I den sistnämnda låter det som om det är Barbapapa som håller på.
Även den kvinnliga huvudrollen, Isabella Kaliff (från Mats-Helge Olssons I död mans spår) fick dubbas av Lil Terselius. Tack och lov är inte Rydqvist dubbad. Ry-dan hade förresten ringt till Svedelid en massa gånger i samband med att Smutsiga fingrar gjordes. "Obehaglig typ", tyckte Svedelid om Rydan. Anledningen till att Ry-dan ringde, var att han hade en filmidé. Idén gick ut på att Inger "Pippi Långstrump" Nilsson skulle våldtas och mördas, eller hur det nu var!
Statens Biografbyrå slog bakut när de fick se Smutsiga fingrar, och klippte bort en hel del, bland annat en scen där Ulf Brunnberg fajtas som bara den med byxorna lätt nerhasade, så att stjärtskåran syns. Man kortade även scenen där Heinz Hopf låter avrätta Rydans misslyckade mördare. Skurkarna skär upp Rydans ansikte med en rakbladsförsedd hanske, och Rydan vrålar "Inte den! Harry! Harry, du var min vän! Min bäste vän! Aaaaarrrgh!"
Om man tittar noga under bordellscenen, kan man hitta både Solveig Anders-son och lilla söta Marie Ekorre.
Smutsiga fingrar är en fantastisk film, och det är inte helt omöjligt att den snart kommer ut på video igen...
Get your own Free Home Page