Visst är det väl fantastiskt att man nu kan läsa både The far side och Bizarro i NST? De gamla Kalle & Hobbe-stripparna har man förstås läst oändligt många gånger för-ut, men det gör inte så mycket. Med andra ord, stor skillnad jämfört med Blondie och Hälge - fast min farsa saknar Hagbard.
Kommer ni ihåg den gamla fina tidningen Scandinavian Film & Video? En vi-deotidning som kom ut under 80-talet, och som inte hade det minsta gemensamt med den vissna Film & Video som finns att köpa idag. Scandinavian F&V läser jag fortfarande om lite då och då, främst för att kolla deras mängder av recensioner av filmer som släpptes för runt femton år sedan.
I F&V kunde man även läsa artiklar som Gunnar Rehlins hyllning till Mo-torsågsmassakern, och Micke "Hustler" Beckmans Sho Kosugi-intervju. I ett nummer tar man upp ett gäng totalförbjudna filmer som fanns att hyra på video. Som av en ren slump råkar jag ha de flesta av dessa stående hemma i videohyllorna; Death Weekend, Mannaja, Drum och några till.
Alldeles nyligen kom jag över ytterligare en, som jag har varit på jakt efter väl-digt länge - The Inglorious Bastards. Det här är en italiensk andra världskrigstjoflöjt-film från 1978 i regi av gamle goe Enzo G Castellari, och med Fred Williamson och Göteborgs stolthet Bo Svenson i huvudrollerna. Herrar Williamson och Svenson har gjort massor av filmer tillsammans, de flesta i Italien, och många i regi av Williamson själv.
Castellari har jobbat i flera olika genrer, han har gjort westerns, och på 80-talet gjorde han en hel hög Mad Max-rip offs, men det här är alltså en krigsfilm. Var-för The Inglorious Bastards blev totalförbjuden begriper jag inte. Visst, den är allde-les hutlöst skjutglad och våldsam, men på ett tjofaderittan sätt som är omöjligt att ta på allvar.
"En krigsfilm fullt i klass med Kellys hjältar" står det på omslaget, och att den är mycket påkostad. Nja... En sanning med modifikation. Det handlar om en grupp amerikanska desertörer som ska förflyttas någonstans i Frankrike. De anfalls av tys-kar, och de enda som överlever är hjältarna, dvs desertörerna. Gruppen traskar vi-dare i en skog och pangar tyskar. När de utplånat en pluton tyskar, visar det sig att tyskarna var utklädda, specialtränade amerikaner (!). Hjältarna beslutar sig för att ta över deras uppdrag, de ska knycka något nytt hemligt vapen som tyskarna trans-porterar på ett tåg.
Utklädda till tyskar (Svenson talar flytande tyska, men Williamson är inte så övertygande - han är ju svart) tar de sig in på ett slott, och skjuter alla fiender som finns där, och så tar de sig ombord på tåget för att göra sitt bästa för att vinna kriget på egen hand. Hjältarna skämtar och skrattar hela tiden när de mejar ner tyskar i hundratal. En kille kastar en handgranat över axeln, och av en ren slump lyckas han spränga en ensam tysk. Den tuggummituggande italienaren i gänget kör motorcykel i bästa Top Secret-stil. En fiendekula träffar tanken, men han pluggar igen hålet med tuggummit, och kör vidare.
Självklart dör alla hjältarna heroiskt under slutminuterna. Motorcykelkillen hin-ner precis fram till de franska motståndsgrupperna för att säga åt dem att spränga en bro, innan han dör av en kula. Williamson träffas, och medan han avlider tänder han en cigarr, säger åt Svenson att de snart ska träffas, och så hoppar han av tåget. Svenson hittar det hemliga vapnet, men blir skjuten i ryggen. Medan han håller på att dö, stapplar han omkring, dödar alla tyskarna, trycker på en självförstörelseme-kanism, och spränger tåget. Friska tag!
Jo, förresten - en hjälte överlever, och får den franska sjuksköterskan på slu-tet.
Förtexterna består av silhuetter av folk som slåss till pampig musik. Inglorous Bastards-loggan är taffligt tecknad. Jag tyckte att filmen, som även innehåller nakna, beväpnade flickor som badar i en sjö, var fullkomligt fantastisk.
Apropå ingenting: jag såg ett barnprogram för invandrare på TV 21, om en snäll drake (en grön handdocka) på besök i en afrikansk by. De små barnen i byn blev skiträdda för dockan. Jag begrep ingenting.
Get your own Free Home Page