När jag var i Cannes, försågs jag med en liten knapp med texten "FUCK PRODUCTION VALUES". Denna knapp bar jag förstås väl synlig på min smoking. Denna käcka slogan tillhör ett litet engelskt videobolag som heter Visionary, och Visionary med sina olika labels är minsann ett bolag att hålla ögonen på.
Sedan tidigare har ju Redemption varit intressantast i England, med sina tjusigt förpackade utgivningar av europeiskt sleaze; giallos och nunnefilmer och så vidare. Förutom att Visionary skick-ade mig en kartong med recensionsex av deras filmer, har jag förstås även blivit försedd med deras katalog med Jag-vill-ha-nästan-allt-innehåll.
Låt oss titta i katalogen. Först har vi en oerhörd massa musikvideor, varav det mesta är gammal punk och annat vilt; Exploited, Black Flag, Foetus - men även Johnny Cash! Mycket livekon-serter.
Jag hoppar fram till avdelningen "Art/experimental/documentary", där jag hittar filmer om, av och med personer som Charles Bukowski, William S. Burroughs, Kenneth Anger, Andy Warhol, Jack Kerouac och Lydia Lynch. Själv är jag väl inte precis inne på transgression och liknande, jag har lite svårt för arty farty performance-artister - Johnny Cash är ju bättre. En riktig karl. Men i den här art-avdelningen finns även två kassetter med allas vår Betty Page; The Exotic Dances of Betty Page och Teaserama, båda från 50-talet. Härliga saker. Erotik var bättre på den tiden. Teaserama innehåller ett strippnummer där en tjej klär på sig! Ducka också för de usla komikerna i dessa varité-filmer.
Avdelningen Classic feature films gör själ för namnet, här finns nämligen Tod Brownings legendariska Freaks från 1934, en film som chockade sin omvärld, och spolierade sin regissörs karriär - idag anses filmen vara ett makabert mästerverk. Vi hittar även rysarklassiker som Mystery of the Wax Museum, Island of Lost Souls och White Zombie med Bela Lugosi, samt hårdkokta noir-thrillers som Detour, Suddenly med Frank Sinatra, och The Big Combo.
Så till den avdelning jag själv tycker är intressantast, och det är även ur denna avdelning mina recensionsex kommer - nämligen Screen Edge, labeln för independent skräck och -thrillers. Ni kommer väl ihåg min spalt om Kevin Lindenmuth tidigare i år? Ett par av hans filmer har släppts av Screen Edge, nämligen hans hittills bästa film, Addicted to Murder, och hans debutfilm Vampires & other Stereotypes. Inom kort kommer antologin Twisted Tales, i vilken han medverkar med en epi-sod. Den brittiska filmcensuren är ibland rätt hård, så i vilket skick Addicted är vet jag inte, och i ärlighetens namn får jag säga att komedin Vampires är lite småtrist.
Helt fantastisk är Original Sins, vars handling inte går att beskriva. Tyvärr lär censuren ha misshandlat filmen totalt, och jag har (tack och lov) bara sett den oklippt.
Fantastiskt är även ordet för The Dead Next Door av J.R. Bookwalter, en man jag skrev om här för några år sedan. The Dead är världens dyraste super-8-film, har ett enormt tempo, massor - MASSOR - av statister, och bra och blodiga zombies och effekter. Fast speciellt bra är väl filmen inte, men man bryr sig inte. Den är fantastisk för att vara gjord på super-8. Från Bookwalter kommer även skräckthrillern Ozone om ett nytt knark som får en att se och eventuellt bli monster. Killen som har huvudrollen och effekterna är bra, men annars är denna film, skjuten på video, rätt trist.
En nästan unik zombiefilm, är Scooter McCraes Shatter Dead, en existentiell zombiefilm. Visserligen är budgeten extremt låg; den är skjuten på video, och vissa vapen är uppenbara leksaks- och luftpistoler med taskiga ljudeffekter, vissa skådisar är rätt kassa, och tjejen som spelar huvudrol-len (hennes pseudonum är Stark Raven!) är bland det fulaste jag sett. Nu menar jag skitful. Så ful att man vill att hon ska klä på sig när det är dags för nakenscener.
Annars är Shatter Dead en jävla bra film, om en värld där alla blir zombies när de dör, man går omkring och pratar och är precis som vanligt - fast man är död. Men detta gillar förstås inte de levande, så de går omkring och pangar de döda, efter att ha kollat att de verkligen är döda med hjälp av en spegel under näsan på dem. Allting i filmen är deppigt och ofta surrealistiskt, en del drömsekvenser innehåller nakna änglar och kärlek till en pistol. Engelska censuren har trimmat bort cirka tio sekunder grafiskt pistolsex mot slutet.
Screen Edge och Visionary ska ni förstås kolla upp. Surfar ni kan ni hitta dem på http://www.visionary.co.uk.
Get your own Free Home Page