I helgen avslutades Stockholm Film Festival, och innan jag ger mig på dagens ämne, måste jag förstås avlägga en snabb rapport. Årets besvikelse: Udo Kier, som skulle varit juryns ordförande, kom aldrig. Årets lättnad: Udo Kier kom inte. Årets absolut bästa rulle: Metallicas nya video. Okej, den ingick egentligen inte i festivalprogrammet, men regissören Jonas Åkerlund satt i juryn, och därför hade videon urpremiär under prisutdelningsgalan. Förvänta er inte att få se den här videon i oklippt original-version på MTV. I huvudrollen ser vi nämligen Ginger Lynn, legendarisk karaktärs-skådespelare på 80-talet, och videon beskriver en dag i hennes liv som strippa, var-vat med en intervju med henne. Huruvida skildringen är korrekt eller inte vet jag inte, flickan som spelar hennes dotter i videon är i alla fall inte hennes riktiga dotter, be-rättade Åkerlund när jag pratade med honom senare på festen. Han nämnde även att han känt Ginger i några år nu. Videon går ganska långt vad gäller nakenscener, och - i slutscenerna - sex i kombination med våld, men en softad version har godkänts av amerikanska MTV. Om själva låten var bra eller inte kommer jag inte ihåg. Säkert Gingers fel.
Övriga bizarrofilmer som visades får jag återkomma till en annan gång. Nu vänder jag mig istället till alla kioskboksvänner där ute. Kommer ni ihåg Jerry Cottonböckerna? Det var en oändlig serie tyska böcker om den tuffe FBI-agenten Jerry Cotton, och böckerna saknade angiven författare. På 70-talet pryddes omslagen av en stor amerikansk flagga, men på antikvariat kunde man ibland hitta böcker från 60-talet, och på dessa omslag fanns ett foto på Cotton, och texten "Nu har (si och så många miljoner) ser Jerry Cotton-filmerna!" Alltså har jag varit på jakt efter de här filmerna i åtskilliga år, men ingen verkade ha dem. Min gode vän Hans Sidén på Göteborgs-Posten, som varit i gamet länge, nämnde att de i alla fall gått på bio i Sverige en gång i tiden.
Så plötsligt visar det sig att en av mina närmaste vänner har en videokassett - ett svensk hyroriginal från gamla Videofilm AB! - med Cotton. My quest is over. Jag lånade hem kassetten, och satt och gapade i en och en halvtimme.
På svenska heter filmen Snabbeld i San Francisco, engelska titeln är Death in a Red Jaguar. Den tyska originaltiteln hittade jag på nätet, men den har jag glömt bort. På videomslaget står den amerikanske skådisen George Nader som Cotton, iförd kostym och med pickan framme, framför sin jagga. Filmens slogan är "En järnhård film i JAMES BOND-stil." Jo jo.
Cottonfilmerna är alltså tyska produktioner, inspelade i Tyskland, med en del bilder från USA inklippta. Den här filmen börjar med att vi ser Cotton framifrån - han skjuter några skott mot oss åskådare. Tufft. Sedan följer en otrolig prolog, där polisen försöker få ut en galning som håller gisslan i en lägenhet. Då dyker Cotton upp. Iförd kostym svingar han sig via ett rep in genom ett fönster och griper boven! När han brakar in genom fönstret faller alla brudarna för honom. Dags för förtexterna. Dessa är placerade över flygbilder av vad som förefaller vara New York, men antag-ligen har de blandat olika storstäder. Musiken är jazz.
Filmen handlar om en organisation man kan ringa om man vill ha någon mördad. Då skickar skurkarna ut diverse fulingar som skjuter folk. Alla mord utförs med pistol med ljuddämpare. Av någon anledning är de tuffa och erfarna FBI-agenterna fascinerade av ljuddämparen, som de tycker är en otrolig uppfinning, och som de inte verkar känna till sedan tidigare.
Jakten på ligan består mest av att folk står och pangar på varandra, eller kör bil fort, eller slåss lite lagom dåligt koreograferat. Överhuvudtaget ser det här ut som "vuxna människor leker tjuv och polis," även om jag hade hysteriskt kul när jag såg filmen, har jag svårt att tänka mig vuxna människor gå och se det här och ha be-hållning av det när filmen kom 1968 - det är lite för mycket amatörafton i Berlin över filmen.
Videoversionen har kvar den svenska biotextningen, vilken är nästan lika lustig som den usla dubbningen, och tyvärr verkar den även ha kvar en del grova censurklipp. Cotton råkar väldigt illa ut emellanåt, men vi får aldrig se honom torteras eller få på käften, och ett mord på en liten flicka i början verkar vara helt bort-klippt.
Snabbeld i San Francisco lär vara den sista filmen i serien. Nu måste jag jaga rätt på resten!
Get your own Free Home Page