Att köpa gamla herrtidningar från 60- och 70-talen är ofta ett nöje. I gamla Se och Fib Aktuellt fanns mycket kul, samt bildreportage om och med Janet Ågren och Christina Lindberg, för att inte tala om alla fina annonser för pipor och rakvatten. Men bäst är alltid antika nummer av amerikanska Playboy. Feta och flotta och Barbi Benton. En tidning som gjord för en cocktail i skinnfåtöljen. Fast nya, svenska Playboy visade sig vara en hafsig produkt, packad med korrekturfel och små snuttar på norska (?!). Vad har en vulgobrud som Dominika i Playboy att göra? Och Paolo Roberto? Och framför allt - hur kan man låta Unni Drougge skriva i tidningen? De får allt skärpa sig på redaktionen. Fast det är klart, med Bingo Rimér - en av Sveriges fånigaste människor - i redaktionen, ska man kanske inte vänta sig alltför mycket. Till nästa nummer utlovar de Pamela Anderson. Jamen, hallå? I Playboy ska det vara brudar med gigantiska solbrillor som halvligger i korgmöbler, det är ju regel nummer ett!
"George Michael är min stora idol nu!" utbrast en polare häromdagen. Detta förstås beroende på inledningen till den där nya videon. Undrar hur de har tänkt, George Michael och de som gjort filmen. Har de kanske läst alla mina texter i NST om Schwedenfilm från 60- och 70-talen? Vi är ju inte så många andra som framhäver dessa filmers storhet nuförtiden, i synnerhet inte utanför Sverige.
Apropå George Michael hittade jag världens just nu bästa spel på nätet, ett George Michael-spel (tyvärr minns jag inte adressen dit). Det går ut på att hitta George på en toalett. Man klickar på fem dörrar, och ibland dyker han upp och blottar sig. Helt makalöst fantastiskt.
...Och när vi ändå är inne på spel: vid det här laget är det väl bekant att jag spelar en hel del PlayStation. Nyligen kom bilactionspelet Rogue Trip (Egmont), och - ho-hoo! Man kör omkring i bestyckade bilar och pangar på varandra, och det går visst ut på att man ska jaga turister i löjliga kortbyxor! Våldsamt och helfestligt. Mighty mighty boss tones har gjort musiken. Önska dig det i julklapp.
Steget härifrån till datorer är inte långt. Kolla in gratisbrowsern Neoplanet (www.neoplanet.com), som är helt okej. När man startar den, säger en monoton, datoriserad kvinnlig röst med eko "Neoplanet online," vilket förstås är hur coolt som helst. Kanske skär det sig något mot min Snobbar som jobbar-desktop jag snickrat ihop själv.
Nu blir det japanska superhjältar. Jag har sett något som heter Mån-skensryttaren ("En superhjälte på en superbåge nu på video i en super-live-action!"); den engelska titeln är The Moon Mask Rider. Det står ingenstans när filmen är ifrån, men jag skulle nog gissa på att den är drygt tjugo år gammal.
Filmen är baserad på en japansk TV-serie om en brottsbekämpare i vita kläder, mantel, hjälm, halsduk och skidglasögon. På hjälmen har han en glittrande måne. Månskensryttaren kör omkring på sin supermotorcykel från Honda och gör livet surt för allehanda skurkar, hela tiden kompad av typisk, fånig japansk popmusik. Han kör alltid motorcykel, till och med på ställen där det borde vara enklare att gå till fots.
I den här (dåligt dubbade) filmen är det en mystisk sekt med Jim Jones-stuk som pysslar med rån. Den elake och skäggige sektledaren, som har brittisk ac-cent, skickar ut rödmaskerade gäng som slåss och slår volter. Tack och lov stoppar Månskensryttaren dem för jämnan, men vår gode hjälte har alltid den goda smaken att ta betalt för sina gärningar - han plockar pengar ur rånarnas byten. Rätta takter.
Filmen innehåller många oerhört konstiga scener. Vid ett tillfälle står en hop japaner ute på gatan och pekar upp på ett tak där Månskensryttaren poserar. Plötsligt börjar alla dansa twist. En annan scen utspelar sig på en klubb där The Moon Mask Rider Band spelar. Det blir så konstigt att man inte tror sina ögon. Men mest består filmen av långa utfyllnadsscener, där Månskensryttaren kör på sin motorcykel, och ingenting händer. ÖÖN! ÖÖN! ÖÖÖÖÖÖÖÖNNN!
Japan har en fin superhjältetradition. Varför får vi se så lite av dessa fil-mer och TV-serier här i Sverige? Vi är säkert...tre stycken som skulle sitta bänkade framför TV:n.
För närvarande tittar jag bara på Xena: Warrior Princess och Hercules på TV. Aah, Lucy Lawless... Vilka lårmuskler hon har. Slåss som en hel karl gör hon också.
Just det - god jävla jul på er.
Get your own Free Home Page