LE CANNES SPECIAL
The Coming Back Blues satte in när planet landade i Danmark, och blev allt värre ju närmare hem jag kom. Det var småkallt, småregnade och gatorna var folktomma. Det är alltid lika hemskt att återvända efter två veckors excesser i Cannes.
Festivalen avslutades med en riktigt praktskandal. Sophie Marceau, som skulle dela ut Guldpalmen till bästa film (den belgiska "Rosetta"), gjorde en Moodysson och höll ett långt hatanförande om hur hemsk filmfestivalen är. Folk buade, hon stoppades och David Cronenberg fick dela ut priset istället.
En märklig grej när det gäller priserna, var att den utskällda franska "L'humanité" fick två priser; bästa manliga respektive kvinnliga skådespelare. Båda var dessutom utvecklingsstörda.
Min absoluta favoritfilm i år var David Lynchs "The Straight Story". Egentligen hör inte denna film hemma i en kultfilmsspalt som denna, men jag måste nämna den ändå. Lynch har gjort en väldigt olynchsk film, som är rakt berättad och saknar sex, våld och konstigheter. Filmen handlar om en gammal man, Straight, vars bror, som han inte träffat på tio år, får en stroke. Straight beslutar sig för att besöka brodern, som bor i en helt annan delstat, men han har inget körkort och vägrar åka buss. Istället kör han hela sträckan på sin motorgräsklippare! Filmen bygger på en sann historia, och färden tog fem-sex veckor.
"The Straight Story" är väldigt, väldigt långsam och har mycket lite dialog, men den är otroligt bra och fantastiskt snygg. Oscarsvarning utfärdad!
På kultfronten händer det en hel del grejor. Jag träffade på min gamle vän regissören och producenten Brian Yuzna, som hade släpat med sig "Re-Animator"-regissören Stuart Gordon. Brian bor för närvarande i Barcelona, där han ska regissera och producera filmer - och det är inte vilka filmer som helst. Först på plan är en filmatisering av den amerikanska, våldspornografiska serietidningen Faust, en serie som bara inte går att filma. Men med Brian vid spakarna lär det nog gå vägen. Därefter ska han regissera "Beyond Re-Animator", den tredje filmen i filmserien.
Stuart Gordon ska äntligen få sätta tänderna i sitt drömprojekt, han ska filmatisera H. P. Lovecrafts "Dagon". Det här projektet har det pratats om i tio år nu, men nu ska det bli av tack vare det spanska bolaget Filmax. Vi längtar.
Jag brukar aldrig gilla Tromas filmer, men jag gick iväg och såg Lloyd Kaufmans senaste Tromarulle "Terror Firmer" tillsammans med en uppspelt Ronny Svensson. Innan filmen började kom ett gäng från Troma, filmade av ett TV-team, och introducerade filmen. Introduktionen blev inte helt oväntat kaotisk, eftersom de hade med sig The Toxic Avenger, Sgt Kabukiman och några andra killar utklädda till Tromafigurer, samt ett par lättklädda damer. Tromas lilla söta mascottjej Tiffany hojtade entusiastiskt i en mikrofon, och det största hon hade på sig var väl mikrofonen.
Men vad ska man säga om själva filmen? Den varar alldeles för länge, två timmar, vilket är åt helvete för långt, men annars går den betydligt längre än vad Troma annars brukar göra. Vi pratar väldigt grafiska sexscener, vi prat hinkvis med blod och splatter och vi pratar groteska orgier i spyor, bajs och annat äckel i denna rulle som handlar om ett B-filmsteam som får en mördare på halsen. Kaufman själv spelar en blind filmregissör. I filmens bästa scen går han in på en offentlig toalett och kissar på allt och alla. Jag bör kanske skjuta in att det är en komedi. Lemmy från Motorhead skymtar förresten förbi, och svenska Entombed hörs på soundtracket.
Annabel Chong kallar sig en porrfilmsskådis som blev kändis när hon hade sex med 251 män på tio timmar. Filmen om henne; "SEX - The Annabel Chong Story" blev ordentligt uppmärksammad på Sundancefestivalen, och på marknaden i Cannes fanns det också ett stort sug efter den. Den här dokumentären är bitvis riktigt bra och intressant (fröken Chong är uppenbarligen mycket intelligent och har en gedigen utbildning, men det är något som inte stämmer i hennes skalle), men man tröttnar efter en timme då det blir segt.
Nåja, filmen innehåller en del klipp från hennes videor, och känslan av att se billiga porrvideor på stor duk är...bizarr.
För övrigt fick jag en kram av Serenity.
Get your own Free Home Page