Vid ett par tillfällen under de gångna åren, har jag påpekat att det finns en del filmer jag inte skriver om i den här spalten. Filmer som är för mycket - på fel sätt. Filmer som det inte går att skriva om på ett kul sätt, och om jag skulle göra det skulle folk tro att jag är allvarligt mentalt rubbad. Den typ av filmer som får en att tänka "Okej, leta upp folket som har gjort filmen, ställ dem mot en vägg och skjut dem.
Typexempel på sådana här filmer är vissa naziexploitationrullar, och filmer som Jörg Buttgereits Nekromantik. Fula tyskar som idkar nekrofili filmat med super-8 är inte sådär helfestligt precis. För att inte tala om The Last House on Dead End Street, en film jag fick av en bekant med orden "Den här ska du se, den är verkligen skitbra!" Dead End-filmen är gjord av några anonyma amerikaner, antagligen filmstudenter, och handlar om ett gäng unga filmare som gör snuff-movies. Sådana här filmer har man sett förut, men just den här är filmad på ett fult och nästan dokumentärt sätt, att effekten blir rent grotesk emellanåt. Det finns säkert okunniga själar som kan tro att allt är "på riktigt" - vilket förstås inte är fallet.
Det har blivit en del filmer av den här typen för min del på sistone. Och som jag förstås inte tänker skriva om. Som Screen Kill, en ful liten film mina bekanta i New York skickade. Screen Kill är en amatörproduktion filmad med vanlig hemvideokamera, och handlar om en kille som vill göra skräckfilm. Han får kontakt med sångaren i ett (RÅUSELT!) hårdrockband, som använder sig av make-upeffekter på scen. Tillsammans ska de göra riktigt jävliga skräckfilmer. Men nu visar det sig förstås att rocksångaren mördar folk på riktigt framför kameran, på riktigt snaskiga sätt dessutom.
Effekterna i Screen Kill är förvisso välgjorda, men knappast övertygande - men filmen är så fruktansvärt ful och taffligt gjord, att resultatet känns realistiskt. Killen som skickade filmen till mig, skickade den även till en person i England. Som alla väl vet, har England en hel del fascistoida lagar vad gäller videofilmer, och killen som fått Screen Kill, fick sitt hem raidat av en patrull barska poliser, som beslagtog alla filmer på hyllorna.
Om någon undrar, så tycker jag att Screen Kill är en vedervärdigt dålig film.
När Mike och Lisa från Something Weird var i Sverige i våras, sa Mike till mig någonting i stil med "You gotta see Sex Psycho." SW har en serie filmer som går under namnet "Frank Henenlotter's Sexy Shocker Hardcore Horrors", och det säger väl det mesta. Här har skräckfilmsregissören (Basket Case m fl), filmkännaren och filmsamlaren Frank Henenlotter samlat en massa mycket udda, märkliga och ofta våldsamma porrfilmer från 60- och 70-talen. Självklart tog jag och beställde en liten hög.
Sex Psycho (1971) handlar om Nick, som tror att hans fru bedrar honom med en snubbe som heter Rick. Därför går Nick ut och köper sig en köttyxa. Men inte går han hem till Rick, inte. Istället går han till sin vän Eva. Hemma hos Eva, är hennes homosexuelle man Jerry engagerad i grafisk bögsex med Evas bisexuelle bror. Nick hugger köttyxan i Jerrys nacke, och sedan har Eva sex med Nick och Jerrys lik! Plötsligt ringer det på dörren, och in kommer John Holmes (!) och en tjej som heter Lisa. Alla har sex på en likkista, i vilken de har stoppat Jerry.
Nicks fru dyker upp, och har sex med Nick. Av någon anledning smyger Eva fram till dem med köttyxan i högsta hugg. Men Eva hinner aldrig hugga - för Nicks fru biter av Nicks organ, sätter det i halsen och dör. Slut.
Hallå? Vad i hela världen är det här? Sex Psycho hade aldrig visats innan SW släppte ut den på video, förutom på en förhandsvisning i början av 70-talet, då alla besökarna skrikande lämnade salongen.
Horror Whore är nästan bra på riktigt. Har tas en kvinna in på ett mentalsjukhus, och snart börjar folk mördas på de mest uppfinningsrika sätt, ofta i samband med att de har sex. I sjukhusets källare härjar en galen kult. På slutet får vår hjältinna tag i en enorm yxa, och röjer loss, innan hon blir ihjälslagen med en dödskalle. Horror Whore ser nästan ut som en blandning mellan David Cronenberg, Jess Franco och Långt ner i halsen, och har massor av blodiga effekter.
Sedär. Några filmer jag inte tänker skriva om här. Eventuella klagomål kan skickas till Kultfilm c/o Fredrika Bremerförbundet.
…Måste även passa på att rekommendera PlayStationspelet Vigilante 8 (Egmont), eftersom det rockar utan like.
Get your own Free Home Page