Det är faktiskt inte alltid jag velat ha hund, för när jag var väldigt liten blev jag rädd för hundar, kommer inte änns själv ihåg att jag blev skrämd av en jätteaffgan som mamma sagt, men rädd var jag för hundar tills jag blev ung 10-12 år. Då var det väl mildare, jag var mer aktsam än rädd. Jag kom över denna räddsla när jag började rida och hänga i stallet som 12 åring, ju mer hundar som jag träffade och trivdes med desto mer lugn blev jag.... och till slut blev jag så intresserad att jag ville ha en egen.
Rädslan gick upp och ner i perioder när jag var liten, nåt år var det ganska ok, och sen det andra var det värre.... det beror nog på att jag blev jagad ett antal gånger av bla en Pudel och en Berner Sennen, som nog tyckte det var jätteskoj att leka jaga Annika! Men det var inte på lek för mig! Nog om det numera älskar jag vovvar, men jag har respekt för Rottweiler och andra mer tuffa hundraser. Man ska ju alltid vara aktsam med hundar man inte känner, men rädd är jag inte längre vilket är skönt. Och nu njuter jag av min lilla Gizmo och känner att jag är mycket sugen på att skaffa sällskap till honom om några år. Helst skulle jag vilja han en rubyfärgad cavalier, det skulle passa bra ihop med Gizmo! |
