En märklig trefaldighetskälla

"Källan är inhägnad med tre slanor och på fjärde sidan en grind, omkring 5 kvarter bred, med 10-12 vågrärta pinnar. Den används aldrig annat än trefaldighetsafton." Så lyder inlednigen i äldre litteratur om källan. Folk hyste respekt för källan. De lät inte kreaturen beta där och den fick inte användas vid "milning" av närliggande kolmila. Det ansågs vara en "ogärning", om grinden lämnades öppen. Det var envar förbigåendes skylldighet att tillse att den var stängd.

"Ritualen" kring källan
På onsdagkvällen före trefaldighet samlades ungdomen från de tre närmaste gårdarna. Pojkarna tömde källan och flickorna tvättade den ren med vatten hämtat från annat håll. En "granrisrosa" lades på botten och däruppå en sten - samma år från år. Före midnatt vände man hem. Denna kväll liksom de två följande iaktogs tystnad.

När torsdagkvällen kom hämtade pojkarna granris i stor mängd för att risbekläda marken innanför inhägnaden, sedan det gamla riset tagits bort. Det skulle läggas inifrån och utåt med kvistarna tätt inpå varandra, så skaften blev täckta. Till risningen gick det åt lika mycket som till en mila, ca 9 lass. Flickorna plockade blommor och band en stor krans.

Trefaldighetskälla vid Löfmarken
 den 13 juni 1908 Fredagsafton skulle källan lövas. Unga björkar, ca 4-6 fot, restes kring staketet så tätt som möjligt. Vid grinden gjordes en båge av två i toppen bundna björkar och inne i källan sattes fyra att bilda en korsbåge. I korspunkten över källan hängdes kransen av blommorna. Allt lämnades sedan orört till lördagsafton.

Så kom då aftonen. Det samlades mycket folk, mellan 300-500, från byar i socknarna Söderbärke, Norn, Norrbärke, Norberg, St. Tuna, Gustafs och Silfberg. Solnedgången inväntades. Därefter skulle man börja dricka. Det första vattnet var mest "lifgifvande". Kom man sent ansågs "blomman blifvit drucket af vattnet".

Invid källan var en avplanad kulle som det dansades på. De som hade druckit skulle ge plats åt andra och ta i ring på kullen för att dansa. Detta pågick framåt elva, sen bar det av till andra dansställen. Det finns åtskilligt berättat om källans helande kraft. På Per Ersgården intill ska länge ha förvarats käppar och kryckor som kvarlämnats vid källan. Källan var vida berömd. Men det sägs också att den har förlorat sin undergörande kraft då "Två fröknar från Stockholm" hade vid källan "aftvättat veneriska sjukdommar". Hur det nu var möjligt om de var "fröknar"?

Nästa sida

Tillbaka till första sidan
1