Bäst: Die, All Right!, Main Offender, Hate To Say I Told You So.
Sämst: Scenen
Betyg: 3,5/5

Dags för sommarens första konsert och vad passar inte bättre än The Hives. Vi har stått och druckit öl i Kryddhyllan 
och precis när vi går ner så kommer bandet upp på scen och spelar The Hives - Declare Guerre Nucleaire, 
inledningslåten från senaste skivan. Hinner inte höra så mycket av låten, försöker hitta en plats där man kan se lite bättre.
Nästa låt är antingen från förra skivan, en b-sida eller en ny låt, Howlin' Pelle sa vad den hette men minnet sviker.
Skönt mellansnack varvas med bra rocklåtar, t.ex. orsaken till varför solen lyser i ögonen på The Hives, för att framtiden
är så ljus för dem, vad annars? Det säger han i mitten av Statecontrol där det lagt in ett litet break. Låtar som A.K.A. 
I-D-I-O-T, Supply and Demand och Die, All Right! levereras med knivskarp precision, bandet lirar på som vanligt även
om scenen inte är den bästa, The Hives ska upplevas när det är mörkt och på en mindre scen. Main Offender får flest
att hoppa i den stora publiken, fast jag tvivlar på att det var så mycket som tiotusen där som Per Bjurman påstår.
Som avslutningslåt får vi Hate To Say I Told You So och Howlin' Pelles avskedsord är "Kul att ni kunde komma, ännu
roligare att VI kunde komma". Under konserten funderade vi på om Howlin' Pelle varit missionär eller präst i ett
tidigare liv, saknas bara halleluja för att göra det till ett komplett väckelsemöte, ett väckelsemöte för rockmusik.