Bäst: Kent, Manics, Yvonne, Weezer m.m.
Sämst: Regnet på lördagen
Betyg: 4/5

Onsdag 13/6
I år åkte jag ner med ett gäng kompisar redan dagen innan, vi åkte från Södertälje vid sextiden och
var framme runt halv tio. Planen var att ställa upp tältet som jag och nästa gäng kompisar, som skulle 
komma på torsdagen, skulle bo i på Hagadals camping men när vi kom dit var det stängt så vi åkte 
till den riktiga campingen och satte upp ett tältet som de jag åkte med skulle bo i. Lika bra jag namnger
alla, blir lite jobbigt att skriva annars, Jag åkte ner med Nypan, Johan och Magnus och dagen efter
skulle Latex, Madde och Henrik komma och ytterligare en dag senare skull Amanda komma ner.
När vi hittat en plats att slå upp tältet på så tog det ett tag att övertyga grannarna att vi skulle få stanna
där men när det var avklarat var det bara att slå upp tältet. Lite trångt men det gick. Sen fortsatte vi
dricka på ölen som vi hade korkat upp lite utanför Vimmerby. Kvällen blev till natt och natten blev till
 morgon och när klockan var fyra var det bara vi som höll igång i den småkyliga natten så vi gick och la oss. 

Torsdag 14/6 
Jag vaknar vid niotiden och känner mig lite seg och törstig, de andra vaknar också och vid tiotiden har
vi lyckats komma ur tältet, hämtat lite vatten och börjat så smått återhämta oss. Jag ringde till Latex för
att se när de skulle komma, de hade kommit till Vagnhärad så det skulle dröja ett par timmar till. Under 
tiden gick vi för att käka lite frukost, hamburgare. Jag plockade ihop mina saker, jag skulle ju bo på 
Hagadals Camping. När då de andra äntligen kom så tog det ett tag för oss att hitta varandra men när 
det var avklarat så var det bara att packa in tältet bilen, vilket var lättare sagt än gjort, tältet vägde bly 
och var stort som ett hus, men vi lyckades få in allt i Latex lilla Micra. Sen var det bara att slå upp tältet
i Hagadal, vilket var lätt för vi hade testat att slå upp det ett par dagar innan. När allt var klart så tog vi
vår dricka och åkte sista duschbussen tillbaka till tältområdet för att dricka lite öl. När klockan var efter
fem så gick vi för att kolla lite på Backyard Babies, de var inte speciellt bra även om det såg ut att vara
bra röj där framme. Vi bestämde oss för att gå till tältet lite snabbt innan Ash men de började tidigt, från 
tältområdet hörde jag hur de började med Girl from Mars. När vi kommit in på området så tog jag mig
långt fram i publiken precis innan de körde Oh Yeah. De spelade blandat från senaste och första skivan, 
kommer inte ihåg en enda låt från Nu-Clear Sounds. En låt som jag inte kände igen var väldigt tråkig i min
smak men de kompenserades av flera bra låtar, bl.a. Kung Fu, Candy skippade det pga "dataproblem" 
och första singeln från senaste skivan Shining Light. De spelade även en cover på Weezers Only in 
Dreams, fast Tim Wheeler sa att de skulle spela en Manowar cover!!!? Efter Ash var det dags för lite mat, 
jag köpte en gammal favorit från min resa till Dynamo för två år sen, pommes med majonnäs. Sen gick 
Madde och jag för att se Lowgold. Jag hade fått bredband veckorna innan festivalen så jag hade tankat ner 
lite låtar med dem. De spelar väldigt Travis/Coldplay aktig pop, vilket passar mig utmärkt. De hade redan 
börjat när vi kom dit. Sångaren tackade Sverige för Svennis och Fredrik Ljungberg. Vi såg ett par låtar och 
gick därifrån med ytterligare en skiva att skriva på skivköpslistan. Tillbaka i tältet var det åter dags för 
förfriskningar ända tills det var dags att se The Soundtrack of Our Lives. Återigen missade vi någon låt men 
vad gör det, vi hade ju alla förutom Henrik redan sett dem tidigare i år. Under Tonight så hoppar Ebbot ner 
till publiken för att upptäcka att han inte kommer upp utan måste få hjälp av flera vakter. De spelade ett liknande 
sett som tidigare, med låtar som Sister Surround, Nevermore, Instant Repeater ´99 och Confrontation Camp. 
Ebbot tar av sig sin kaftan, beordrar publiken att sitta ner och hoppar ner från scenen igen under 21st Century 
Rip Off. Han har fått för sig att surfa men ingen verkade orka lyfta upp honom. Vi gick för att förtära mer 
alkohol när de började spela Dow Jones Syndrome. Nästa band var Sahara Hotnights och de spelade inte förrän 
vid halv ett så vi hade ett par timmar att slå ihjäl. Egentligen skulle Madde och jag gått och sett Starsailor och 
Turin Brakes också men vi skippade det. Lika bra det kanske, Turin Brakes flyttades till 12.00 nästa dag. När vi 
kom till Hawaiiscenen så hade Sahara Hotnights redan börjat, Fire Alarm påbörjades precis när vi kom. Som 
backdrop har de en stor smäll där det står Jennie Bomb, deras nya skiva. De spelar mycket från nya skivan, bl.a. 
On Top of Your World men även ett gäng låtar från förra skivan får plats som Push on Some More, Quite a 
Feeling och Drive Dead Slow. Jag tyckte det var bra drag i deras konsert men publiken verkade lite lam, kanske 
pga. det tråkiga mellansnacket eller att tjejerna inte har något nytt att visa upp, nya skivan verkar gå i samma hjulspår 
som den gamla, ett LOK-syndrom verkar ha tagit över tjejerna. Efter konserten var klockan mycket och vi var 
bjudna på efterfest hos Sara på husvagnscampingen men det var kallt och vi var alla trötta så vi tog rocktåget till 
Hultsfred centrum och gick till Hagadal för att sova.

Fredag 15/6
Natten var kall men när man vaknade på morgonen var det bastu i tältet, solen gassade på för fullt. Vi käkade 
frukost, mackor med mjukost, och la oss i solen för att relaxa lite. Madde och jag drog in till Hultsfred Centrum
för att köpa lite dricka till nästa morgon, vi passade på att köpa lite chips och godis också. Vid tvåtiden gick vi
återigen in till Centrum för att käka lunch på den asiatiska restaurangen som ligger där. Efteråt bar det iväg till 
tältområdet för att inta lite alkoholhaltiga drycker. På vägen dit hör vi The Ark lira på Hawaiiscenen, det verkade
vara rätt bra drag. På morgonen hade jag också skippat att gå på Fireside, varför spelade de halv två på dan? 
Håkan Hellström började vid femtiden och som vanligt var vi sena, mycket pga. de långa köerna vid entréerna.
Håkan spelade på lika glad som vanligt och smittade publiken som gillade allt Håkan gjorde. Han och bandet, som 
dagen till ära har mörkblå seglarkostymer på sig, spelar bl.a. Känn ingen sorg för mig Göteborg, Ramlar och 
Vi två 17 år som alla bemötts med enorma jubel. Den sistnämnda är förlängd till minst tio minuter. Konserten 
avslutas med att Håkan försvinner backstage och att ena gitarristen slänger sig ner på golvet och rockar järnet. 
Efter Håkan skulle Kent spela och vi bestämde oss redan innan att vi inte skulle missa något med dem, så när det
var fyrtio minuter kvar tills de börjar spela så avviker vi från tältet och rör oss mot Hawaiiscenen. Man kan skära 
med kniv genom förväntningarna framme vid scenen. När Kent då äntligen kommer upp på scenen börjar de med
Ingenting någonsin och allting bara exploderar. Publiken är i extas. Jocke säger att de har ett problem "Det här är
både vår turnépremiär och vår turnéavslutning". Sen kommer Blåjeans med grym allsång. Jag har tappat bort 
ordningen men jag tror jag fått med alla låtarna. Tidigt får vi också en sällan spelad favorit Utan dina andetag, jag 
ser Madde vända sig om och hon strålar av lycka. Vi stod långt fram och det var ganska rörigt där framme, som det 
brukar vara på konsert, men jag tänkte inte ge upp och Latex och Henrik stannade också kvar. Gravitation, Om 
du var här, Musik non stop och En himmelsk drog var andra låtar som fängslade oss. Vi fick också höra Slutsats,
en låt som enligt Jocke aldrig spelats live tidigare. Jocke berättar också att de valde att spela i Hultsfred för att så 
många som möjligt från hela Sverige skulle få chansen att se dem. Vi får också höra Kräm (så nära får ingen gå), 
Kevlarsjäl och en av mina absoluta favoritlåtar En helt ny karriär II, det var den nya versionen de spelade, jag var
tvungen att kontrollera det med Madde efteråt, jag tänkte inte alls på det under konserten. Som första extralåt kommer
det upp två extra personer upp på scen och jag står och undrar vad som pågår, vi får veta att Det är Kristin och Nåid
som kommit upp på scenen för att vara med på en underbar Spökstad. De spelar också singeln från B-sideskivan, 
Chans. Sen bjuds vi på ytterligare en låt som inte spelats live, åtminstone i Sverige, Quiet Heart som är helt underbar. 
Jocke säger att det är bara en enda låt kvar och att vi nog alla vet vilken det är, jepp, 747. Tror inte de kommer kunna
avsluta en konsert på annat sätt nånsin. :) Behöver jag påpeka att det här var bästa spelningen på årets festival?
Efteråt skulle vi träffas vi pastastället, Magnus var redan där och när jag ser Nypan och Madde komma springer jag mot 
dem och kramar om dem, jag var så otroligt glad. Sen bar det tillbaka till tältet dyngsura av svett. En liten vilopaus innan
Latex och jag skulle hämta Amanda vid Saharaentrén. Jag fortsätter från entrén till Teaterladan för att se My Vitriol, de 
hade inte börjat än så jag köpte mig en lakritsstång. När jag står och väntar så säger en av vakterna att det är inställt, jag
var tvungen att fråga varför och får till svar att de slarvat bort gitarrerna!!!? Det var bara att gå tillbaka till tältet för mer
dricka. Vi var ett gäng som ville se Magnus Carlsson så vi började gå mot Teaterladan när det var dags. Han hade redan
kört igång när vi kom dit och försökte ta oss in. Jag säger försökte för att jag och Amanda aldrig kom in, det var så trångt.
Madde och Nypan hade tydligen kommit in efter att nån bakom dem hade tryckt in dem. Vi gick istället runt på området
lyssnade på Soulfly på avstånd och gick bort till Hawaiiscenen för att se när Manic Street Preachers skulle spela. De 
började med Found That Soul från nya skivan och jag blev glad för det är en av mina favoriter. De fortsätter med You 
Stole the Sun from My Heart, Everything Must Go och Ocean Spray. Det är kul att se Manics, de har många bra 
låtar att välja mellan och de rockar alltid. Ikväll är inget undantag. Många har gnällt på att Manics har blivit för bekväma,
att de har tjänat för mycket pengar på sin musik och inte orkar göra bra låtar längre. Undrar vilken skiva de lyssnat på?
inte nya Know Your Enemy i alla fall. Och att anklaga Manics för att vara bekväma är som att anklaga Homer Simpson 
för att vara lat. Kommer inte ihåg vem i bandet som sa det men skulle han vara tvungen att välja mellan att vara hemma 
och kolla på rugby eller spela musik skulle rugbyn vinna, då kan det inte handla om pengar. I mitten av setet så står bara
sångaren James Dean Bradfield kvar på scenen och spelar en akustisk låt som nån önskat tidigare, The Everlasting, jag 
läste att han inte gillar den låten men det syntes inte. En till akustisk låt Baby Elian och resten av bandet återvänder. Vi får
också höra första singeln från nya skivan Why So Sad, grymma Tsunami från förra skivan och Kevin Carter, Australia och
A design for Life från skivan innan den. Innan Motown Junk så spelar James lite av Guns N´ Roses Sweet Child O´ Mine 
och lite av Supremes Baby Love. You Love Us och If You Tolerate This Your Children Will Be Next avslutar den grymma
konserten. Jag stod rätt långt fram men det var mycket lugnare än under Kent, vakterna gav hela tiden vatten till oss i publiken
så man behövde inte vara varm eller törstig. Det hade byggt en gång för vakterna mitt ut i publiken för att underlätta för dem
att se om något händer i publiken. Det hjälpte också mot de jobbiga sidovågorna som brukar uppstå i stora folkmassor. Ett
jättebra initiativ tycker jag, man rörde sig inte runt i publiken så mycket heller utan man kunde stå på samma ställe, nästan.
Efteråt var det en snabb sväng till tältet och sen tillbaka till vårat tält i Hagadal för att sova. Ytterligare en kall natt väntade.

Lördag 16/6
Morgonen började som tidigare, frukost på mackor med mjukost och en tripp ner till mataffären, den här gången var det jag, 
Latex och Amanda som gick dit. Skillnaden till tidigare morgnar var att det inte fanns nån sol att se, det var mulet och snack
om regn. Vi gick till tältområdet lite snabbt och lämna vår dricka innan vi gick för att äta, en grekisk grillspett i baguette smakade
jättegott. Sen gömde vi oss i tältet för det började regna rätt ordentligt, vi satt och drack tills man kom på att vi skulle se Ulf
Lundell, då hade det redan slutat regna. Jag har aldrig lyssnat på mannen och kommer inte börja lyssna på honom efter den här
konserten, seg gammal gubbe tyckte jag och gick efter en och en halvtimme, när han började spela extralåtar, för att se Breather.
Det är ett band från Umeå som jämfördes med Foo Fighters i programbladet, det är inte jättelångt från sanningen, de spelar
rätt schysst rockmusik med inspiration från både grunge och popmusik. De var riktigt bra de 45 minuter de spelade. Ska nog
köpa deras skiva. Ett tips till er om ni gillar Breather, kolla in Penniless på samma skivbolag, grymt bra rock från Finland.
Efteråt tog jag skydd i tältet igen för det hade börjat duggregna och det skulle hålla på resten av kvällen. Några av oss skulle
se Iggy Pop, eftersom jag missade honom när han var här 96 så tänkte jag att nu får man ta chansen. Vi missade de första låtarna
men det gjorde inte så mycket, han började med Raw Power när vi kom dit och bjöd sen på flera klassiska låtar. Bl.a. The
Wild One, en grym I Wanna Be Your Dog som bob hund gör cover på och en lite tam The Passenger som inte rockade loss
förrän på slutet då Iggy bjöd upp tre killar på scenen. När killarna tagits bort från scenen fortsatte de med Lust for Life. Jag går
efter två extralåtar för att se Yvonne spela på Pampas vilket jag inte ångrar en sekund. Tidigt får vi höra nya singeln som växt
varje gång jag hört den, Bad Dream. Även grymma Modern Love och My Man Foreverman får vi höra. Killarna i bandet vet
exakt hur de ska röra sig på scenen, de spöar alla pojkbandens koreografier med hästlängder. Efteråt kom både Henrik, Amanda
och Magnus fram och tyckte de var bra, visst var det var mitt svar. Dags att skaffa nya och första skivan!! Det var inte långt kvar
tills Weezer skulle spela så vi ställde oss återigen framför Hawaiiscenen. Weezer började med ett gäng nya låtar, jag hade laddat
ner lite från nätet så jag visste att de var bra, bl.a. Photograph, Don´t Let Go, Island in the Sun, Simple Pages och grymma singeln
Hash Pipe som jag stod och hoppade som en galen till. När de började spela sina äldre låtar så startade de med Tired of Sex som
är hur bra som helst. Weezer är roliga att se live, deras sköna powerpoplåtar svänger rejält även om de är rätt korta i genomsnitt.
Fler godingar de spelade var Undone - The Sweater Song, Say it Ain´t So och som avslutning med en udda intro Buddy Holly.
Konserten var under en timma lång och många väntade sig extralåtar men det kom inga, vissa buade och det kändes lite snopet att
de inte spelade mer, de hade ju flera låtar kvar att spela från Pinkerton. Men de var bra ändå. Vi samlades alla igen vid pastatältet
för att gå till tältet och hämta våra prylar och ta rocktåget en sista gång tillbaka till Centrum. Under promenaden till Hagadal hör
jag ekot av The Hives när de spelar Hate to Say I Told You So. Sista natten i tältet och sen hemfärd...och återfärd nästa år!!!