Bäst: What I Came Here For, Connected, Poor Young Mans Heart.
Sämst: Varför kan inte folk hålla sig på sina platser under konserten?
Betyg: 3/5

Var lite sent ute, trodde jag, tog sju-tåget från Södertälje till Stockholm och kom till Södra Teatern fem i åtta, konserten 
skulle börja åtta enligt biljetten. Det visade sig att jag hade rätt gott om tid så jag köpte mig den senaste skivan i digipack
som jag inte hunnit införskaffa än. Jag satt längst ut till vänster på rad fem, rätt bra plats och stolen var hyfsat bekväm också.
Det visade sig bli en riktigt skön konsert, att sitta ner och lyssna på Kristofer och bandet spela låtar från alla skivorna var
riktigt trevligt. De hade med sig en stråkkvartett och en blåssektion so höjde stämningen ytterligare under vissa låtar. När
man efteråt lyssnar på Northern Blues så låter det precis som under konserten. 
De börjar i alla fall med What I Came Here For som har blivit min lilla favorit på andra skivan. Just nu när jag sitter och
skriver det här spelas Connected på radion och jag bara älskar den där griniga gitarren i bakgrunden. Vi får även höra
senaste singeln All Lovers Hell, How Can You Live With Yourself? och Not There. Mest överraskad blir jag när Kristofer
är kvar på scenen med en akustisk gitarr och nån från bandet, vet inte vem, står bakom honom och spelar på ett dragspel
och de framför ett naket och vackert Poor Young Mans Heart. Hade inte väntat mig få höra den, Kristofer hade nämnt i
en intervju att det kändes konstigt att spela den nu så här lång tid efter att den skrivits. En riktigt trevlig överraskning på en
alltigenom gemytlig konsert.