Bäst: Många bra låtar ikväll.
Sämst: Mew var inte riktigt på hugget.
Betyg: 3/5

Som förband så fick jag äntligen se danska bandet Mew, de visade inte framfötterna direkt. Med filmer på en stor
duk bakom scenen står bandet och spelar sina lugna låtar helt oinspirerade. Jag blir mest irriterad över den så kallade
duetten som de gör med en tjej som dyker upp i en av dessa filmer. Varför kunde de inte ta dit tjejen så hon kunde
sjunga själv eller någon annan för att ersätta henne, att de sjöng duett med en film kändes väldigt krystat. 
Manics däremot visade direkt vad som stod på schemat ikväll när de rivstartade med Motorcycle Emptiness och bara
ökade takten. Fast visst fanns det vissa dalar också, några av låtarna kändes lite väl mesiga som Life Becoming a 
Landslide. Men andra var grymt bra som Slash n` Burn, You Love Us, A Design for Life, The Everlasting, Tsunami och
Ocean Spray. Sen fick jag äntligen höra M*A*S*H-temat som de spelat in Suicide is Painless, jag gillar verkligen deras
version av den låten, det är bra drag i den. Basisten är på konstigt humör och skriker om usla journalister i ena sekunden
för att i nästa dyka upp ned tiara och dansa runt som om det vore den bästa dan i hans liv. Den näst sista låten tillägnas
till ett antal kända och okända personer, t.o.m. efter låten kommer de på personer de ville tillägna låten till, lite kul faktiskt.
En bra konsert som avslutade med If You Tolerate This Your Children Will Be Next, fast Manics kan bättre, det vet jag.