Pearl Jam på Parkbühne Wuhlheide i Berlin, Tyskland

Bäst: Untitled, Insignificance, Immortality, Wishlist, Alive och Indifference.
Sämst: Min jävla ryggsäck.
Betyg: 5/5

Min dag började 04.00 då jag gick upp för att ta mig till Arlanda, jag var väldigt trött mest för att jag inte gått och lagt mig
förrän 22.40 kvällen innan. Jag tog sista nattbussen mot Stockholm från Södertälje och var i Stockholm vid sextiden, sen tog
jag Arlanda Express till Arlanda och då var det en halvtimme kvar tills planet skulle gå, bättre timing kunde jag inte ha. Jag
bokade billiga biljetter via Jetweb och fick då mellanlanda i Köpenhamn men det gjorde inget, jag hade inte bråttom direkt.
Jag var i Berlin efter tio och irrade ett tag runt på flygplatsen innan jag gick ut och frågade en busschaufför vart jag skulle åka.
Han hade ingen aning men en gammal tant som satt på bussen visade mig vart jag skulle gå av och sen ta S-bahn, en slags
pandeltåg som tar en över hela Berlin. Det som slog mig under dagen var att det gick tåg överallt i den stan, De hade vanliga
tåg, tunnelbana, S-bahn och spårvagnar. Vart man än vände sig såg man ett tåg. Så jag åkte direkt till Wuhlheide och efter ett
tag så hamnadde jag i en park och där hittade jag en grind där det redan satt folk i sovsäckar och väntade, de snackade
engelska så jag tror de var gänget som följer bandet på deras Europaturné. Jag gick fram till en kille och en tjej som också stod
där och frågade vart jag kunde köpa biljett. De visade sig att de hade en extrabiljett som jag fick köpa och jag betalade inte ett
öre extra för den heller. De hade inte biljetten med sig men jag skulle träffa dem på samma ställe vid fyratiden. Jag bestämde
mig för att åka till Alexanderplats för att käka och kolla in stället. Jag hade för mig att Berlinmuren hade gått genom där men
hittade inga rester eller plakat eller nåt annat som utmärkte det. Jag fördrev tiden så bra det gick, det mesta var stängt, och åkte
sen tillbaka till Wuhlheide. Där hade fler dykt upp och jag hittade även de som jag skulle köpa biljetten av. Jag köpte biljetten
och de bjöd på M&M:s och Coca Cola. Vi satt och snackade och gick och kollade in backstageområdet. Nej, vi kom inte in
dit, det stod två vakter med stora hundar vid grinden, men man såg in genom staketet. Det stod två lastbilar därinne, varav den
ena var en Scania 3-serie Streamlinemodell ;) och den andra en Volvo. Känns tryggt att veta att det är svenska motorer som
drar runt Pearl Jam´s utrustning i Europa. ;) Vi gick och ställde oss i kön och väntade och hörde att de soundcheckade. De
spelade Crazy Mary minst två gånger, senare hör jag tonerna till en för mig välkänd låt, jag blir helt tyst och får ett leende på
läpparna och tjejen och killen undrar vad det är. Jag informerar dem om att de just nu spelar The Who´s Baba O`Reily, en av
de bästa coverlåtarna som Pearl Jam gjort. Jag står och hoppas att de spelar den ikväll. Några minuter efter fem så öppnar de
grindarna och vi kommer in. Det visar sig att stället är uppbyggt ungefär som Cirkus  i Stockholm är uppbyggt fast mycket
större, stället tog 17000 personer. Jag gick och köpte mig en affisch och letade sen efter ett ställe att lämna in rygsäcken på,
det fanns inte så jag fick ha med mig ryggsäcken under konserten, det sög kan jag säga. Det börjar regna när vi väntar och jag
tar på mig min regnjacka som jag hade med mig. Det verkligen öser ner men det slutar snart och sen regnar det inte mer.

The Dismemberment Plan var förband och de spelade i en halvtimma. De kände igen ett gäng längst fram vid scenen från
tidigare konserter och tillägnade en låt som de inte hade spelat tidigare till dom. Jag gillade deras musik och ska nog ta och
köpa en skiva så småningom. De spelade schysst rockmusik och fick med sig publiken. I mitten av deras spelning så kastar
någon ett glas med isbitar i mot sångaren men den kommer inte ända fram och träffar folk i publiken. Han pekar på killen i
publiken som gjorde det för att markera att han såg honom. Efter låten så säger han att man inte ska förstöra för andra genom
att kasta saker på bandet eller publiken. Helt rätt, hoppas idioten tog åt sig. På vänster sida av scenen, från publiken sett, så
ser jag Eddie stå och lyssna på spelningen, hur många andra sångare lyssnar på sitt förband? Inte många kan jag säga.

Till tonerna av Baba O´Riley kommer Pearl Jam in på scenen, jag förstår direkt då att de inte kommer spela den låten ikväll,
men jag blir inte ledsen för det. De börjar med samma låt som i Glasgow, Sometimes som är lugn och publiken står mest och
diggar. Nästa låt är Corduroy och direkt blir det ett grymt röj i publiken. Som jag nämnde så hade jag min ryggsäck med mig,
själv hatar jag folk som står med ryggsäck i publiken och just då hatade jag mig själv för att jag hade min ryggsäck med mig.
Den drar nästan ner mig och jag bestämmer mig för att gå längre bak i publiken, i samma veva tappar jag bort mina tyska
vänner. De hinner börja med Breakerfall innan jag kommer till ett ställe där jag kan sätta ner väskan och röja lite. Den här
konserten börjar med samma låtar som den i Glasgow, om än i en annan ordning. Nästa låt är Hail, Hail och börjar känna
vart den här konserten är på väg, det får ni veta senare. Animal är riktigt rockig och efter låten presenterar Eddie trummisen,
"Matt Cameron ladies and gentlemen!" och han får grymma applåder. Sen kommer Given to Fly och den är likadan som i
Glasgow, när refrängen kommer in så börjar publiken hoppa som på kommando. Efter låten säger Eddie att det är som en
sommardag i Seattle och pekar på himlen, sen säger han att "You start such a day with five or six cups of coffee and you don't drink this (pekandes på sin vinflaska) until you drink four or five beers". :) Underbara Nothing as it Seems är nästa låt på
schemat och den är helt fantastisk. Nu känner jag att den här konserten blir något enormt. Nästa låt är en som jag inte hört
med dem tidigare och en av mina favoriter från Yield, In Hiding är bara vacker. Sen kommer en låt som jag nästan hört tidigare
Evacuation, som jag hörde när de soundcheckade i Glasgow. Den är inte riktigt på topp, det känns som om det fattas något
men det rättar de till rätt snabbt med en asbra Even Flow. Den har ett annorlunda solo av Mike i mitten som låter kanon. Fast
han verkar lite off idag och springer inte runt och hoppar inte lika mycket som han brukar. Light Years lugnar ner publiken lite.
Efter den låten så går Mike fram till Eddie och säger något och springer sen av scenen. Eddie går fram till micken och säger
"This next song is a request and since it´s by one of the bandmembers were gonna have to do it." och de spelar
Untitled. Jag kommer igen inte på vad låten heter förrän på slutet, det slår mig hur otroligt vacker den är, jag märker att jag
kan texten utan att komma på låtnamnet. När de kör igång med MFC så kommer Mike tillbaka upp på scen. Nästa låt är inte
en låt men kanske kan bli det, den är inte så lång, lite över en minut, och har knappt någon text. Improv brukar det kallas när ett
band spelar något som verkar improviserat. Eddie sjunger "Free at Last" om och om igen med en mörk stämma. Den leder
utan avbrott till Habit. Den här gången får vi en variant på "Speaking as a...", Eddie säger "I am a Doughnut". :) Under flera
av de senaste låtarna har jag stått nästan i trans och diggat, sjungit med och hoppat. Jag märker att en tjej som stått bredvid mig
står och flinar åt mig men jag bryr mig inte. När de börjar med Daughter så flippar tjejen ur totalt och nu är det min tur att flina.
I slutet av låten så improviserar de lite till, jag läser att de spelade lite av Neil Young´s Hey Hey My My men kan inte komma
ihåg det. Eddie gjorde i allafall en massa Hey och Wow och Yeah rop och frågar sen om publiken känner för att sjunga.
Självklart gör vi det. Sen börjar han göra massa olika läten som vi också ska göra. Han sjunger högre och högre och försöker
få oss att ge upp men det gör vi inte. Till slut tar han mickstativet och slänger upp det högt i luften och den landar mitt på scenen.
Sen säger han "Here´s another one to sing-a-long to" och de spelar Lukin. Låten går jattesnabbt och den är bara en minut lång,
texten är svår att hänga med i vilket visar lite av Eddie´s humor. Sen blir jag överraskad, de spelar I Got Shit och jag bara
gapar. Det här är en helt otrolig låt, den finns inte med på någon skiva utan bara på Merkinball singeln, som bandet släppte
efter sitt sanarbete med Neil Young på hans Mirrorball skiva. Nästa låt är min favorit från senaste skivan Binaural,
Insignificance. Låten är uppbyggd av olika partier, lugna och snabba, som gör den helt fantastisk. Jag kommer ihåg att jag
under låten tänkte, det här måste vara deras bästa låt nånsin, det kan nog stämma. Sen blir jag återigen överraskad när de
spelar Not For You från No Code. Den är väldigt rå och tung och publiken älskar den. Det känns som om jag sliter ut ordet
fantastiskt och alla synonymer till den men hur ska jag annars beskriva det? Immortality från Vitalogy är kanonbra, jag älskar
den här låten och nu spelar Mike ett solo på slutet som tar andan ur mig och Eddie spelar slutet av låten. Helt underbart. Sista
låten innan extralåtarna är Rearviewmirror som rockar fett. De går av scenen och det springer roadies uppe på scenen som
ibland lurar publiken som tror att bandet kommer tillbaka. När de väl kommer tillbaka så säger Eddie att han inte vet hur man
säger tack på tyska och plockar fram ett papper och säger "Fühlt Ihr Euch gut?" som betyder, ungefär, mår ni bra? Sen
säger han "Super" som är rätt typiskt tyskt och han får jubel och applåder. Han presenterar nästa låt med orden "We´re gonna
start with a slow one" och de spelar den grymt fina Sleight of Hand från senaste skivan. De fortsätter med Thin Air från
samma skiva och sen kommer något som får mig att skrika av glädje, Wishlist. Jag har sagt det om andra låtar tidigare men den
här är verkligen otroligt vacker. När nästa låt är Better Man hoppas jag att de ska fortsätta med lugna låtar kvällen ut vilket de
inte gör och jag måste säga att hur bra Do the Evolution än är så ville jag faktiskt inte höra den just då, det hindrade mig inte
från att hoppa runt som en galning ändå. :) Utan att säga något fortsätter de med Alive vilket ALLA uppskattar och kan texten
till, grymmare allsång har jag inte varit med om. Alla kan texten, folk uppe på "läktaren" står upp och dansar och sjunger med.
Jag får gåshud bara jag tänker på det. Helt otroligt! Sen kommer det en cover men inte den jag ville höra fast den här är också
bra, Neil Young´s Fuckin´ Up. Ok, bra är en underdrift, låten rockar asfett. Sen försvinner bandet återigen från scenen. Eddie
återvänder själv efter ett tag med sin ukelele. Han berättar att han köpte den i Hawaii men att den ursprungligen kommer från Östberlin. ;) Sen säger han åt oss att vara tysta och inte applådera med för att den är så liten och att den inte hörs annars. I
mitten av Soon Forget tappar han bort sig men tar snabbt vid där han tappade bort sig, på slutet börjar alla applådera ändå
och sen kommer resten av bandet upp på scenen. Jag tänker att nu spelar de antingen Yellow Ledbetter eller Indifference. Det blir Indifference och jag blir överlycklig. Inte för att YL är dålig utan för att jag int hört Indifference än. Det är den perfekta
avslutaren. Efter låten tar Eddie de vanliga bilderna på publiken och tackar oss och försvinner sen backstage.

Under flera låter så står Jeff och Mike eller Mike och Eddie mot varandra och spelar. En gång spelade Eddie faktiskt på Mike´s
gitarr när han avslutade en låt. Det är lite synd att Mike inte är på sitt absoluta topp ikväll men under en låt, har glömt vilken, så
spelar han ett solo som är magiskt, hela publiken ger honom applåder och Eddie står bara och kollar på honom så att han
nästan glömmer bort att sjunga. :)

Efter konserten försöker leta reda på mina tyska vänner, jag hade deras paraply i min väska som jag vile lämna tillbaka, men
jag hittade dem aldrig. Jag letade i 45 minuter och gav sen upp och åkte till flygplatsen. Mitt flyg gick inte förrän 12.05 dagen
efter så jag försökte sova på flygplatsen vilket gick rätt bra, det var lite obekvämt men jag orkade inte leta efter ett hotell att
sova i så det fick duga. Planet var i tid och jag landade på Arlanda 13.30, vilket gav mig två timmar att åka till jobbet. Vi skulle
åka till Oskarshamn. Jag fick sova på hotell där istället vilket inte var helt fel. Jag kom hem därifrån på tisdagkvällen och satte
mig ner för att skriva ner det här. Imorgon ska jag se dem igen, den här gången på Sjöhistoriska! =)

Soundcheck:
Crazy Mary x 2
Interstellar Overdrive
Baba O´Reily

Spellista:
Sometimes
Corduroy
Breakerfall
Hail Hail
Animal
Given to Fly
Nothing as it Seems
In Hiding
Evacuation
Even Flow
Light Years
Untitled
MFC
Improv
Habit
Daughter/(Hey Hey My My)
Lukin
I Got Shit
Insignificance
Not For You
Immortality
Rearviewmirror
------------------
Sleight of Hand
Thin Air
Wishlist
Better Man
Do the Evolution
Alive
Fuckin' Up
-------------------
Soon Forget
Indifference