Bäst: Hederos & Hellberg, David & The Citizens, bob hund, Kent och Travis
Sämst: Regnet
Betyg: 3,5/5

Onsdag 26/6
Åkte direkt från jobbet till Arlanda för att ta flyget som gick 18.25 till Kastrup, därifrån tog jag tåget till Roskilde,
fick mitt armband och letade upp den gröna campingen där jag efter att tags letande hittade en plats att slå upp tältet
på. Det var mycket mer folk som hade kommit än förra året vid den här tiden. Jag lyckades komma tidigare i år så
det var ljust ute fortfarande när jag slog upp tältet. Senare så börjar det regna men då ligger jag redan och sover i min
sovsäck så jag bryr mig inte så mycket.

Torsdag 27/6
Jag ligger kvar länge i sovsäcken eftersom det kommer regnskurar lite då och då och jag känner inte för att bli blöt. Runt
tolvtiden så har det dock slutat regna så jag tar mig ur tältet och beger mig in mot Roskilde Centrum. Bussen kostar 10 kr.,
precis som förra året. Jag är hungrig så jag beger mig till Jensens Böfhus för att äta deras fina grillade kycklingfilé, det är 
inte speciellt dyrt heller, det som kostar är drickan. Efter det går jag till en mataffär och köper lite öl, vatten och något att
äta till frukost. Väl tillbaka i tältet så börjar det regna igen så jag håller mig inne i tältet. Det slutar dock regna efter ett tag
och jag går in till festivalområdet. Vid halvsextiden så skall Superheroes börja spela, istället kommer Per Sinding-Larsen
upp på scenen med nån dansk snubbe och de berättar att de ska vara värdar för den Orangea scenen. Har för mig att 
Per var det förra året också. De snackar ett tag och en kvart senare kommer Superheroes äntligen upp på scen. De börjar
med en låt som låter som en dålig Eskobar låt, jag står och funderar varför jag egentligen ser dem. Första halvan av konserten
är väldigt seg det är inte förrän de skippar de dystra mespoplåtarna som de blir lite drag i konserten och jag påminns om
varför jag egentligen står där. Miami är en grymt bra låt som också får bäst publikrespons. Av nån anledning som är helt 
obegriplig för mig så kommer nån snubbe upp på scenen och rappar under nästa låt!!! Det lät riktigt dåligt. Med undantag för 
det så var avslutningen av konserten bra. Efter konserten går jag bort till den gula scenen där Hederos & Hellberg skall spela
inom ett tiotal minuter. Innan de kommer upp på scenen är det ytterligare en värd som pratar lite och han ber oss alla sätta oss 
ner, inte mig emot. Så när bandet kommet upp på scenen så sitter alla i tältet och vi bjuds på en helt underbar konsert. Jag sitter
och njuter hela konserten. De bjuder på låtar från sina båda skivor, t.ex. Concrete Jungle och Together in the Darkness men 
även nya "reggaelåtar", som Aftonbladet skrev för ett tag sen, det är dock reggaelåtar som de gjort om och de låter inte alls som 
reggae, de låter mer som Hederos & Hellberg. För är det något de här killarna gjort är det att få, sina egna och andras, låtar att
låta som små dyrgripar som man måste vårda ömt. Det är inte förrän till extralåtarna som vi ställer oss upp och ger dem en stående
ovation, vilket de mer än väl förtjänar. Jag såg dem när de öppnade för Ryan Adams och de imponerade då men det här var otroligt
mycket bättre, ångrar lite att jag inte gick och såg dem på Gröna Lunds Teatern. En av de bättre konserterna i Roskilde. Efteråt
går jag snabbt till den gröna scenen för att se Starsailor, kommer in lagom till slutet på Alcoholic. Får också höra Poor Misguided
Fool, Love is Here, Fever och Lullaby. Även om det är en bra konsert så uppträder bandet lite avslaget så den där absoluta toppen
uteblir, lite synd men jag såg ju dem i Hultsfred och där var de riktigt bra. Klockan är nu nio och det börjar bli ordentligt kallt så
jag bestämmer mig för att ta en sväng förbi tältet. Det som var förbättrat i år var att de hade ändrat lite i brandgångarna så man kunde
ta sig till gröna campingen lite snabbare än sist, vilket jag uppskattade väldigt mycket. Väl i tältet så tar jag på mig min munkjacka 
och återvänder tillbaka till festivalområdet. Rammstein drar igång samtidigt som jag sitter på toaletten, de har gratis vattentoaletter på
området, något att ta efter Hultsfred!!! Bryr mig inte om Rammstein utan går till den gula scenen där Black Rebel Motorcycle Club 
skall framträda. De gör en bra konsert, minst lika bra som i Hultsfred. Den mindre scenen gör dem lite mer åtkomliga. Bäst är nog de 
två singlarna, Whatever Happened to my Rock 'n' Roll (Punk Song) och Spread Your Love. Har för mig att en av låtarna heter 
Love Hurts Society och är en cover på en känd låt, kan inte placera den dock. Fast jag har beställt skivan så den är på gång. Det 
här var sista konserten för kvällen så det återstod för mig att dra tillbaka till tältet för att festa/sova lite. Det regnade under natten så 
det blev det sistnämnda.

Fredag 28/6
På morgonen regnar de fortfarande så det dröjer innan jag lämnar tältet. Runt ettiden så går jag in mot festivalområdet och käkar lite.
Tog en Nasi Goreng som var helt ok. Vandrar runt på området ett tag innan David & the Citizens skall börja på blå scenen. De var ett 
nordiskt tema på den scenen på eftermiddagen och de inledde den. Jag hade bestämt mig för att se alla band som spelade under 
Northern Lights temat. D&tC börjar med Danmarks nya nationalsång Now She Sleeps in a Box in the Good Soil of Denmark. En
väldigt bra låt som följs upp av flera låtar som i min mening kunde bli stora hittar. Senaste singeln Song Against Life är nog min favorit;
en fantastisk liten låt med fin text och melodi. Nu har jag bestämt mig för att definitivt köpa deras skiva. En bra konsert av D&tC, det är
skönt att bandmedlemmarna släpper loss uppe på scenen och inte bara står och glor, synd var det dock att trumpeten inte hördes mer,
den passar så bra in i låtarna. Jag står kvar, för nästa band är Mum från Island. De består av två tvillingtjejer och två killar som under
konserten byter instrument med jämna mellanrum, tjejerna sjunger ibland och de lyckas bygga upp en mystisk ljudridå som gör att man 
står kvar för att se vad som ska komma näst. På slutet känner jag mig lite uttråkad, de många smådetaljerna i deras musik gör min hjärna
trött, man orkar inte riktigt följa med i alla svängarna. Hade lite större förhoppningar på det här bandet men de var helt ok, jag kommer
inte springa och köpa skivan just nu men kanske när den reas ut om nåt år så kommer jag ihåg att jag såg dem i Roskilde och vill höra
dem igen. Nästa band som ska spela är St. Thomas, kände att jag var tvungen att se denna norska artist eftersom jag heter Tomas. Dålig
ursäkt jag vet men man behöver ingen ursäkt för att se St. Thomas. De spelar trallvänliga countryaktiga låtar som är lätta att ta till sig. Efter
ett tag frågar han hur många norrmän som är på konserten och det visar sig vara närmare alla, inte många som inte sträcker upp handen 
och skriker. En skön konsert, har ni chansen att se St. Thomas så ta den. Sen var det inte många fler band jag ville se på ett par timmar 
så jag käkar en hamburgare och köper en påse chips, går tillbaks till tältet och tar det lugnt ett tag. Det kommer regnskurar lite då och då
och jag hoppas innerligt att det inte ska regna senare på kvällen. När jag går tillbaka till festivalområdet är vädret stabilt och det syns inga
mörka moln på himlen. Jag försöker ta mig in i boxarna längst fram på orangea scenen men där är det fullt så jag tar mig in i mitten framför
boxarna. Red Hot Chili Peppers ska snart spela och det är inget jag vill missa. Jag se bakom mig att ett stort regnoväder passerar oss och
blir lite säkrare på att det inte ska regna när jag råkar kolla till vänster om mig och ser ett stort svart moln på ingång. Det skulle börjar regna
några låtar in på konserten. RHCP inleder med nya singeln By the Way som har en cool video som jag lyckades se bara dagar innan jag åkte 
ner till Roskilde. Under Give it Away så börjar regnet som inte slutar förrän konserten är över, det hindrar dock inte bandet från att göra en 
grym spelning. Det är väldigt trångt där jag står och regnet gör ju inte saken bättre, den absolut största publiken under årets festival måste jag 
säga. Bandet bjuder på Suck My Kiss, Scar Tissue, Soul to Squeeze, Me and My Friends som enligt Anthony Kiedis handlar om oss 
egentligen och den magnifika Under the Bridge med fantastisk allsång. Vi får även höra fler låtar från nya skivan och de verkar vara i rätt 
schysst RHCP anda. Vissa av deras äldre låtar håller inte speciellt hög klass dock och det drar ner konserten lite, undrar varför de envisas 
med att köra sina sega låtar? Vi får även höra Californication, Around The World och Other Side från förra skivan som har haft ett otroligt 
långt liv. Trots regnet så blir det on riktigt bra kosnert med bra låtar och roligt mellansnack av Anthony och Flea. När konserten är slut så slutar
det regna också. Det är ändå lerigt på marken efter över en timmes regnande och man känner att man kan ramla vilken sekund som helst, det 
tog mig över en halvtimme att bara komma ut till campingen. Jag är urtrött så jag lägger mig för att sova. Blir väckt vid ettiden när Pet Shop Boys
börjar sin konsert. Vinden blåser från orangea scenen mot campingen och det låter som bandet står utanför mitt tält och spelar, inte alls kul men
jag får höra låtar som New York City Boy, It's A Sin, West End Girls, Domino Dancing, Being Boring och Where The Streets Have No Name 
(I Can't Take My Eyes Off You) en dag senare reflekterade jag över om jag verkligen hade hört en U2 låt, är det en cover eller inte? Skriv i
min gästbok och upplys mig. Tror jag somnade under Go West, kommer inte ihåg att jag hörde den. 

Lördag 29/6
Dagen börjar med frukost vid ettiden, det blev fish & chips, väldigt gott faktiskt. Samtidigt som jag äter kollar jag på bronsmatchen i fotbolls-VM,
rätt bra fotboll i första halvlek. Såg inte mer för jag gick till den gröna scenen dör Mustasch skulle spela. De är på topphumör och gör en ännu 
bättre spelning än vad de gjorde i Hultsfred. Återigen är Down in Black bästa låten men de andra börjar sticka ut lite mer också. De är skönt
att de inte tar sig själva på så stort allvar när de kör sina rockposer och kommentarer. Konserten varar en timme och vi får flera extranummer.
Efteråt går jag mot gule scenen men ångrar mig ju närmare jag kommer. Isländska Minus lirar en röjig och skramlig hardcore som jag inte orkar
lyssna länge på, så efter två låtar går jag och köper mig en dricka. Ställer mig framför orangea scenen och ser på när bob hund soundcheckar,
under en tid är alla bandmedlemmar uppe på scenen samtidigt. Thomas försvinner rätt snabbt dock. Resten av bandet spelar Den lilla planeten
nästan helt instrumentalt, nån av roddarna sjunger början samtidigt som han tejpar fast låtlistor. När det är 45 minuter kvar till konserten beger jag
mig till grinden där man blir insläppt längst fram, precis när jag kommer fram öppnas grinden och folk rusar in, även jag. Efter lite väntan så dyker 
bandet upp på scenen igen Thomas hälsar oss med orden "Vi har kommit för att dricka upp ert svaga danska öl, det är ett tufft jobb men vi 
har åtagit oss att göra det" och kör igång den Brinnande tomten, en instrumental låt som de inlett sina konserter med under sommaren. Sen får vi
återigen höra Den lilla planeten fast den här gången sjunger Thomas och inte bara introt. Jag gillar den här låten skarpt och funderar på att skaffa 
en skiva med Plastic Bertrand bara för att få höra originalet....eller ladda ner den kanske. Sista beställningen är fantastisk med bob hund rop i som 
Thomas leder. När Thomas ska räkna in en låt så raknar folk i publiken med och han säger att vi ska hålla käften, sen ber han om ursäkt och säger
att nästa gång han säger så så ska ni säga "Håll käften själv gubbjävel". Sagt och gjort, Thomas får smaka sin medicin två gånger under konserten
och andra gången säger han "Jag har aldrig blivit så smickrad av att bli kallad gubbjävel". =) Konserten bjuder på fina versioner av Allt på ett
 kort, Min trampolin och en av mina favoriter Och där står du. Jag har kommit fram till att man inte ska se bob hund alltför ofta, en månads mellanrum
borde det minst vara mellan konserterna, det här är tredje konserten på två veckor och man känner igen alla moves och mycket av mellansnacket, 
fast de har underlig förmåga att överraska en, även om det bara är en så liten grej som att peka ut i publiken på folk som vill med på ett kalas, som 
under Min trampolin, det hade jag inte märkt förut. Även Ett fall & en lösning, Upp, upp, upp, ner, nya coola låten Sprängd fördämning och Tra la la 
lilla molntuss, kom hit skall du få en puss visar vilken klass för sig bob hund står i, finns inte många band som får en att hoppa och le som de får mig
att göra. Innan Skall du hänga med? Nä!! så frågar Thomas om konserten är slut? Alla svarar självklart NEJ!!! Sen frågar han om vi vill ha mer och
alla svarar JA!!! Sen säger han Skall ni hänga med och alla svarar JA!!! Vilket får Thomas att utbrista, "Nej, ni ska säga nej!" Alla var bara för 
uppspelta för att hänga med i Thomas ropövningar. Rundgång, gräslök, fågelsång presenteras som "Svenskare än att vara full i Danmark", vilket
känns som en klockren presentation av låten. Som avslutning på konserten får vi höra Nu är det väl revolution på gång?, Istället för musik: förvirring,
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag och garagerockcovern i bob hund tappning Min lön kommer 5 år 
för sent. I den sistnämnda går Thomas och ställer sig så långt ut i vaktgången som mikrofonsladden bara når och sjunger därute, ungefär som i 
Hultsfred, fast nu var det mitt på dagen och soligt så det blev inte riktigt samma effekt. Det var en bra konsert av bob hund och deras lägstanivå var
inte ens i närheten som vissa recensenter påstår. Om ni minns så sa jag att jag skulle se Swan Lee här i Roskilde eftersom jag missade dem i Hultsfred.
Nu blev det så att de krockade med bob hund, fast jag hörde, lite på avstånd, deras sista låt efter bob hunds konsert. Kan dock inte säga om de var
bra eller inte. Efteråt vet jag inte riktigt vad jag ska göra så jag traskar runt ett tag, ser att stånd där de säljer mjölk, köper en halv liter och njuter, vad
gott kall mjölk kan vara ibland. Köper mig också en chipspåse och drar tillbaka till tältet, softar ett tag innan jag ger mig på ölen och innan jag vet vart
tiden tagit vägen så står jag framför orangea scenen igen, denna gång med en öl i handen och ser på New Order. Den här gången kändes de inte lika
patetiska som de gjorde i Hultsfred, de spelar efter en nästan identisk låtlista med Crystal som första låt som följs av Transmission. De bjuder även på
Blue Monday och Love Will Tear Us Apart. Det är en skön stämning i publiken under konserten och ett congatåg passerar mig flera gånger, ibland 
ibland väldigt långt och ibland lite kortare, en kul grej som man inte lär få se på svenska festivaler. Efter konserten ger jag upp och går tillbaka till tältet
för att sova.

Söndag 30/6
På morgonen så regnar det igen och mina grannar från Göteborg har fått nog, egentligen fick de flesta av dem nog redan dagen innan och nu drar de sista
tre som är kvar. De lämnar kvar en hal del prylar, bl.a. en hoppfällbar campingstol med flaskhållare i armstödet  och jag är inte sen med att norpa åt mig
den, helt perfekt för festivaler. Fattar inte varför man ska dra innan allt är slut, ok att det är måndag dagen efter men jag tog ledigt bara för att kunna 
stanna festivalen ut. jag bestämmer mig för åka in till Roskilde centrum men när jag kommer dit så är det helt öde, alla affärer håller stängt på söndagar
visar det sig. Jag traskar nerför gågatan och plötsligt slås jag av hur tyst det är, hur underskattad tystnaden egentligen är, jag går och njuter av tystnaden
ett bra tag tills jag ser en kiosk som har öppet. jag går in och köper en sportdryck, en cola och en chokladkaka. Sätter mig på torget för att äta upp 
chokladen och dricka upp sportdrycken. Köper en god kebab vid ett gatukök och dricker upp min cola till den. Väl tillbaka så väntar jag bara på nästa
konsert. En timme innan konserten så ställer jag mig vid grinden för att komma längst fram på orangea scenen, inte alltför mycket folk där framme faktiskt.
Ställer mig på nästan exakt samma plats som jag hade under bob hunds konsert. långt fram till vänster i den högra fållan. Av nån anledning var kön till den 
högra fållan alltid mycket kortare än den till den vänstra. Efter lite väntan så kommer äntligen Kent upp på scenen. Lite mer än ett år sen jag såg bandet och
under tiden har de hunnit släppa en skiva som jag har lite svårt att ta till mig, den känns lite för ren, lite för steril. Men det finns några ljusglimtar i den och de
inleder med två av dem, Sundance Kid är en vacker liten poplåt som följs av Kärleken väntar som på skiva är lite seg men som live blir till något fantastiskt
och underbart. Under låten ringer jag till Madde så hon får höra lite, får tillbaka ett SMS med jubel i. =) En gammal favorit dyker upp som tredje låt, 
Gravitation, som är från skivan som fick mig att lyssna på Kent. Andra gamla favoriter var Musik Non Stop, Om du var här under den låten ringde jag till
en annan kompis, Karin, fick senare höra att hon blev väldigt glad hon också =) och Saker man ser. Som avslutning innan extralåtarna kör de Elite som 
inte alls passar in i sammanhanget, kändes lite off. Kommer inte ihåg när de spelade följande låter men vi bjöds också på FF som inte är nån favorit och
Socker som faktiskt var bättre live än på skiva. Den ultimata avslutningen på en Kent konsert är ju givetvis 747, vad annars? En bra konsert av Kent, det
syntes att de var lite nervösa men det släppte efter ett tag. Ser fram emot Kalas. Nu fick jag jobba hårt för att hinna med alla konserter. Jag går till gula scenen
för att se sista låten med ...And you Will Know Us by the Trail of Dead. En låt sa mig inte så mycket men de verkade vara rätt grymma, ska nog ladda ner lite 
låtar för att bilda mig en ordentlig uppfattning. Går sen vidare till vad jag tror är blå scenen men vilket visar sig vara den vita scenen där en norsk kille vid namn
Sondre Lerche spelar gitarrpop. Ser en och en halv låt innan jag går vidare dit jag egentligen skulle, till den blå scenen där The Cooper Temple Clause skall 
spela. De tar några låtar innan de är på gång ordentligt och sen vräker de ur sig en rockkonsert jag sällan skådat. De verkar så jävla förbannade uppe på
scenen att de skulle kunna mörda någon. Sångaren bygger upp nån sorts ställning på scenen bara för att sen riva ner den, en av gitarristerna ställer sig nere
vid staketet och spelar, sen lägger han sig på publiken för att surfa och spela gitarr samtidigt. Det här var en rejäl urladdning av dessa unga killar, en mycket
bättre konsert än den i Hultsfred. Nu kommer jag definitivt införskaffa skivan. När jag går ut ur tältet där den blå scenen ligger så hör jag en finsk kille säga till
sina kompisar "så unga och så jävla förbannade, fan vad bra det var", sammanfattar rätt bra konserten. Nu går jag vidare till den vita scenen där Hoobastank 
skall spela. Upptäckte bandet av en ren slump när jag läste om dem i ett diskussionsforum, döm min förvåning när det visar sig att det är en finne med i bandet. 
De spelar riktigt schysst rockmusik som får en hoppa, hoppa högt, det var inte många i tältet som inte hoppade. Låtar som Crawling in the Dark och Running 
Away är ruskiga publikfriare tillsammans med frontmannen som sköter sitt jobb riktigt bra. Det slängs en massa vatten på publiken och vattnet hamnar även
upp på scen där sångaren är dyblöt. Jag avviker efter 40 minuter för att göra den långa promenaden till den gröna scenen. På vägen hör jag sista låten med
Steve Earle & the Dukes som lirar på orangea scenen. När jag närmar mig den gröna scenen hör jag Hotel Yorba med The White Stripes. de har redan spelat
i en kvart/tjugo minuter när jag kommer fram och publiken verkar gilla varje sekund. Jag hittar en bra plats och ställer mig och gungar till de grymma låtar som 
de levererar. Lite senare får vi höra en speedad version av Fell in Love With a Girl, den var knappt en och en halv minut lång. Under en låt sätter sig brorsan 
bakom syrran på hennes pall som hon sitter på och avslutar låten, på en låt ställer han sig på bastrumman och spelar. Mycket rock 'n' roll från så få instrument.
The White Stripes är riktigt imponerande att se. Jag smiter innan de hinner börja spela extralåtar för att se Garbage på den orangea scenen. Jag är försent ute
för att ställa mig långt fram så jag nöjer mig med att ställa mig i mitten så nära gallret jag kommer. Det var inte lika trångt som på RHCP men nästintill. Redan
i första låten Push It hör man att någonting inte stämmer med Shirley, hon låter förkyld och hon bekräftar även det när hon får chansen. Konserten blir därefter.
Hur mycket Shirley än försöker så blir konserten inte bättre, vissa låtar toppar dock som t.ex. Special, You Look so Fine och Only Happy When Rains. Den 
nya skivan är i min mening riktigt dålig, de trampar i gamla fotspår, försöker göra om de två förra skivorna igen men lyckas inte alls, låtar som Androgyny, 
Cherry Lips och Shut Your Mouth känns bara slitna. Jag kan inte låta bli att tycka synd om Shirley, hon försöker verkligen att sjunga sitt bästa men hennes
hals orkar inte vilket resulterar i den absolut sämsta versionen av Hammering in My Head jag hört, inte nog med att Shirley sjunger uselt just då även bandet 
spelar uselt och de har lagt in massa technodunk i låten som gör den ännu sämre. En rolig grej var dock att Shirley nämner att trummisen är ett stort fan av 
Kylie Minogue och börjar sen sjunga på Can't Get You Out of My Head, hon kan inte hela texten så hon slutar efter ett tag. Efter en timme är konserten
över och jag tackar att vi inte får några extralåtar, det var tråkigt att se ett Garbage i det här tillståndet, nästa gång hoppas jag att de är bättre. Jag är riktigt
hungrig nu och bestämmer mig för att äta något, tydligen så har alla andra också bestämt sig för att äta för köerna är längre än nånsin så jag ger upp, köper
mig en dricka istället och ställer mig för att komma in långt fram på Travis istället. Det tar inte lång tid innan grindarna öppnas och jag ställer mig i den bakre 
fållan vid staketet den här gången. Innan Travis skulle Berlevåg Mannsangforening sjunga för oss. De är en manskör från en fiskeby i Norge nånstans som 
blivit världskända tack vare en dokumentär som gjorts om dem, jag har inte sett den själv, hade inte hört talas om kören innan jag kom hit. Deras äldsta 
medlem är 97 år och kallas för världens äldsta rockstjärna. :) Kören blir väl emottaget av publiken som vrålar och sjunger allt vad de kan. Kören verkar 
lite tagen av att det är så mycket folk som ser på. Nåväl, när de lämnat scenen intar Travis den bjuder på en fantastisk avslutning på festivalen. Låtar som
Sing, Side, Driftwood, fantastiska Turn som Fran säger att han måste greppa sig själv om kulorna för att nå de högsta tonerna, min favoritlåt med Travis 
för tillfället Blue Shining Light som är så otroligt bra att jag skulle kunna göra rätt mycket för att få höra dem spela den. Lyckligtvis behöver jag inte göra
något alls. ;) Även Why Does it Always Rain On Me?, Flowers in the Window och Slide Show med bilder som visas på en stor duk bakom scenen,
hinner de med innan extralåtarna. Som avslutning får vi höra Happy, en nästan lika given avslutning som 747 men ikväll överraskar de mig rejält. Under 
konserten har några till vänster om mig skrikit efter AC/DC-låten Back in Black och jag har bara lett åt killarnas rop men nu direkt efter Happy så
kör de rakt in i just Back in Black, Jag står bara och förundras. Sen börjar jag hoppa med alla andra med ett leende på läpparna. De spelar den låten
riktigt bra, kanske dags att slå in på den banan? ;) Jaha, då var det inget mer att se för i år så jag går tillbaka till tältet. Campingområdet ser ut som ett 
bombnedslag, många har redan packat ihop sina saker och dragit. Det ligger kvar en hel del saker som folk lämnat efter sig också och man ser andra
som går och letar efter sånt man kan ha nytta av. 

Måndag 1/7
Jag har svårt att sova under natten och när klockan visar 4.45 så beslutar jag mig för att packa ihop allt och bege mig till flygplatsen. Det duggregnar så 
allt blir blött men jag får ner tältet rätt snabbt. Går till busshållplatsen och tar bussen till stationen där ett tåg går till flygplatsen. På flygplatsen är det
enorma köer för att checka in, det tar en timma för mig att bli av med mina väskor och komma förbi säkerhetskontrollen. Väl inne letar jag upp ett 
matställe som är öppet, hittar en korvkiosk med en trevlig tjej i och köper en meny med en stor dricka. Slukar i mig allt på två sekunder och går sen
och shoppar lite tax-free. En sak som irriterar mig lite är ett det bara tar en timme att flyga från Köpenhamn till Stockholm men ett det tar två timmar
för mig att ta mig hem från Arlanda till Södertälje, kommunalt alltså, det borde finnas ett bättre sätt tycker man. Men nu har jag inte pengar till det riktiga
tåget så då får det bli så här. Väl hemma slänger jag mig i duschen, hade ju inte duschat på hela tiden, orkade helt enkelt inte. Nästa år igen? Troligtvis!!!