Bäst: Hederos & Hellberg var smått fantastiska. Med Ryan var Call me on Your Way Back Home och Brown Sugar bäst.
Sämst: Lite väl mycket jammande ledde till att konserten blev seg och lång.
Betyg: 3,5/5

Hederos & Hellberg var förband och jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av dem. Har läst mycket om dem men aldrig
hört dem. Nu efteråt undrar jag varför, de var riktigt bra, ingen partymusik direkt utan något att lyssna på när man kommer
hem från krogen sent på natten eller tidigt på morgnarna. Har nu laddat ner några låtar och ska ta och investera i skivorna,
tänker inte släppa dem nu.

Ryan Adams hade sitt band The Sweetheart Revolution med sig och de gillar verkligen att jamma, lite väl mycket i min smak.
De spelar i nästan två timmar innan de går av, då fick vi höra låtar som New York, New York som av nån anledning kändes
väldigt platt, inte alls lika bra som på skiva,  La Cienega Just Smiled och Touch, Feel and Lose som Ryan har snott lite från
Prince's Purple Rain. Bäst var det när Ryan själv kom ut och spelade några låtar akustiskt, dock efter att ha låtit oss vänta
i över tio minuter vilket kändes lite divigt. Då får vi höra den underbara Call me on Your Way Back Home. När resten av
bandet kommer tillbaka så spelar det en grym version av Rolling Stones Brown Sugar. Sen fortsätter jammandet och när
det konserten närmar sig tretimmarssträcket så går vi därifrån. Bara det hade funnits sittplatser så hade men nog pallat mera.
Ryan sa dock att han kommer till Södra Teatern i april och spelar tre datum, alldeles själv och att de ska spelas in också,
om det är för en liveskiva eller för radio sa han aldrig. Har glömt att skriva om introt som var rätt coolt, Star Wars temat ekar
ur högtalarna och Darth Vader och Chewbacka står upplysta på scenen, dock bara som pappfigurer men ändå. Ryan är nog
bättre själv än med sitt band, får nog ta och se nån av konserterna i april.