Bäst: Några av Puddle of Mudds låtar är riktigt bra och Outside med Staind är skön.
Sämst: Alla NRJ-kids.
Betyg: 3,5/5

Efter att inte ha ätit annat än en bit tårta och lite kakor som jag svalde ner med två koppar te var det riktigt
gott att äta på Mc Donalds för en gångs skull. Då var det bara en halvtimme kvar till Puddle of Mudd skulle
börja. Vi står i garderobskön när de börjar och missar första låten nästan helt. Fast jag får höra Control,
Blurry, Bring Me Down från deras skiva Come Clean. De spelar också den sämsta låten från skivan She
Hates Me som är lite småpatetisk. I slutet av deras set blir sångaren riktigt förbannad på nån i publiken, det
låter på honom som om det är en tjej. Han är ordentligt förbannad och slutet av den låten blir riktigt energisk
och ordentligt röjig. Efter konserten delades det ut 3-tums skivor med PoM när man gick ut, fler band borde
göra så.

Staind, vad kan man säga om dem, jag hade som de flesta bara hört Outside och It´s Been a While så man
kanske räkna mig till de som jag kallar NRJ-kids, fast jag inte lyssnar på NRJ. Låtarna från deras äldre skivor
var riktigt tunga, det blev i likhet med Nickelback lite enformigt i mitten men det här bandet har mer talang eller
mer ångest som Aftonbladet skrev. Sångaren säger inte alltför mycket mellan låtarna utan låten musiken tala för
sig, inget fel med det, fast det hade varit lite roligare med lite mer mellansnack. Det var iofs rätt kul att se alla
NRJ-kids som stod och höll för öronen när Staind totalt körde över dem. Vet inte vad alla de tunga låtarna
heter men vissa av dem var riktigt bra, ska leta upp deras två tidigare skivor på nån rea och lyssna lite mer på
dem, tror jag börjar fatta den här nya grungevågen lite mer nu.