Bäst: Den
gemytliga stämningen
Sämst: Söndagskvällar är ingen bra dag för konserter.
Betyg: 3,5/5
Efter att ha gått fel några gånger hittar jag äntligen till Nalen, jag
har ju varit där förut men kom ihåg fel var den låg.
klockan nio står det på biljetten och jag kommer in igenom dörren nästan
exakt. Förbandet Hank har redan spelat
så jag vet inte hur de lät. dock blir det 40 minuters väntan på att bandet
ska dyka upp på scenen. Pär hälsar oss
välkomna till "Söndagsteatern Yeah!" och så sparkar de
igång konserten. En iakttagande och rät passiv publik
verkar gilla det dem ser och när konserten närmar sitt slut har luckan mellan
scenen och publiken krympt till nästan
noll. Vi får höra sköna hittar som You and Me Song,
Hit, Skin och Might
Be Stars. Tidigare i veckan höll jag på
svälja min tunga när jag såg deras video till Piss On
You. Vad gör Petter i den? Är Wannadies
så rädda för att bli
bortglömda att de måsta ta in en rappare för att folk ska börja gilla dem? I
så fall valde de helt fel, vilket Petters
sommarturnéfiasko visar. Dock kunde inte "Petterponken" vara
med på konserten vilket jag tackar för: Sveriges
mest överskattade artist och folk har börjat fatta det hoppas Wannadies gör
det också. Nåväl jag förlåter dem för
det sidosteget bara för att de spelade en så fin version av My
Hometown. Efter ett lugnt intro så brakar låten igång
och man får bara lust att åka till Skellefteå bara för att se om det är så
fint där som de säger. ;) De spelar i ungefär
en och tjugo och levererar alla sina bästa låtar. Mellansnackat är roligt
där Pär poängterar att det är kul med såna
här konserter för han kan prata mer till sin glädje och till bandets förtret
eller när han jämför gårdagskvällens konsert
med kvällens "det var 400 studenter som hade supit sen fyra, ikväll
verkar det bara vara en kille som besökt
baren och han står här framme" och pekar på snubben framför mig som
hoppar och dansar. En väldigt trevlig
konsert alltså, synd bara att det var på en söndag, jag var rätt trött
dagen efter på jobbet kan jag väl säga.