Datum:
9/7
Bäst: Kite, Sunday Bloody Sunday, With Or Without You m.m.
Sämst: New York är lite hackig.
Betyg: 4/5
Stereophonics: Började sitt set kvart i åtta,
vilket jag tyckte var ovanligt eftersom förbandet brukar alltid börja
19.30 i Globen men jag brydde mig inte så mycket om det, de visade sig att de
skulle börja samma tid dagen
efter också. Jag gillade första låten med dem, kommer inte ihåg vad den
hette, andra låten var senaste singeln
Have a Nice Day och fjärde låten var Mr.
Writer, det var alla låtar jag kunde med Stereophonics. De kändes
lite sega på slutet men efter 40 minuter så gick de av scenen och så var det
bara runt en halvtimme kvar.
Jag hade biljett på tredje raden längst ner på vänster sida om scenen, de
som kostade 620 kronor, men biljetten
var värd varje öre, det enda jag ångrar var att jag inte hade min
digitalkamera med mig, hade fått bra bilder.
U2: Alla lampor är på och bandet dyker upp
nedanför mig till vänster under läktaren, innan hade de spelat
Beatles Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band i högtalarna
innan den övergick till Elevation. U2 fortsätter
på låten medan låten stängs av i bakgrunden. När hälften av låten gått
så släcks lamporna och bara ett antal
strålkastare lyser upp Globen. Nästa låt är första singeln från senaste
skivan, Beautiful Day, har känt mig lite
övermatad på den låten tack vare MTV men den här versionen slog allt. Innan
konserten hade jag lyssnat på
Achtung Baby hela dan och den låten som jag haft i huvudet hela resan upp till
Globen var Until The End Of The
World och jag blev glad över att få höra den. Bono drog upp en
fotograf på hjärtcatwalken som gick ut halvvägs
i Globen och fäller honom och säter sig gränsle över honom och sjunger,
innan Bono springer iväg så ger han honom
en high five. Innan Bono börjar sjunga i Mysterious Ways
så springer han ett helt varv på hjärtat. Låten får hela
publiken att sjunga med. Även om jag har sittplats blev det inte mycket
sittande, stod upp hela konserten, tror inte
heller jag klappat med så mycket till låtarna på någon konsert tidigare.
Bland det första jag tänkte på när U2 kom
upp på scenen var hur intimt det kändes, ibland fick man känslan av att
befinna sig på en liten klubb med 200
personer, som under Kite, med den grymma textraden
"The last of the rocks stars / When hip-hop drove the
big cars / In the time when new media / Was the big idea / What was the big idea?"
Media gillar att citera
början på den textraden, undrar varför de skippar slutet? ;) Fast under vissa
låtar så var det arenarock som gällde
och vilket band behärskar inte det bättre än U2? Nästa låt var Gone,
kände inte igen den men den är från Pop
skivan, trodde först att de inte spelade några låtar från den skivan, så
fel man kan ha ibland. New York var i min
mening den enda "dåliga" låten, den känns lite hackig fast jag
måste erkänna att när den kommer igång efter ett tag
så blir den mycket bättre. sen skriker Bono "Our first single"
och de spelar I Will Follow som publiken hjälper
till med att sjunga. Sen hörs tonerna till låten som alla vill höra ur
högtalarna och ett enormt jubel utbryter ut i Globen.
Det var dags för Sunday Bloody Sunday, de spelade
inte den på Ullevi för fyra år sen så jag har väntat länge för att
få höra den och ingen blev gladare än jag när de spelade den. Tydligen
sjöng Bono lite av Bob Marley´s Get Up
Stand Up men jag var alldeles för exalterad för att höra det. Låten
var över tio minuter lång och Bono stod vid
spetsen av hjärtat när låten avslutades. På vägen tillbaka börjar han
sjunga In My Life acapella som övergår till
Stuck In A Moment You Can´t Get Out of med hela
bandet. De nya låtarna låter väldigt bra live, vissa kommer nog
bli lika grymma klassiker som nästa låt Stay (Faraway,
So Close!). Innan extralåtarna så bjuds vi på bara klassiker,
den ena grymmare än den andra, Bad inleder och sen
tar Where The Streets Have No Name över för att
avsluta
med den låten jag kommer ihåg bäst från Ullevi, Pride
(In the Name of Love) och det blir nästan en kopia därifrån.
Publiken sjunger med allt vad de kan i låten och när bandet gått av scenen
fortsättar vi sjunga tills det börjar visas en
film på videoskärmarna bakom scenen. De visar en intervju med en amerikansk
politiker som säger att ett vapen i
händerna på en dålig människa är en dålig sak men ett vapen i händerna
på en bra människa utgår inget hot mot någon,
förutom de dåliga människorna. Intervjun följs av en film där man ser en
liten flicka som plockar upp ett vapen ur en
väska, vilket får en att undra om hon är en dålig eller bra människa, vem
utgör hon ett hot mot? Den där politikern
ska nog omvärdera sin åsikt. Under tiden har U2 kommit tillbaka upp på scenen
och de börjar med Bullet The Blue
Sky. Under låten plockar Bono fram en liten strålkastare som han tar
med sig ut på catwalken och lyser på oss i
publiken med den samtidigt so han sjunger den starkt politiska låten. Efter
låten så viras ett gäng skynken ner och
lamporna som lyser på skynkena visar något som ser ut som stjärnkartor. Det
var dags för With Or Without You.
Efter ungefär halva låten åker skynkena upp. Innan nästa paus får vi också
höra The Fly. när de återvänder börjar
de med en given publikfavorit, One, och vi sjunger,
applåderar och dansar med. Sen får vi höra en låt som jag inte
kände igen men som var riktigt bra, Wake Up Dead Man som också är från Pop.
Jag får nog ta och köpa den
skivan. Kosnerten avslutas med underbara Walk On. Efter låten så ser jag alla
bandmedlemmar gå in under läktaren
till vänster om mig förutom Bono, han dyker upp efter ett tag dock med en röd
morgonrock på sig och han såg ut att
ha bråttom, en tjej verkade sprang med honom och visade vägen.
Låtlista:
Elevation
Beautiful Day
Until The End Of The World
Mysterious Ways
Kite
Gone
New York
I Will Follow
Sunday Bloody Sunday / Get Up Stand Up
In My Life / Stuck In A Moment You Can´t Get Out of
Stay (Faraway, So Close!)
Bad
Where The Streets Have No Name
Pride (in the name of love)
Bullet The Blue Sky
With Or Without You
The Fly
One
Wake Up Dead Man
Walk On
Datum: 10/7
Bäst: New Year's Day, Kite, Sunday Bloody Sunday, With Or Without You
m.m.
Sämst: Stereophonics kändes väldigt sega ikväll.
Betyg: 4/5
Stereophonics: De spelade samma låtar som
kvällen innan och verkade lite oinspirerade ikväll. Jag gillar
fortfarande
första låten, surfade precis in på deras hemsida och fick fram att den heter Step
On My Old Size Nines. Have a Nice
Day och Mr. Writer är inte så dåliga de
heller men bandet verkade väldigt avslaget. Ikväll så satt jag med Latex
på
ungefär samma ställe som igår, fast en sektion högre upp och biljettpriset
sjönk ner till 450 kronor.
U2: De börjar i samma takter som igår med Elevation
som fäljs av Beautiful Day och Until the End of the World.
Här bestämmer de sig för att ändra låtlistan lite, vi får nu höra en av
mina favoritlåtar New Year's Day. Massiv
allsång blev det till den låten som följdes upp av Kite.
De spelar fortfarande New York men den kändes inte
så
jättehackig ikväll som igår. Sen skriker Bono "First single" och jag
förväntar mig få höra I Will Follow men istället
får vi en låt jag inte hört tidigare, Out of Control.
Sen är det dags igen för massallsång och applåder i Sunday
Bloody Sunday och den här gången hör jag när Bono sjunger Bob
Marley´s Get Up Stand Up. Även ikväll
så
slutar låten med Bono längst ut i spetsen av hjärtat och när han går
tillbaka börjar han sjunga på In My Life
acapella som sen övergår till en fantastisk version av Stuck in a Moment You Can´t Get Out of.
I nästa låt,
In a Little While, så går Bono och The Edge
tillsammans ut till spetsen av hjärtat och The Edge får sjunga en del
av texterna. När låten är slut så skriker Bono till Larry och visar med
händerna att han ska ta med sig trumpinnar,
sen säger han att Larry och Adam var avundsjuka för att de aldrig fick vara
ute på catwalken så nu fick de gå ut
där. När hela bandet är ute vid spetsen spelar de en underbar version av Desire.
Sen får vi höra The Ground
Beneath Her Feet som tydligen finns på vissa versioner av senaste
skivan, inte min dock så jag får skaffa den på
annat sätt. Bono är ofta ute i publiken och kysser t.o.m. en tjej som dyker
upp framför honom när han ligger på
publiken. All I want Is You följs av grymma
versioner på Where The Streets Have No Name och Mysterious Ways.
The Fly avslutar ordinarie låtlista. Vi får
återigen se intervjun med politikern som följs av filmen med den lilla tjejen,
jag hoppas den där politikern tar åt sig av det här. Bandet har dykt upp på
scenen och kör igång med Bullet The
Blue Sky och Bono lyser återigen på publiken med sin strålkastare.
Sen hissas skynkena ner och det visas
stjärnkartor på dem när de spelar With Or Without You
som är minst lika bra som kvällen innan. Bandet samlas
framför Larry och Bono förklara för oss att Larry, som är trummis, vill vara
effektiv och han tycker att istället för
gå av och komma tillbaka så kör vi på bara, och han får grymma applåder
och många av oss börjar skrika Larry,
Larry! De spelar One som fäljs upp av Wake Up Dead Man.
Kvällen avslutas med en vacker version av Walk On.
Kvällens konsert var snäppet vassare än gårdagens men de får samma betyg
ändå, skulle kunna ge 4,2 till den här
konserten men jag avrundar och då blir det 4. Båda kvällarna var Bonos röst
lite sliten på slutet men han lyckades
ändå sjunga och ge allt.
Låtlista:
Elevation
Beautiful Day
Until the End of the World
New Year's Day
Kite
New York
Out of Control
Sunday Bloody Sunday / Get Up Stand Up
In My Life / Stuck in a Moment You Can´t Get Out of
In a Little While
Desire
The Ground Beneath Her Feet
All I want Is You
Where The Streets Have No Name
Mysterious Ways
The Fly
Bullet The Blue Sky
With Or Without You
One
Wake Up Dead Man
Walk On