Tittar man på världshistorien i stort så är det jordbrukets utveckling som har gjort den mest avgörande skillnaden och som har drivit historien framåt och inte bara runt  i cirklar.
Redan under äldre stenåldern förekom spridda försök till odling över världen. När så senaste istiden tog slut för ca 10.000 år sedan så uppstod jordbruket spontant på minst sex olika ställen i världen och har sedan dess verkat konstant. Detta kallas för den agrikulturella revolutionen och hade verkligen revolutionära effekter, åtminstone på lite längre sikt. Människan blev mer bofast än förrut vilket några årtusenden senare ledde fram till uppkomsten av städer, högkulturer, skrivkonsten och den officiella världshistorien (som börjar med skrivkonsten).

Utvecklingen av jordbruket och spridningen av nya tekniker har varit ryckig. Nydaningar har följts av stagnation eller regression. Redan under Romarriket använde man sig av järnplogar och treskifte men dessa föll ur användning under den mörka medeltiden.

Under 1000-talet började det användas igen vilket ledde till högmedeltiden, med ekonomiskt välstånd och befolkningsökning. Efter Digerdöden dröjde det till 1600-talet innan Europa hade kommit upp i samma befolkningssiffror igen.

Under 1700-talet förnyades jordbruket på nytt. Detta gjorde att än färre människor kunde försörja än fler människor. Detta ledde till att befolkningen och efterfrågan ökade men så även arbetslösheten. Agrarsamhället blev mindre agrart. Missväxt blev ett mindre hot och kampen för överlevnad inte lika naturgiven som förut. Detta var en nödvändig förutsättning för den industriella revolutionen i England mellan 1760 och 1840.

Det moderna västerlandet blev världshistoriens första postagrara samhälle.

Detta kallas för den agrara revolutionen, till skillnad från den agrikulturella revolutionen. Den agrara revolutionen ligger bakom världsbefolkningens expolsionsartade ökning de senaste två seklerna.

Malthus som hävdade att befolkningen skulle växa fortare än livsmedelsproduktionen har hittills haft fel. Den svält som finns idag beror på politiska och ekonomiska orsaker och inte på egentlig brist. Efter 1920-talet har istället överproduktion varit en konstant fara. Idag så är det enligt WHO lika många som lider av övervikt globalt sett, som av undernäring.

Under 1900-talet har mekaniseringen av jordbruket ytterliggare drastiskt minskat behovet av arbetskraft inom jordbruket. Jordbrukstekniken fortsätter att utvecklas. Den friställda arbetskraften inom det postagrara samhället har uttnyttjats inom industrin, men i Sverige har de industrianställda minskat sedan 1960-talet. Vi befinner oss nu i ett postindustriellt Sverige.
Innehåll