Gullan va en ganska tjurig liten dam, men en aldeles underbar mamma. Visst hon hoppade inga hinder, men hon fanns här för att föda 19 friska, fina ungar. Hon kom till Ekeberga eftersom att hennes temperament gjorde att ingen ville ha henne. Om hon lever vet vi inte, föratt hon flyttade till ett kaninpensionat.
Vi älskar dej gullan, fast du kanske inte va den gladaste kaninen vi känt!
*
Ekebergas Zorro*
Stampe... aldeles svart var du. Och en riktig kelgris också! du tyckte inte heller om att hoppa, men gjorde ändå ditt bästa! Din allra bästa kompis var Andrea. Den där långa tjejen, som du tydde dej till. Hon brydde sej inte om att du bet folk i fingrarna, eller att du var av dålig ras, eller att du inte hoppade. Ni tyckte om varann iallafall.
våren 2001 blev du mager. Dina tänder växte för fort, och gjorde sår i munnen. Vi klippte tänderna flera gånger, men såren läkte inte. Du vägrade att äta. Snart somnade du in. Hoppas att du har det bra där du är nu, älskade Stampe.
~***~