home

Under Andra Världskriget grundade medlemmar av motståndsrörelsen i olika europeiska länder diverse federalistiska rörelser, övertygade om att det enda sättet att garantera fred och ekonomiskt samarbete i Europa var att bilda en union. 

Mötet i Hertenstein den 15-22 September 1946, på initiativ av Europa-Union Schweiz, mellan militanta federalister från fjorton länder som antog ett gemensamt program, var avgörande för bildandet av en europeisk federalistisk organisation. 

Vid ett andra möte i Luxemburg, där världsfederalisterna spelade en viktig roll, bestämdes att ett permanent europeiskt sekretariat skulle placeras i Paris och att världssekretariatet skulle ligga i New York. 

UEF grundades den 15-16 december 1946 i Paris, med uppgiften att samordna och intensifiera de olika rörelsernas aktiviteter och att organisera dem i en federal struktur. Det bestämdes att UEF:s kontor skulle ligga i Schweiz. Alexandre Marc, en ”integral federalist” född 1904, blev organisationens förste generalsekreterare. 

Efter ett första internationella möte i Amsterdam i April 1947 höll UEF sin första europeiska kongress i Montreux den 27-31 augusti 1947. Denis de Rougemont (1906-1985), Henri Brugmans (1901-1997) och Alexandre Marc påverkade starkt denna kongress med sina idéer. Resolutionerna om politisk ekonomi och allmän policy från Montreux utgör viktiga dokument i den federalistiska idéhistorien. Sexton länder var representerade i Montreux, liksom ett fyrtiotal grupper från Tyskland, Österrike, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Italien, Belgien och Frankrike. 

När Europarådet hade grundats förde UEF en kampanj för en federal pakt genom att förelägga rådet en petition undertecknad av tusentals medborgare och ett stort antal framträdande personligheter inom det politiska, intellektuella och vetenskapliga livet. UEF förde också en kampanj för ett europeiskt försvarssamarbete (European Defence Community, EDC) och för bildandet av en politisk union. 

Efter att EDC hade avvisats splittrades federalisterna alltmer mellan dem som följde Altiero Spinelli, vilken förordade ett konstitutionellt förhållningssätt, och de som ville följa en steg-för-steg-politik. De förstnämnda kunde inte nöja sig med enbart en gemensam marknad; de senare stödde den fullt ut. Denna konflikt ledde till att UEF bröts sönder i två olika organisationer i Juli 1956: De militanta konstitutionella federalisterna bildade Mouvement Fédéraliste Mondial, MFE, och de senare grundade Action Européenne Fédéraliste, AEF.  

Men när väl tullunionen hade bildats, medförande möjligheten av en framtida ekonomisk och monetär union, enades de två federalistiska organisationerna om att samverka för att åter framföra sina politiska idéer, med början i kampanjen för direkta val till Europaparlamentet. Denna strategiska idé, framlagd av de italienska federalisterna, blev snabbt den gemensamma plattformen för alla de federalistiska organisationer som möttes i April 1973, då UEF återskapades, på nytt döpt till Union of European Federalists. 

Idag, 50 år efter dess födelse och nära 25 år efter återföreningen, förenar UEF federalistiska rörelser i femton europeiska länder, Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Österrike, Polen, Portugal, Schweiz, Storbritannien och, som den yngsta medlemmen, Sverige, plus den transnationella gruppen ”European Community”. UEF-sekretariatet ligger numera i Bryssel. Generalsekreterare är Bruno Boissière, som även har hjälp av Tanja Werner. 
 

Vid sin kongress i Wien i April 1997 beslöt UEF att initiera en folklig kampanj för att förmå de politiska klasserna och den allmänna opinionen i alla länderna att främja ett sammankallande av en konstituerande församling för en europeisk konstitution. Detta krav blev också det centrala temat inför valet till Europaparlamentet 1999. 

UEF:s nuvarande president, Jo Leinen, tidigare miljöminister i Saar och nu medlem av Europaparlamentet liksom av Committee of the European Regions, efterträdde Francesco Rossolillo och John Pinder.  

Vid UEF:s möte i Wien 12-13 december 1998 beslöts att åter gå samman med den världsfederalistiska rörelsen, World Federalist Movement. 

För närvarande driver vi en kampanj för en europeisk författning. 
  
Europafederalisterna, den svenska grenen av UEF, bildades i Juni 1999.