"Pärlan” –
vår P1800 S
Länk till historien om helgonets Volvo P1800
Jag och min fästmö köpte bilen av svågern som inte längre hade tid
att ha den (småbarn, mm). De sista 10 åren hade den mest stått i
garage.
Vi tyckte det var så roligt att köra omkring med den, och så småningom
väcktes ett äkta intresse för gamla sportbilar från 50- och 60-talet i
allmänhet
och P1800 i synnerhet. Det är en 1800S från 1966, chassinumret är19869.
Jag
har tittat runt både på Internet och gamla nummer av klubbtidningen,
men
just denna bil har aldrig varit med i de sammanhangen förut, vill jag
påstå.
Nu tänkte jag berätta det jag vet om den. Den registrerades i trafik i
maj
1966, (vilket gör den några månader äldre än jag själv). 8 ägare, varav
vi
vet om de 3 senaste, förstås (de andra finns inte hos Vägverket). Någon
gång
kanske jag försöker hitta alla gamla ägare och skriva bilens historia.
Mätarställningen läser
strax under 20 000 mil, men den har säkert gått längre än så – det
verkar som om trippmätare och kilometerräknare inte alltid har
fungerat. Nu gör de
i och för sig det… Det första vi tvangs göra var att fixa en ny
generator. Den gamla skar ihop när min flickvän var ute och körde (och
jag själv var i Australien på tjänsteresa). Som tur var fick hon hjälp
av ett gäng raggare, varav en hade varit Volvomekaniker, och de ställde
snabbt korrekt diagnos. En efterlysning på Bildelsbasen ordnade en
bättre begagnad från Hästveda. Sen hittade jag Veteranprodukter på
nätet – de hade nya gummiband till
stolarnas resårer. Nu slapp man sitta nere på golvet.
Inredning
En ”rallyratt” (från
Biltema?) byttes efter lite letande ut mot en originaldito. Som synes
av bilden
så har någon försökt ”hotta upp” bilen, bl. a, genom att måla
aluminiumpanelen mattsvart… Det skall tas bort, eller bytas mot ny
panel. En tidstypisk
radio står också på önskelistan. Klockan fungerar inte, förstås, men
bensinmätaren gick att reparera, tillsammans med tankgivaren så visar
den bensinstatus riktigt hyggligt nu. Lädersätena är slitna men med
patos. Lite balsam och rengöring och ev. infärgning så kan de nog se
hyggliga ut igen. Av någon
anledning har någon satt en separat startknapp under tändningslåset.
Man
kan starta med både nyckel och knapp. Vet ej varför – för att inte
nyckeln
skulle slitas? Mattorna är smutsiga och solblekta. När vi lyfter ur
stolarna
för att laga dessa så tar vi mattorna också. Temperaturmätarnas
kapillärrör
är avklippta. Dessa skall vi förstås ersätta senare. Målet med bilen är
att
få den till hyfsat originalskick, så långt det är möjligt utan att ”gå
till
överdrift”. Vi vill fortfarande ha en användbar fritidsbil, inte en som
skall
stå på museum med kromade förgasarhus osv…
Lack, kaross, rost
Utvändigt så har bilen
definitivt lackerats om någon gång för kanske 15-20 år sedan.
Tyvärr tvingades vi
bättra detta nu, några små rostbubblor har dykt upp i den annars så
blanka och fina lacken, så det måste hållas efter. En
hel
helgs genomgång tog bort all synlig rost.
Grill & Färg
Grillen är från 1967 – 1969 års modeller, förmodligen har ursprungsgrillen i tunn aluminium pajat. Fälgarna är vitlackerade med två smala röda och blåa ränder c:a 1cm från kanten.
Jag vet att detta inte är några originalfälgar men de passar onekligen bra till lacken i övrigt (nr 79, pärlvit)… Enligt Peter Harrysson är det ”Whitespooke-fälgar”…
En del mindre detaljer som t ex klisterreflex på dörrens insida, gummigenomföringar för stötfängarfästen osv. är borta – måhända försvann dessa vid en tidigare omlackering? Nåväl, ganska lättfixat!
Motorn
Motorn är en klassisk
B18B med slitna kolvringar – nästa stora renoveringsuppgift kommer att
bli
att gå igenom allt i motorn! Den är dock mycket lättstartad och bilen
är lättkörd och ganska pigg. Hur kamaxel och ventiler ser ut vet jag
inte.
Generator, förgasare, broms, växellåda
Generatorn är utbytt
till
en växelströms-Bosch, och en av förgasarna saknas (vi har den och
dubbelinsuget löst medlevererat…) Luftfilter är som synes B20-grejer.
Varför den ena
förgasaren togs bort kan man bara gissa. Den skall naturligtvist
renoveras
så småningom och sättas tillbaka. En prioriterad uppgift är att byta
bromsservo
– bilen dricker lite bromsolja. Snart är alla bromsdelar utbytta eller
renoverade (inklusive hjul- och huvudcylindrar), så det är liksom bara
servon kvar som kan krångla. Bromsverkan kunde ju också vara bättre -
man
får verkligen STÅ på pedalen för att tvärnita. Att
få i ettans växel när bilen inte står absolut stilla är knepigt,
synk-ringen
måhända?
Närmaste tiden
Annars är den rolig,
pärlan. Jag har aldrig förut varit intresserad av att ligga under bilar
(men har två bröder som i princip tillbringar all sin lediga tid i
garaget), men
nu tycker jag det är roligt att försöka bevara denna gamla ”klenod”.
Ibland när jag tittar på min 25-punktslista över saker som måste göras
så kan jag dock tappa modet – det är så himla mycket man skulle kunna
renovera eller byta ut eller fixa osv. så var sjutton börjar man?
Knepet är, som någon
erfaren meckare sade, att inte tänka så utan att ta saker en och en i
taget.
Jag drar mig också lite för att plocka ner bilen totalt i sina
beståndsdelar
– det skulle ju innebära att den inte gick att använda på kanske flera
år,
vilket jag tycker är synd. Å andra sidan så skulle bilen bli
totalrenoverad.
Fick just ett tips om att kromlisten runt framrutan saknas, det hade
jag
inte ens märkt.
Nya skyltar
De nyare bilderna visar
hur bilen ser ut med de nya registreringsskyltarna – P1800 får ju ha
den lilla “amerikaskylten” om man så önskar. Särskilt bak ser det då
mycket bättre ut än med stora skylten som låg emot kromet på
stötfångarkanterna.
Renoverad kromlist på vänster framskärm
Den fula buckliga
kromlisten på vänster framskärm knackades rak av en lokal guldsmed i
Uppsala. Resultatet blev över förväntan. Då hade jag försökt få tag i
en ny/reproducerad i
flera veckor utan att lyckas. Efter några tips om att de nyproducerade
listerna som ibland finns at köpa hade dålig passform, beslutade jag
mig
för att försöka renovera den gamla istället. Resultat som på bilden.
Rostborttagning
jag låg en hel helg sent
i augusti och tog bort så mycket rost jag kunde se runt kanterna
nedtill
på karossen. Falskanter är inte roliga när det gäller rostbildning. Nu
kan jag i alla fall med gott samvete säga att all ev. synlig rost är
borttagen. Men fy vad det var trist jobb. Jag
hoppas detta räddar bilen från omfattande skärmbyten o s v i
ytterligare sådär 5-10 år nu…
Uppdaterad 2002-10-11
