Huset har varit handelsbod från 1890 till 1963. Det har byggts om och till flera gånger.
1939 tillkom övervåningen. Det källarrum som nu är cafékök var mjölkaffär på 1940- och 50-talen. På söder- och västerväggen har vi byggt solfångare och isolerat huset med ekofiber, en bit på väg mot ekologiskt leverne. Under bryggan ligger en sjökollektor, en rulle med 300 meter slang, vars värmeinnehåll omsätts i husuppvärmning av en värmepump.
Med havsvärme och solenergi har vi gjort oss fria från det oljeberoende som bidrar till kvävegödslingen av havet och driver bort fisken från kustvattnen.
Sjöboden som nu är galleri var tidigare lagerlokal för grovt salt, cement, bryggspik, hästskor, tågvirke, "katcho" till impregnering av bomullssegel och garn och slutligen läder till halvsuling av skor.
Den långa träbryggan var länge Stockens allmänna tilläggsplats. Här provianterade fiskebåtar inför sillfiske vid Island och långafiske vid Shetland. Passargerarbåtar utgick härifrån på inomskärstraden till Lysekil. Med dem kom brödlådorna från stadens bagerier. Andra varor kom med Marstrandsbolagets ångare till Gullholmen och hämtades där,
Efter sillperioden 1877-1902 byggdes flera nya hus och inköptes engelska fiskekuttrar. 1945 var den fiskeflottan åter skingrad. Sextiotalet blev en ny blomstringsperiod för fisket på Stocken med båtarna Sverige I-IV, allt större och starkare. Då betongbryggan byggdes fanns fem trålare. Sen blev även fisket indraget i nedläggningen av modernäringarna, till förmån för billig import organiserad av storföretag högt över folkets huvuden - som i alla länder.
Affären här i huset drevs av Anna och Percival Johansson från 1934 tillnedläggningen 1963, då den utbredda bilismen gjort lokala affärer olönsamma. Fram till kommunreformen på 50-talet hölls municipalstämma i affären, basen för det lokala självstyret. Till dess fanns också ett café, två affärer till och en fiskuppköpare. Då bedrevs dagligt kustfiske med små öppna jullar, ekor och snipor. Garn, backor, tinor, ryssjor, pilk och dörj var redskapen.. Backorna agnades med musslor, vars skal fyllde stränder och gångvägar mellan husen. Kring sjöbodarna rådde ständig aktivitet.
Många stockebor arbetade i konservindustrierna i Gullholmen och Ellös. Idag pendlar nästan alla till arbetsplatser utanför samhället, ändå en ny blomstring efter 50- och 60-talets utflyttning och sommarstugisering av det gamla samhället. De nya generationerna har byggt sig ett nytt intill.
Vårt samhälle har ännu något kvar av sin gamla prägel. Här bor en del låginkomsttagare och folkpensionärer. Men den blinda marknaden ger upphov till hänsynslös fastighetsbeskattning som hotar vår existens. Jämlikhetsidéerna tycks vara glömda.
Havet blir allt fattigare på fisk. Övergödsling från bil- och båtavgaser, jordbruk, industrier och reningsverk ger algtillväxt, syrebrist och bottendöd från Uddevalla till Gullholmen, i olika grad på olika djup. Sjöfågeln minskar katastrofalt, delvis till följd av de förvildade minkarnas utbredning i skärgården. Vårt kustavsnitt belastas av utsläpp, muddring, marinor och utplåning av sankmarker. Industrisamhällets automatisering ger samtidigt färre jobb. Men lösningarna på problemen ger oss andra uppgifter. Bortom politiska doktriner måste vi själva ta initiativ som passar ihop med tradition, kultur, människor och natur. Detta sommarcafé vill bidra till en sådan framtid.