Något kontra intet
Utgångspunkten är att allt är skapat. Något kan inte komma ur ett absolut intet. På denna punkt går den diametralt emot den erkända vetenskapens främsta doktrin att världsalltet har framstått av en slump. Här finns dock skäl att fundera: kan verkligen de hundraprocentigt regelbundna processer vi dagligen erfar i och runt omkring oss verkligen vara sprungna ur en absolut intighet? Vid närmare påseende visar sig denna tes ganska osannolik. Att påstå detta är ungefär som att säga att bilar, kläder eller andra föremål i vår vardag trots deras uppenbart logiska och ändamålsenliga uppbyggnad uppstått av en slump eftersom vi inte kan se tillverkaren. Vi vet ju alla hur osannolikt det är att kamma hem miljonvinsten på lotto enligt samma princip…

Den andliga dimensionen

Detta kallar Martinus för ”Det skapande något” eller ”Den eviga gudomen” och karaktäriseras som absolut stillhet. Men för att liv ska kunna existera behövs det kontraster. Svarta bokstäver syns inte på en svart tavla. Det levande väsendet behöver således manifestera sig i det vi kallar materien. På samma sätt som jag skriver detta manifesterar sig således "Det som är" genom att "skriva" i materien. Det är det levande väsendets begär efter att uppleva sig själv genom att "spalta upp sig" i det myller av levande entiteter och utvecklingsstadier som fyller universum.

Så varifrån kommer då allting ifrån? Enligt Martinus har livet sitt ursprung i den andliga dimensionen, alltså den som vi inte kan se med blotta ögat men som ändå existerar som en oumbärlig förutsättning för universums existens. I modern fysik kallas detta "något" för "mörk materia" vilken i själva verket uppfyller större delen av världsalltet. Denna är själva förutsättningen för att alla atomer, planeter och galaxer ska kunna cirkulera kring varandra. De ryska astronauter som konstaterade att "Gud" inte finns för att dom inte kunde "se" honom gjorde det för att de samtidigt befann sig inom honom och honom i dem.

Såsom levande väsen passerar vi alla genom den sk utvecklingsspiralen genom vilken vi alla stiger mot ständigt högre livsformer. Martinus delar upp denna utvecklingsspiral i sex ”riken”: Växtriket, Djurriket, Det riktiga människoriket, Visdomsriket, Den Gudomliga Världen och Salighetsriket. Genom att reinkarnera genom dessa riken så utvecklas vi ständigt genom våra erfarenheter till större och större fullkomlighet. Jämför med Kristendomen, där man bara får en chans att dyka ner i materien varefter man döms till himlen eller helvetet (om nu ens dom kristna är överens om vad som kommer att ske…). För en gud som aspirerar på att vara allsmäktig och god är detta handlande inte bara irrationellt – det är också barbariskt, ja, kanske till och med sadistiskt! En gudomlig fader som dömer sina barn till evig pina är inte en far som jag skulle vilja ha. Kan man begära av ett spädbarn att det ska lära sig Bibeln utantill ?

Vem var Martinus ?

Martinus Thomsen föddes på Jylland i Danmark 1890 och dog 1981. Han växte upp i en fattig men kärleksfull familj. 1922 fick han en upplevelse som han kallade en ”kosmisk invigning”. Han upplevde sig här bringad i direkt kontakt med den andliga världen vilken renderade honom en intuitiv förmåga att beskriva de lagar som styr världsalltet i långa sammanhängande tankekedjor. Han hade enbart en tämligen blygsam folkskoleutbildning i bagaget vilket gör hans livsverk ”Livets Bog” (Det Tredje Testamentet) ännu mera imponerande med tanke på den skarpsynthet, logik och konsekvens som detta förmedlar. Martinus ägnade återstoden av sitt liv åt att skriva ner de insikter han fått under anonyma förhållanden. Det var inte förrän strax före sin död som han tillkännagav att hans verk skulle kallas ”Tredje Testamentet”, allting för att inte ”korsfästas” av den kristna kyrkan för hädelse.

Vill påpeka att denna tolkning enbart står för mej och ingen annan. Frågar du någon annan intresserad så får du troligtvis en helt annan bild. Jag försöker bara att följa mina naturliga "instinkter" och de tolkningar som blir följden härav...

NO GURU!