Gästbok Kristet forum Banner Webbringar
Sången, den tysta
vandrar hemlös i natten.
Sången, som lever ett liv
över tidens skyddande bark
och under dagens växande träd;
som en inre rörelse, osynlig
i den mörka skogen.
Inga blickar ser,
inga röster hör
den nötta sångens smärta.
Den tysta, fattiga sången
vill ingen höra.
De trasiga skorna
vill ingen bära.
Det vilsna fåret
kan ingen finna
under kvällens skymningstimma.
Det är natt
i det heliga landet.
Ingen bryr sig om.
Dörrarna reglade.
Det är stängt!
Människorna säger: "Nej!"
Men den tysta sången
vandrar vidare i natten.
Den lever farligt under en stjärna.
Som sakta rör sig
framåt, hemåt
intensivt, kristalliskt brändande
över ett stall
med varma strålar genom takbjälkens sprickor.
Den tysta sången
föder nya ord
i en enkel krubba:
Som ett nyfött barn får den röst
för att klinga ut
i den jublande natten,
som herdar och änglar.
Att vara präst
är inte se stora gesternas konst.
Att vara präst
är att komma in under ytan,
att nå bakom fasaderna,
att bli välkomnad
i ett inre rum
där du frusen, törstande, tvivlande
kan dricka hoppets värme
och äta trons bröd.
Där
i livets mitt
är vi sådana vi är.
Du och jag,
oförskönade i det äkta ljuset.
Osminkade
när Gud
bländar i kärlek.
Han är
där du inte kan vara
Han är
då orden saknas
Han är
när du själv förlorat
Han är din tro
Här är många rum.
Fönster av nyspunnen kärlek.
Golv med lysande ögon.
Tak över pressande fötter.
Soffor av mjukaste tro.
Handfat med sjungande droppar.
Kroppar som klingande cymbaler.
Tallrikar med åter kommande glömska.
Damtrasor som missat målet.
Bjölkar av inre oro.
Kärlekens levande vagga.
Hoppets blixtrande lampor.
Himelens brinnande ugnar.
Spisar av lysande kristall.
Bordets mättande gåvor.
Vinet i lysande eviga glas.
Dagar av smärta.
Nätter av ljus.
Mornar av längtan.
Aftnar i rytmisk dans.
Och så allt det andra
som bara finns...
