Gästbok Kristet forum Banner Webringar Länkar
Jag återger här vad han minns. Synen är känslig för den innefattar Israels inblandning. Jag kan själv inte se någon anledning till varför Israel skulle anfalla oss här i norden, men jag uppfattar det som att det går att finna mycket av antisionism bland det svenska folket idag och vem vet hur det kommer att se ut i framtiden.
"En söndagsafton den 10/6-1972 satt jag i en soffa och läste en bok av Erland Sundström som handlade om en ynglings omvändelse till Gud.
Då kom jag i hänryckning. Jag befann mig plötsligt på en lite kobbe mitt emellan Öland och Blå jungfrun. Då fick jag där se en genomskinlig våldnad. Den talade till mig och sa se mot söder.
Jag fick då se ett flygplan långt borta. Jag fick också se stora delar av Europa. Jag såg tydligt Berlin, Köpenhamn, London, Paris, Rom och amsterdam samt många fler städer. Sedan hörde jag en röst från Norge som ropade, flygplanet kommer från Östtyskland, men rösten som ropade lät satanisk. Den vita våldnaden ropade istället, det kommer från Israel. Samtidigt blev jag uppryckt i luften i jämnhöjd med flygplanet och såg tydligt judestjärnan och texten Telaviv samt en skara av bildad på flygplanskroppen. Sedan fick jag se flygplan från Danmark Norge skjuta på det lilla flygplanet. Det hade en ganska liten sprängbomb i en lång lavett undertill. Jag bedömde vikten till ca 30 kg. Sedan fick jag se ett flygplan komma från
Sverige och dess pilot ropade, skjut inte på israeliten för då kan den släppa bomben över Sverige. Sedan fick jag se hur alla flygplanen och allt luftvärnsbatteri från Östeuropa gensköt israeliten ut över Östersjön. Där mitt emellan Öland och Gotland fällde den den lilla bomben. Då sade den genomskinlige mannen se mot norr.
Då fick jag se hela kustregionen, från Nynäshamn ända ner till Karlshamn. Alla städer och byar och alla bilar och båtar och allt folk som var i rörelse. Sedan sade mannen till mig, vänd dig mot öster.
Då såg jag hur bomben föll ner i vattnet och allt vatten försvann. På botten stod mängder av gamla båtar, en del av trä, många av järn och somliga syntes hela. På en stod 17 kanoner och alla båtar av järn och trä var som blankputsade. På en sträcka av flera kilometer, 500m brett och en meter högt låg tusentals ton av levande fisk. I en håla låg tre fiskar stora som hajar. Bronskanonerna sken som solar.
Jag frågade varför allting var blankpolerat och fick svaret, på grund av ämnet i den lilla bomben. Jag frågade då hur stor yta som blev torrlagd och fick svaret, tre gånger fyra svenska mil. Jag fick sedan se en svallväg, flera tiotal meter hög, som rullade in mot land. Den nådde från Nynäshamn ända ner till en udde söder om Karlshamn.
Jag frågade hur det gick med husen på land och fick till svar, se mot väster. Då såg jag att över alla städer och orter i hela europa var vackra ljus tända men över Amsterdam lyste flera tusen ljus som i en regnbåge. Jag frågade varför det var så många ljus tända över den staden och fick till svar. Det var där så många av de mina fick offra sina liv under första världskriget. Då jag inte kunde ta blicken från Östersjön så såg jag oljebåtar som gick på östra sidan om Gottland. Jag såg lilla och stora karlsöarna samt hela Gottland, cementfabriken i Slite och kyrkorna i Visby samt fiskebåtar ute på sjön väster om Visby.
Då hörde jag på nytt rösten från den genomskinlige mannen, se mot väster. Jag såg oljecisternerna i Nynäshamn, båtarna i hamnen, alla hus och människor, lastbilarna på riksvägen, alla fabriker på land, de stora skorsstenarna, alla cisterner och all massaveden i Mönsterås följa med långt upp på land. På hela Kalmarslätten i höjd med Nybro följde alla djur, gröda, skördetröskor, byggnader och alla kyrkor med svallväggen. Sedan vände den ut mot öster vid en udde söder om Kalmar över hela Öland och spolade bort allt levande på hela ön. När jag på nytt frågade hur det gick med husen på land fick jag på nytt se sammakuststräcka som förut, men då såg jag några stenhus långt in på land. Jag frågade hur långt och fick till svar 8 meter från havsytan. På land såg jag bara några stora ekar längst uppe på norra sidan, all annan växlighet var bortspolad.
Då började jag gråta och frågade när det skulle ske. Då fick jag två pastorer som kom med en lång mätsticka graderad i sifferfält. Den räknade höjden på svallvågen som uppgick till 128 meter över havsytan. Sedan komma samma pastorer med en annan mätstång, den var vt med svarta fält. Då frågade jag på nytt när det skulle ske. De satte då på nytt ned samma mätstång på en berghäll i vatterytan utanför Nynäshamn. Då räknade en av pastorerna med sitt pekfinger. När han kom till 88, 89 började siffrorna bli suddiga och jag kunde inte se vart han slutade räkna.
Jag tyckte mig känna igen patorerna som Alvar Ånfors, Helmer Furuholm. Slutligen höll Erland Sundström bok i min hand. Jag var vid detta tillfälle utvilad då jag varit ledig från arbetet flera dagar.