Ur led är tiden…

 

Oj, nu är det redan september! Vad tiden kan gå fort när man har roligt… Sedan förra sidan så har jag varit till Hawai’i och där mött först Ida, som kom från Minneapolis efter två veckors kör-sång med ”Old Town Gospel Choir”, och sedan Katarina, Ludde och Matilda som kom från Sverige. Dom hade en jobbig resa med förseningar och missade anslutningar.

Vi hade en underbar ledighet på Hawai’i – det tar ett tag att ställa om ”kroppsklockan” till minus 12 timmar – precis på andra sidan klotet- och bad och avkoppling var det viktigaste. Några hyrbildagar för att se hela Oahu hann vi också med. Bl.a. var vi till Pearl Harbor och till North Shore – surfingens centrum. Så annorlunda mot Samoa: 6-filiga motorvägar, jätteköpcentra, skyskrapor.

  

 

Jag på stranden i Waikiki

 

 

Ludde i surftagen.

 

Utsikten från det bästa läget på stranden.

 

 

Från Hawai’i skulle vi flyga till Amer Samoa via Fiji och Västra Samoa. Nattflyg (”red-eye flight”) till Nadi på Fiji med Pacific Airways för långflygningar relativt sett lilla Boeing 737. (Shuttlebussföraren på flygplatsen i Honolulu hade aldrig hört talas om Pacific Airways…) Resan gick bra men nu gällde det att hålla tungan rätt i munnen för att räkna tiden:

Vi startade kl 00.35 måndag 25 augusti och kom efter 6.45 timme fram till Nadi 05.20 tisdag 26 aug – äsch då, hela måndagen försvann spårlöst!!

Sedan åkte vi vidare kl 11.45 tisdag 26 aug och efter knappt två timmars flygning kom vi till Västra Samoa 14.35 måndagen 25 aug  - tack, nu fick vi tillbaka nästan hela måndagen igen! På Västra Samoa är det samma tid som på Amerikanska Samoa. Nu med sommartid i Sverige ligger vi 13 timmar efter: Jag sitter och skriver kl 13.00 lördag 6 sept och då är det kl 02.00 söndag den 7 sept i Sverige.

 

På Västra Samoa hade vi bokat två nätter på ”Virgin Cove Resort” – en svensk-ägd liten resort på södra kusten av Upolu som är en av V Samoas två största öar. Det var en underbar plats där vi bodde i två samoanska fales – hyddor utan väggar – på stranden. Stället har en egen hemsida: http://www.virgin-cove.ws som är värd att besöka.

 

Fale i Virgin Cove

 

Stranden i Virgin Cove

 

Vi fick guidning dels till den närliggande byn och dels genom en del av det mangroveträsk som finns i närheten och som är ett skyddat område för att bevaras oförstört. Strax var dagarna till ända och vi skulle med ett litet plan över till Amerikanska Samoa – bara c:a 10 mil bort. Planet hade 18 platser och man vägde både passagerare och handbagage för att inte överbelasta (många Samoaner är STORA!). På väg ut till planet såg vi bagagekärran på plattan med min, Idas och Luddes resväskor fortfarande prydligt uppställda…. Flygkaptenen försäkrade oss att dom skulle skickas med så snart som möjligt, kanske med nästa eller näst-nästa flyg – nåja, någon gång i alla fall – alla flygningar är inte fullastade..

Vi själva kom i alla fall med och kom lyckligt fram till ett grått, disigt, regnigt och ganska svalt Tutuila. Inresetillståndet från Attorney General fungerade även denna gång så att vi fick komma in (numera har vi fått uppehållstillstånd för hela vår vistelsetid här) och grannarna hade parkerat bilen på flygplatsen som var uppgjort. Pust, vad skönt att vara hemma igen , tänkte jag. Oj, är det här vi ska bo, tänkte dom andra.

 

 

 

 

Tillbaka