|
Kalle Hägglund avled 8-12-2.005
------------------------
Kalle Hägglund Unik förläggare: lärd, respektlös, fri
Kalle Häglund, Klavreström har avlidit
62 år gammal. /Jan Myrdal
(Klipp ur DN 14/12 2.005)
Bokförläggaren Kalle Hägglund född som Karl-Erik Hägglund i Oravais
norr om Vasa i Österbotten Finland den 25 oktober 1943 och senast
bosatt med sitt förlag i det småländska Klavreström är död efter att i
månader intensivt kämpat med en svår sjukdom. Han var en märklig gestalt
som spelat en betydelsefull - men inom det gode Selskab sällan erkänd -
roll i svenskt kulturliv.
I skiftet mellan femtiotal och sextiotal kom familjen från Finland till
Västerås i Sverige. Fadern dog tidigt, Kalle arbetade en tid på
Metallverken men utbildade sig sedan till skribent som journalistvolontär
i Västerås och flyttade därefter till Stockholm.
Han blev politiskt engagerad i Clartésammanhang och aktiv i såväl
solidaritetsarbetet mot Franco i Spanien som mot Förenta staternas krig i
Sydostasien. Men följdriktigt också mot Moskvas imperialistiska ockupation
av Tjeckoslovakien (han såg till att de illegalt inspelade sångerna mot
ockupanterna kom ut på LP i Sverige) och dess brottsliga angrepp på
Afghanistan.
Han byggde upp Oktoberförlaget med en bred bok- och skivutgivning som blev
viktig för en hel generation radikal ungdom.
Personligen lärde jag känna honom mer nära under en konferens mellan tyska
och svenska vänsterintellektuella 1975 i Berlin där jag då bodde. Han
ledde då Oktoberförlaget och blev inte bara en nära vän utan en av mina
förläggare. Det fortsatte han vara i Askelin & Hägglund och sedan i
Hägglunds förlag och Stiftelsen Klavrekultur. Han fortsatte bl a den
tjeckiska utgivning han börjat på Oktober och gav bl a ut nobelpristagaren
Jaroslav Seifert.
Inte många förläggare på småförlag kan mäta sig med honom. Som chef för
Oktober gav han ut 317 titlar, på Askelin & Hägglund 159 titlar och från
Klavreström 34 titlar.
Som förläggare och svensk intellektuell var han ovanlig. Inte bara för att
han var bildad utan för att han liksom en gång Karl Marx var övertygad
yttrandefrihetsvän. Svenska intellektuella - från kommunister och
socialister till officiella liberaler och konservativa, för att inte tala
om feminister och sådana som AFA - är vanligtvis censuranhängare helt
överens om att lögn måste förbjudas och tystas även om de inte är överens
om vad som är lögn.
Under eget namn eller signaturen Rex skrev han - fränt och principfast -
om rättssäkerhetsfrågor. Under senare år arbetade han med tidskriften
Folkets rättigheter.
Den som vill förstå vad denna hållning innebär för en förläggare kan gå in
på hemsidan; Hägglunds förlag. Sista gången den uppdaterades var den 14
november 2005 "en av dessa förunderliga höstdagar när det känns som om man
är ensam i världen." Då hade "förlaget legat för fäfot på grund av sjukdom
men glider nu sakta i gång".
Den lista han som förläggare har att bjuda på är ovanlig. Där finns såväl
marxismens klassiker som Adolf Hitler, där finns Retif de la Bretonne och
Vilhelm Moberg, Diderot och Dag Sandahl, där finns Diana Johnstone och
Janathan Freuds "En judisk bosättare" och naturligtvis såväl Christian
Braw som Jan Myrdal. När han dog arbetade vi samman med tre bokprojekt -
en ny vinbok, en ny skriftställningsvolym och en uppdaterad bibliografi.
Gun Kessle höll på med en kokbok åt honom.
Som människa var hans hållning klassisk; han var på en gång helt
respektlös och fri men samtidigt korrekt sluten om det privata. Han var
sina vänners vän. Bohem kan man säga om man med det menar 1840-talet. Hans
hem, på Djurgården och i Gamla Stan i Stockholm eller i Klavreström, stod
alltid vidöppet för besökare och tillresande. Att diskutera alla livets
frågor och vid behov att kvarta i.
Men drack gjorde han inte. En öl då och då, det var allt. Han läste och
diskuterade. Därför kunde han skratta respektlöst åt den officiella lögnen
och få andra att se det högfärdigt uppblåsta i det försanthållna.
När modern, hans sista släkting, avled använde han den ö i Österbottens
skärgårds han ärvde till att hålla förlaget vid liv ty han levde under
knapphetens kalla stjärna optimistisk som en av sjuttonhundratalets
filosofer.
Själv arbetade han om nätterna. När han och jag för tiotalet år sedan var
i Berlin en vecka för några möten delade vi rum hos Expressens dåvarande
korrespondent Peter Kadhammar. Vi kunde delat säng ty när jag gick upp
gick Kalle och lade sig.
Till det bohemiska hör avskyn för bruna kuvert. Kalle blev ökänd för att
vara en lika god förläggare som usel förlagsekonom. Men i det småländska
Klavreström hade han lagt om livsstil; han arbetade om dagarna, sov om
nätterna och hade fått hjälp med att hålla ordning på ekonomin. Vi var
flera som därför nu såg fram mot hans vidare utgivning.
Som förläggare hade han intuition. Många kunde slå sig in i den svenska
litteraturvärlden genom att Kalle sett ordens värde och gett ut deras
tidiga verk. Några har sedan blivit mångmiljonärer på sitt skrivande och
gärna velat glömma hur de började. I något fall berättar de hur lurade de
blev av Kalle som inte gav dem de miljoninkomster som de senare fått på
marknaden. Jag finner detta lika obehagligt som svenskt gängse. Själv är
jag glad över att ha haft honom som vän och förläggare.
Jan Myrdal
» Hägglunds Förlag / Stiftelsen Klavrekultur / Fast utan
Kalle
|
