Många ryggar tillbaka vid åtanken på begreppet separatism. Och ja, tillhör man en privilegierad grupp och vill fortsätta med detta, så bör man vara rädd. Separatism ÄR ett viktigt vapen i kampen för frigörelse. Endast när alla människor är jämställda med varandra och när samhället med alla dess individer accepterar alla olikheter hos människor, har vi lyckats med den separatistiska kampen.

Men finns det inte män som också är emot kvinnoförtryck?
Jo, det gör det naturligtvis. Desa män har heller inga problem med att kvinnor organiserar sig separatistiskt.

Separatism är enligt oss till för:
Att stärka kvinnor som grupp och göra oss klassmedvetna.
För att göra oss medvetna om vår gemensamma historia som kvinnor.
För att tillsammans analysera hur förtrycket ter sig och vad det innebär.
För att utan påtryckningar från personer ur den förtryckande gruppen fritt kunna diskutera vilka upplevelser vi har.

Separatism är INTE till för:
Att ha lite trevligt tillsammans för att tala om traditionellt kvinnliga saker som bakning, matlagning, hur man gör sig fin, hur man raggar killar osv.
Att männen ska kunna luta sig tillbaka och tänka "de har ju sin separatism" och sedan slippa tänka på frågor som rör sexism
Att få tillfälle att hämnas på män genom att i grupp tala sexistiskt om män och tala på samma nedlåtande sätt om män som män ofta gör om kvinnor

Använder man separatism på ovannämna vis så leder det endast till att vi bevarar vårt förtryck och spelar på männens villkor, i stället för att frigöra oss.

Kvinnans frigörelse kan endast vara hennes eget verk!