En projekt av några elever som deltar i modersmålsundervisnigen i ungerska.

 

Bakgrund: I början av höstterminen 2000 fick vi idén att låta barn och vuxna stifta bekantskap med vissa ungerska böcker som saknar översättning till svenska.. Som första bok har vi valt en historisk roman. Så som sådana romaner brukar vara, så är den här boken också omfångsrik, men vi var ju flera som delade på arbetet. Vi läste förstås på ungerska, men gör en sammanfattning på svenska.

Anmärkning: På ungerska har namnen en omvänd ordning, dvs. först kommer efternamnet och sen förnamnet. Våra namn har vi skrivit enligt svenskt bruk, men alla historiska namn, inklusive författarens har vi skrivit enligt ungersk tradition.

Deltagarna: Linda Tóth, Hässelbygårdsskolan (åk.9), Irisz Csonka (åk.9), Julia Farkas (åk.9) och Alexandra Rajkai (åk.8) från St. Eriksskolan i Stockholm, gruppen i Nälstaskolan, samt läraren Maria Völgyesi.

 

Gárdonyi Géza

Egers stjärnor

Originalbokens titel: Egri csillagok

 

hungary4.bmp (124342 bytes)

Karta över Ungern. I den norra, bergiga delen, öster om Budapest ligger Eger.

Om staden Eger och Egers borg

Staden Eger ligger i norra delen av Ungern på slutningarna av Bükk berget. Det är ett av de mest natursköna områdena i landet. Eger är en mycket vacker stad, med många barockpalats i sitt centrum.Det finns en stor katedral i staden. Från Pedagogiska Högskolans torn man kan beskåda hela omgivningen genom ett slags periskopsystem. Det var som en videokamera för de gamla tidernas människor som säkert inte var mindre nyfikna än vi är. Sedan finns det minnen från de turkiska tiderna. Själva borgen, vars berömda motstånd gentemot den enorma turkiska hären har blivit berättad både i samtida visor och i en av de mest populära böckerna ur den ungerska litteraturen: "Egers stjärnor". Dessa stjärnor blinkade förstås inte bara på himlen över staden, de symboliserar de orädda och till allt beredda människor som kämpade på murarna av den jämförelsevis betydelselösa borgen som hade blivt kallad ett fallfärdigt ruckel av sultanen. Dobó István , kaptenen under belägringen år 1552, har sin staty på det stora torget i stadens hjärta. Sedan finns det ett minne, ett graciöst minarett   (islamiskt bönetorn), från den tid då turkarna slutligen erövrade staden, vilket hände efter en andra belägring åratal senare, då borgen var bemannad med legosoldater.

Här kan du läsa mer om Egers historia på engelska

                  Statyn av  Dobó István, med borgen i bakgrunden. dobo2.jpg (7230 bytes)

egrivar.jpg (29280 bytes)

Vy av Egers borg. Den typiska sköldpaddsformen syns ganska tydligt. Eger fick dela de ungerska borgarnas öde; den blev sprängd i luften av Österrike 1849, för att förhindra ytterligare upplopp efter revolten 1848. På bilden under ser man den restaurerade borgen så som den ser ut idag.

kep2.jpg (29969 bytes)

Om den historiska bakgrunden till romanen "Egers stjärnor"

Redan under 1300 talet började turkarna erövringen av Europa. Målet var det Habsburgska rikets huvudstad, Wien. År 1456 lyckades Hunyadi János stoppa de erövrande turkarna vid Nándorfehervár. (Till minnet av den segern ringer man i kyrkklockorna klockan 12 i hela Europa.) I och med detta lyckades han stoppa turkarnas frammarsch för hundra år framåt. Efter hans död valde folket hans son Hunyadi Mátyás (Mattias Corvinus) till kung. Den svarta hären, som var hans berömda armé, erövrade stora områden för att förena den mittersta delen av Europa inför ett kommande anfall från turkarna. Under hans regeringstid var Ungern kulturellt en av de mest betydelsefulla staterna i Europa. Mátyás dog plötsligt, utan någon legitim arvinge, år 1490. Efter detta följde bråk om tronen, adelsmännen utnyttjade den svaga kungamakten och sög ut folket. År 1514 samlades folket till korståg mot turkarna, men när det inte kom varken utrustning eller mat till korsfararna utbröt ett bondeuppror, lett av Dózsa György. Adelsmännen slog ner det. De hämnades upproret hänsynslöst; Dózsa György brändes levande på en glödande järntron, med en glödande järnkrona på huvudet. Hundratals bönder korsfästes. Allt detta fick ödesdigra följder år 1526 när sultanen ledde sin enorma armé mot Ungern. Slaget stod vid Mohácsfältet i södra Ungern. Den unga kungen, Lajos den II., fick ingen hjälp av adelsmännen, som bara väntade på att lägga beslag på hans tron. Bönderna fick inga vapen heller på grund av adelsmännens rädsla. Den ungerska armén blev tillintetgjord vid Mohács, kungen drunknade under flykten.

Så föreställde sig den sorgliga händelsen den berömde historiska målaren Székely Bertalan.

"Upphittandet av Lajos den II.´s lik"

lajos.bmp (211638 bytes)

Slaget vid Mohács räknas som början av den ottomanska erövringen av Ungern, trots att turkarna belägrade borgen av Buda endast 1541. Så gick det till: Adelsmännen kunde inte komma överens om vem som skulle bli kung. En del av adelsmännen valde Szapolyai János och andra valde Ferdinand Habsburg till kung. I åratal var adelsmännen osams med varandra, tills de som stod på Szapolyai János's sida bad turkarna om hjälp. Själva Szapolyai János var död då, den som skulle sättas på tronen var hans ettårige son, den lille Jánoska. Den turkiska sultanen anlände med en stor här till Buda och bjöd den lille kronprinsen samt de ungerska adelsmännen in i sitt tält . Medan de diskuterade, tog sig de turkiska soldaterna in i slottet under förevändningen  att de ville se sig omkring. Plötsligt stormade de turkiska soldaterna vakterna och tog dem till fånga. Samtidgt fägslades också Török Bálint, som följde den lilla kungen till sultanen. Så tog turkarna över Buda utan strid, endast med list!

I och med detta splittrades Ungern i tre delar. Den mittersta delen var ockuperad av turkarna. Den östra delen (den nuvarande Transsylvanien) blev ett självständigt rike, men under starkt turkiskt inflytande. Det återstod en ungersk stat mot nordväst vilken var under Ferdinand Habsburgs makt.

        mohr.bmp (163910 bytes)

Mellan den turkiska delen och den Habsburgska spände sig en lång kedja av fästningar. Ändarna hette de, för de var utposterade på den yttersta gränsen av de områden som turkarna ännu inte hade erövrat. De här fästningarna skyddade också andra länder som  kunde tänkas bli attackerade av turkarna. Soldaterna hade det svårt i fästningarna. Hela tiden slogs de mot turkarna, de svalt mycket, frös mycket och de hade inte sådana kläder som de behövde. Men ändå höll de ut, för de älskade sitt hem och de var beredda att offra sina egna liv för friheten. Fast det fanns också borgar som var bemannade av legosoldater ur det Habsburgska rikets olika delar. De var förstås mindre benägna att offra sina liv, särskilt som betalningen ofta uteblev.

Hur levde då de vanliga människorna under tiden? Ja, ute i  de små byarna var de försvarslösa;  ena gången var det den egna landsherren som kom för att driva in skatt, andra gången blev de kanske plundrade av en mindre turkisk trupp eller turkisk befälhavare som behövde pengar eller mat, det hände ibland att Ändarnas soldater gjorde uttåg från borgen för att skaffa sig föda och annat nödvändigt. Många bönder hade tagit sin tillflykt till sumpmarkerna, skogarna och dylikt. Ibland, om någon större turkisk armé var på väg tog sig befolkningen in i den närmaste borgen. Så var fallet också vid Eger, vars belägring beskrivs i andra delen av "Egers stjärnor".

Där turkarna redan härskade brydde de sig inte mycket om tillståndet på området. Eftersom sultanen ofta bytte ut sina tjänstemän och militära befälhavare, ville de inte något annat än att berika sig på kortast möjliga tid. Det ledde till en utplundring av landet, som kastades tillbaka i sin utveckling med flera århundraden. Det som turkarna ändå byggde var bad och moskéer. Många av dessa bad kan man fortfarande se i huvudstaden Budapest. I Eger bevarades det ett bönetorn, sk. minarett, som hör till stadens speciella sevärdheter.

Lite om författaren, Gárdonyi Géza

Gárdonyi, Eremiten från Eger föddes den 3:e augusti 1863 i en liten by vid namn Agárd. Han gick i Sárospatak kollegiet ( i norra Ungern ) och fortsatte sedan sina studier i Budapest. Han avslutade sina studier 1870 efter att ha gått ut gymnasiet i Eger. Han arbetade som folkskolelärare i flera år, sedan var han medarbetare på olika tidningar. Men 1889 drog han sig tillbaka och flyttade med sin mor till Eger. Hans äktenskap slutade olyckligt och sedan blev han hopplöst förälskad i Margareta Feszty. Dessa händelser påverkade senare hans författarskap inte minst i sina tre mest kända verk, "A láthatatlan ember "(Den osynlige mannen), "Isten rabjai" (Guds fångar) och "Egri csillagok" (Egers stjärnor). Det finns ett intressant gemensamt drag: i alla dessa böckers kärlekshistorier blir en fattig pojke förälskad i en flicka från en högre samhällsklass. I Eger studerade han noggrant borgens historia. Allt han skrev i sin roman är understödt med historiska fakta; till och med huvudpersonen i boken, Bornemissza Gergely, var en levande person, som härstammade från fattiga bönder, men som jobbade och studerade upp sig till ingenjör. Hans uppfinning, det rullande stridshjulet, spelade avgörande roll i segern om borgen. Gárdonyi Géza begravdes efter sin död i Egers borg.

Handlingen i "Egers stjärnor" (Egri csillagok)

Året är1533. Barnen, bondepojken  Bornemissza Gergely och den fina fröken Cecey Éva - då sju och fem år gamla -  blir bortrövade av den enögde turkiske janitcharen, Jumurdzsak. De skulle säljas som slavar för mycket pengar. Men Gergely lyckas fly från fångenskapen och får hjälp av den unge  Dobó István (som senare blev kapten av Egers borg) och hans soldater att frita de andra fångarna. Under befrielsen fråntas Jumurdzsak sin talisman (en sorts lyckobringande amulett), en vacker ring, mot att han får gå med livet i behåll. Därefter har Jumurdzsak´s liv ett enda mål; att skaffa tillbaka ringen, ty utan den är han dömd till evig olycka.

Dobó skickar Gergely till slottshärren Török Bálint i Szigetvár, som välkomnar honom med glädje och uppfostrar honom tillsammans med hans två söner. Sönerna, en pojke som heter Mekcsey och Gergely blir vänner för livet. Under den tiden var det en vana att de unga adelspojkarna tjänstgjorde hos slottsherrarna och samtidigt lärde sig stridskonster.

1541: Kung János dör och turkarna tar Buda med list. Gergely och prästen Gábor planerar attentat mot sultanen. Men de tar miste på personen för den praktfulla klädseln, och fel man blir sprängd av prästen Gábor. De tillfångatas och Gergely gör bekanskap med en turk som visar honom en bunt papper med de ungerska borgarnas byggnadsplan. Han lurar turken och behåller byggnadsplanerna på borgen i Eger. Den unga Cecey Éva bor under tiden vid hovet som drottningens hovsdam. Drottningen tycker väldigt mycket om henne och därför så vill hon gifta bort henne med en ung adelsman. Éva älskar dock inte honom men vill inte trotsa drottningen. Vigselns dag är redan utmärkt och just då tar Gergely sina vägar förbi Buda. När han får reda på Évas närstående äktenskap blir han mycket ledsen, för att han tror att Éva har blivit otrogen. Gergelys vän övertalar honom att inte ge upp. Då skickar han Jumurdzsak´s ring in till Éva. När Éva får se ringen flyr hon från hovet och träffar Gergely, missförståndet klaras sedan upp. Éva bestämmer sig för att följa med honom och hans vänner till Konstantinopel för att frita Török Bálint från det turkiska fängelset. Under resans gång äktar de varandra i en skog med Gud som vittne. På resans slut lyckas de ta sig in det mest fruktade fängelset i Konstantinopel (det kallades "De sju tornen"), de kommer utklädda som italienska musikanter. De mutar en turkisk aga som släpper in dem till fången Török Bálint men det är sista gången de ser honom vid liv för att själva fritagningsförsöket misslyckas. Jumurdzsak, som har nu blivit dervish (tiggande muslimsk munk) är hela tiden i hälarna på dem i hopp att skaffa tillbaka amuletten, men han lyckas inte.

1552: Nu hade turkarna redan okkuperat heladen mittersta delen av Ungern. Den till ungerska härren maskerade Jumurdzsak letar upp Eva i Sopron, som låg utanför den turkiska zonen.  Han vill köpa ringen. Men Éva råkar försäga sig och berättar att ringen är hos sin man i Eger. I Eger planerar turkarna en attack, många flyr från staden och de som stannar kvar, flyr till borgen tillsammans med borgmästaren. Dobó är glad att se Gergely och hans vän, Mekcsey: han behöver alla som kommer, turkarna har ju ett fruktansvärt övertag, en här på 120000 soldater. I borgen finns aldrig mer än 3000 personer, och många av dem är civila.

Slaget börjar och de turkiska truppernas befällhavare uppmanar försvararna att överlämna sig. Människorna i borgen svär på att de aldrig lämnar borgen och försvararden till sina sista andetag.. Dobó låter lyfta en tom kista över murarna som svar till fiendens uppmaning; det betyder att de lämnar borgen bara som döda.

  Jumunzsak som under tiden kidnappade Jancsika, Evas och Gergelys son, anländer till Eger och vill byta pojken mot sin talisman, men Gergely tror inte Jumurdzsaks ord (han brukar skrika in genom muren på kvällarna), eftersom han är säker på att pojken är med Éva i Sopron.

Éva, som följer efter sin kidnappade son, hittar ritningarna över Egers borg och tillsammans med vännen, studenten Miklós försöker hon komma in genom de hemliga underjordiska tunnlarna, men de råkar stöta på turkarna. Genom att spränga krutförrådet lyckas studenten förhindra turkarna att komma in i borgen. Själv dör han i explotionen. En officer, Hegedüs, tycker att motståndet är meningslös och vill lämna över borgen, men han avslöjas och avrättas. Bornemissza Gergely förstår till slut att Jumurdzsak har hans lille son, eftersom en av de tukiska soldaterna slänger in pojkens leksakssvärd. Dobó erbjuder ringen i utbyte med pojken, men Jancsika har vid det laget redan lyckats rymma från turkarna.Gergely börjar tillvärka sprängladdningar. Éva lyckas till slut komman in i borgen, men Dobó ber henne att hålla sig borta från Gergely för att inte distrahera honom. Sedan blir det dags för den sista stora slaget och människorna i borgen förbereder sig på det värsta. Det blir ett förskräckligt slag mellan turkarna och ungrarna och det är inte bara männen som kämpar för sin borg utan även kvinnorna. (På första sidan kan man se tavlan av Székely Bertalan kallad "Egers kvinnor". Bilden finns i Nationalgaleriet i Budapest.) Éva tar också till vapen utklädd till pojke. Hon bevittnar sin pappas död på murarna. Till slut ger sig av turkarna; soldaterna är inte berädda att kämpa längre, de tror att Allah har överlämnat dem och har ställt sig på ungrarnas sida.  En morgon är de helt enkelt försvunna från Egers borg som vid det laget liknar mer en hög av ruiner.

Men det skulle ta ytterligare över hundra år tills de lämnar Ungern.

Barnens teckningar