|
Ett litet sammandrag av delar av boken
"Har vi sett tecknet i vår tid"
av Carl Olof Jonsson och Wolfgang Herbst 1995.
Utgiven av CKI-Förlaget, Box 208, 401 23 Göteborg.
Några dagar före sin död förutsade Jesus den
kommande förstöringen av templet i Jerusalem. Detta gjorde
att några av hans lärjungar ställde ett par frågor
till honom: "Säg oss när detta skall hända.
Och vad blir tecknet för din återkomst (närvaro)
och för tidens slut" (Matt 24:3). Jesu svar på dessa
frågor omfattar hela två kapitel, Matteus 24 och 25.
Men han började med några varningar. Slå upp och
läs Matteus 24:4-8 och Lukas 21:8-11.
Förutom krig, hungersnöd och jordbävningar nämner
Jesus vidare i de följande verserna förföljelser,
falska profeter och tilltagande laglöshet bland sina efterföljare.
Paralelltexten hos Lukas lägger också till farsoter,
skräcksyner och stora tecken från himlen. Skulle alla
dessa företeelser uppfattas som tecken på Jesu återkomst
och tidsålderns slut? Eller varnade Jesus sina lärljungar
för att låta sig vilseledas av sådana händelser?
Jesu inledningsord är inget annat än varningar. Det skulle
komma krig, hungersnöd, farsoter, jordbävningar och andra
svårigheter. Lärjungarna skulle inte tappa fattningen
och börja dra några förhastade slutsatser. Sådana
händelser skulle prägla tiden ända fram till hans
återkomst. Det skulle också komma perioder av förföljelse.
De måste därför visa uthållighet ända
fram till slutet. Efter denna inledande översikt besvarar Jesus
de frågor lärljungarna hade ställt: Frågan
om templets förstöring (v 15-22) och frågan om hans
återkomst och tidsålderns avslutning (v 23-44).
Man kan nu fråga sig: Hur kan händelser som krig, hungersnöd,
farsoter, jordbävningar o s v utpeka 1914 som året för
Jesu återkomst, när historien vittnar om att varje århundrade
sedan Jesu tid har drabbats av detta s k "sammansatta tecken"?
Vakttornets sätt att argumentera kring dessa "tecken"
har en speciell orsak. Man har tilldelat sig rollen som "Guds
enda kanal" och "språkrör" på jorden
i vår tid. Detta anspråk är till stor del grundat
på rörelsens tolkning av "tecknen". Om tolkningen
är fel, så är rollen falsk. Man försvarar helt
enkelt den roll man tilldelat sig själv på världsscenen.
Låt oss nu granska de olika delarna i detta s k "tecken"
och se om det stämmer in speciellt på tiden efter 1914.
Jordbävningar
Har den seismiska aktiviteten ökat under 1900-talet? Har antalet
jordbävningar med magnituder på 7,0 eller mer ökat
efter 1914? De undersökningar som gjorts visar att det är
tvärtom.
År 1965 offentliggjorde seismologen Seweryn J. Duda sin undersökning
av jordens seismiska aktiviteter under perioden 1897-1964. Hans
resultat visar på en klar minsk.ning av aktiviteten. Han skriver:
"Den årliga seismiska energiutlösningen i världen
visar klara tecken på en minskning under perioden 1897-1964.
... Den seismiska energiutlösningen har minskat betydligt under
de 68 åren sedan 1897 både i stillahavsområdet
och i övriga områden."
År 1979 kompletterades undersökningen med perioden 1965-77
i en undersökning som gjordes gemensamt av professorerna Markus
Båth och Seweryn J. Duda. Denna undersökning visade på
samma markanta minskning.
Den statistik som finns tillgänglig visar också att
antalet dödsoffer i jordbävningar har varit konstant både
före och efter 1914. Det finns ingen känd seismolog i
dag som vågar påstå att jordbävningarna har
ökat i antal eller storlek under 1900-talet. Här är
några uttalanden av ledande seismologer:
"För tidigare sekler har vi inte samma tillförlitliga
statistik, men det finns inte några som helst antydningar
om någon ökning i aktivitet med tiden." Professor
Markus Båth, 1983.
"Vissa religiösa grupper har valt denna ganska olämpliga
tidpunkt till att påstå att antalet jordbävningar
ökar. De har delvis vilseletts av att ett ökat antal små
jordbävningar katalogiserats och registrerats av nyare och
känsligare stationer världen över. Det är värt
att lägga märke till att antalet stora jordbävningar
från år 1896 till 1906 var större än under
någon annan tioårsperiod sedan dess." Professor
Charles Richter, 1969.
"Jag håller tveklöst med professor Båth och
professor Richter i deras uppfattning att det inte har förekommit
någon påvisbar ökning av antalet jordbävningar
under detta eller något annat århundrade." Seismologen
Wilbur A. Rinehart vid National Geophysical Data Center i Bowlder,
Colorado, USA, 1985.
"Det har förvisso inte förekommit någon ökning
av den seismiska aktiviteten i Medelhavsområdet under detta
århundrade. Tvärtom har aktiviteten i östra Medelhavsområdet
under detta århundrade varit abnormt låg jämfört
med vad den var under 900-, 1100- och 1700-talen." Professor
N. N. Ambraseys.
"Det är min bestämda uppfattning att den seismiska
aktiviteten har varit oförändrad under tusentals år."
Professor Keiiti Aki, 1985.
"Det finns tecken på att den seismiska aktiviteten –
uttryckt i form av jordbävningar med magnituder på 7
eller mer – har minskat stadigt världen över under
tiden från början av 1900-talet och fram till nu."
Professor Seweryn J. Duda, 1986.
Krig
Att antalet oberoende nationer nästan sjudubblats under perioden
1816-1980 borde ge större förutsättningar för
en ökning av antalet mellanstatliga krig, särskilt som
jordens befolkning mer än fyrdubblats under denna period. Men
har det blivit så, har krigen blivit fler?
Forskare på området visar tvärtom att krig och
konflikter har minskat. Denna trend bekräftas av många
krigsforskare. Lewis Richardson, som forskat om detta för perioden
1820-1950, säger att det har varit en lätt nedåtgående
trend under denna period. Ett par andra forskare, Small och Singer,
som behandlat perioden 1816-1980, säger att 46 krig har utkämpats
under perioden 1914-1980, medan 52 krig utkämpades under motsvarande
tidsperiod före 1914, alltså 1849-1914. Detta pekar alltså
på en minskning.
En annan forskare som heter Jack S. Levy har gjort ett omfattande
vetenskapligt studium av krigstrenderna under de 480 åren
mellan 1495 till 1975. Han säger att det har inträffat
"en påfallande minskning" av antalet krig under
denna period.
Den mest ingående och noggrannaste undersökningen av
denna fråga är nog den som krigsforskarna Singer och
Small gjort. De sammanfattar sina slutsatser så här:
"Håller krigen på att öka, som många
forskare och även lekmän i vår generation har varit
benägna att tro? Svaret synes vara ett mycket otvetydigt nej.
Vare sig vi betraktar krigens antal, deras våldsamhet eller
deras storlek, finns det ingen väsentlig trend uppåt
eller nedåt under de gångna 150 åren. Även
om vi undersöker deras intensitet finner vi att krigen på
senare tid i det stora hela inte skiljer sig från de från
tidigare perioder."
Hungersnöd
Hur var det förr? Har vi mer svält och undernäring
på jorden i dag än under tidigare generationer?
Till att börja med är det intressant att se att när
Jesus talade om "hungersnöd", så använde
han ordet i pluralis, alltså "hungersnöder".
Detta visar att han tänkte på akuta och återkommande
svältkatastrofer, som skulle inträffa "på den
ena orten efter den andra". Han tänkte alltså inte
på den kroniska undernäringen i världen.
Sällskapet Vakttornet påstår att de värsta
hungerkatastroferna i historien har inträffat efter 1914. Är
detta sant? Nej! Sådana katastrofer var oändligt många
fler och mer förödande för det mänskliga samhället
under tidigare århundraden. Forskaren E. P. Prentice har sagt
att historien "aldrig kommer att bli förstådd förrän
en fruktansvärd bok har blivit skriven – ’Hungerns
Historia’." Om denna bok blev skriven, "skulle ett
nytt ljus kastas över hela världshistorien... ty i alla
tider, och i alla delar av världen har människor plågats
av hunger." Detta skrevs 1939 och flera böcker om ’hungerns
historia’ har skrivits sedan dess. I en av dessa böcker
säger författaren William H. Dando att man numera har
uppgifter om mer än 8.000 olika svältkatastrofer från
de gångna sextusen åren av människans historia.
Olika auktoriteter på svältens område säger
så här:
"Svält har varit ett vanligt fenomen under århundradenas
lopp och man har varit benägen att betrakta den som en mer
eller mindre normal olycka. ...Men allting tyder på att förekomsten
av hungerskatastrofer var betydligt större än den är
idag i nästan alla bebodda delar av världen." Bruce
F. Johnston, Collier´s Encyclopedia, 1979.
"Av de bildrika bevisen på svält som vi nyligen
(1972-73) har sett på television, i tidningar och tidskrifter
kan vi vara benägna att dra slutsatsen att världen är
mer utsatt för svält nu än den var förr. Men
bevisen pekar klart och tydligt på motsatsen. ...Det har inträffat
en ganska betydande minskning av svältens omfattning under
de gångna hundra åren. ...De av oss som utdömer
den höga takten i befolkningstillväxten i utvecklingsländerna
bör inte glömma att ökningstakten helt och hållet
beror på minskningar i dödligheten och inte alls på
en ökning av födelsetakten. Det har skett en oerhörd
minskning av mänskligt lidande som till stor del har passerat
obemärkt – den smärta och sorg som hundratals miljoner
föräldrar har kunnat förskonats ifrån genom
minskningen av spädbarns- och barnadödligheten."
D. Gale Johnson, World Food Problems and Prospects, 1975.
"Matkonsumtionen per person har ökat världen över
under de sista 30 åren. ...Dödligheten i svält har
minskat under de senaste hundra åren till och med i absoluta
tal, och än mer i relation till befolkningen. Världslivsmedelspriserna
har pekat nedåt i årtionden och århundraden ...och
det finns starka skäl att tro att denna trend kommer att fortsätta."
Julian L. Simon och Herman Kahn, The Resourceful Earth, 1984.
Farsoter
"...och på den ena orten efter den andra farsoter..."
(Luk 21:11). Det grekiska ordet för farsot, loimós,
betyder "varje slags dödlig, smittsam sjukdom", enligt
ett uppslagsverk. I Insight on the Scriptures sägs ordet betyda:
"varje smittsam sjukdom, som har snabb spridning, kan nå
epidemisk omfattning och orsaka död". För andra,
icke smittsamma sjukdomar hade grekerna andra ord: nósos
och malak´ia. Detta är viktigt att känna till, därför
att i Sällskapets försök att bevisa att farsoterna
har ökat i vår tid, har man även tagit med sjukdomar
som cancer och hjärtsjukdomar. Dessutom ger man som vanligt
inga beskrivningar av de hemska och förödande farsoter
som härjade förr, århundrade efter århundrade
och som svepte fram över länder och kontinenter och dödade
hundratals miljoner människor, t ex böldpesten, smittkopporna
och koleran. Eller tuberkulosen som under 1800-talet dödade
var tionde person i Europa.
Den genomsnittliga livslängden var före 1800-talet mellan
20 och 30 år. Idag är den mer än fördubblad.
I industriländerna har den ökat till 75 år eller
mer. Och även i u-länderna har den ökat till i genomsnitt
63 år.
Aids är också en fruktansvärd sjukdom. Ändå
ges den överdrivna proportioner i massmedia. Det bristande
historiska perspektivet hos många av de personer som arbetar
med HIV/aids påtalades av dr Jonathan Mann i en recension
av en nyutkommen bok om historiens farsoter. Mann, som är professor
i epidemiologi och som tidigare var chef för WHO´s Global
Programme on AIDS, påpekar att "få människor
som arbetar med aids har haft någon tidigare erfarenhet av
en större epidemi eller vet något om medicinens, samhällets
och epidemiernas historia". Han berättar att "de
flesta HIV/aids-experter talade och agerade utan någon medveten
insikt om relevant historisk erfarenhet, som om aids var ett fenomen
som saknar motstycke. Men även denna missuppfattning visar
sig vara ett vanligt inslag i folkhälsovårdens reaktion
på epidemiska sjukdomar".
Nedan följer vad forskare och medicinhistoriker säger
om farsoter förr och nu:
"Vi som lever i civilicerade länder där läkarkonsten
gjort så stora framsteg och där hygien predikas och praktiseras,
känner inte till någonting i stil med de epidemier som
svepte över hela kontinenter under medeltiden." Leo Huberman,
1969.
"De smittsamma sjukdomarna, som ännu för en à
två generationer sedan bildade den ojämförligt största
gruppen i vår statistik över sjuklighet och dödlighet,
har genom medicinens framsteg trängts tillbaka." Professor
Folke Henschen, 1962.
"På många sätt kan man uppfatta mitten av
1900-talet som avslutningen på en av de viktigaste sociala
revolutionerna i historien, då infektionssjukdomarna praktiskt
taget eliminerats som en betydande faktor i samhällslivet."
Sir MacFarlane Burnet.
"På de flesta håll har epidemiska sjukdomar blivit
betydelselösa och många av de infektioner som tidigare
var vanliga och allvarliga har blivit sällsynta. Nettoökningen
av människans hälsa och livskvalitet går knappast
att överdriva; ja, i dag krävs det god inlevelseförmåga
för att föreställa sig vad infektionssjukdomar betydde
förr, t o m för våra far- och morföräldrar."
Historikern William H. McNeill, 1985.
"Farsoternas betvingare har vunnit den största seger
som man under sex årtusendens världhistoria någonsin
tillkämpat sig: segern över en förtidig död."
Medicinhistorikern Herbert L. Schrader, 1956.
"Den märkligaste bedriften under 1900-talet är kanske
utrotandet av de stora pandemier som en gång svepte över
hela nationer – och kontinenter – och dödade miljontals
människor eller lemlästade dem och gjorde dem till ärrade
krymplingar." James Cornell, 1979.
Laglöshet
Aldrig tidigare i historien har det förekommit så mycket
nyhetsrapportering. Och massmedia – TV, radio och tidningar
– tycks ha fått en speciell förkärlek för
de dåliga nyheterna. Varje dag får vi i oss en koncentrerad
dos av det senaste eländet och de senaste olyckorna från
världens alla hörn. Historikern Barbara Tuchman skriver
så här angående detta fenomen: "Efter att
ha tagit del av nyheterna idag tror man sig stå inför
en värld som uteslutande består av strejker, brottslighet,
kraftavbrott, brustna vattenledningar, stillastående tåg,
stängda skolor, rånare, knarkare, nynazister och våldtäktsmän.
...Det har fått mig att formulera ’Tuchmans lag’,
vilken lyder som följer: ’Det faktum att en beklaglig
utveckling rapporteras, gör att dess skenbara omfattning multipliceras
med fem till tio gånger.’"
Denna ’Tuchmans lag’ förklarar säkert åtminstone
delvis varför så många tror att förhållandena
i världen bara blir värre och värre och att brottsligheten
i dag ökar mer än den någonsin gjort. Men läs
här vad ett antal brottsforskare har att säga om våldet
förr och nu:
"I ett längre tidsperspektiv har våldet minskat.
Den lagförda våldsbrottsligheten var betydligt större
under artonhundratalet. ...Sverige har förvandlats från
ett fattigt agrarsamhälle till ett högindustrialiserat
välfärdssamhälle. Våld och hot om våld
var ett sätt att upprätthålla dominansrelationerna
i det gamla auktoritära samhället. Historiskt sett har
vi nog aldrig haft mindre våld än nu." Kriminologen
Johannes Knutsson, 1990.
"Idag tycks många personer hypnotiserade och besatta
av tanken på att våldsbrottsligheten ökat. Men
en sådan ökning av våldsbrotten har knappast kunnat
konstateras. Det verkar snarare som om jordens länder gradvis
pacificeras; oavsett om man vill medge det eller inte har våra
seder blivit mer civiliserade. ...Om vi nu ser på brottslighetens
utveckling sedan 1800-talet utifrån statistik från hälsovårdande
och rättsliga myndigheter kan man nästan överallt
se en minskning av mordfrekvensen. ...Våra historiska kunskaper
låter oss alltså uppfatta en gradvis civilisering av
sederna och en minskning av det kriminella våldet." Professor
Yves Michaud, 1993.
"Vårt våld existerar onekligen, men det är
ingenting jämfört med det forntida feodala eller ens det
klassiska våldet. Men fruktan finns där, irrationell
och underblåst av massmedias sensationsmakeri." Demografen
Jean-Claude Chesnais, UNESCO, 1992.
"Dessa upptäckter (våldsbrottens minskning i Toronto
1859-1955) ger ytterligare stöd åt det växande antalet
historiska studier som visar att frekvensen av grova brott har minskat
kraftigt i de flesta nationer i västvärlden under de gångna
hundra åren. De bevis som alltmer hopar sig pekar starkt på
att långtidstrenderna i de officiella brottsfrekvenserna har
följt vad som bäst kan beskrivas som en ’utsträckt
U-kurva’, som faller brant från mitten av 1800-talet
och sedan visar en mera måttfull stigning från mitten
av 1900-talet. I jämförelse med den långa fallande
trenden är ökningarna på senare tid proportionellt
sett små och har rent av tolkats som ’bara den senaste
och bäst dokumenterade avvikelsen från den underliggande
(nedåtgående) trenden’. Helen Boritch & J.
Hagan, Criminology. vol.28:4, 1990.
"I de flesta moderna länder i västvärlden har
brottsnivån så till den grad reducerats att fåtalets
missgärningar snarare tjänar som eskapistisk underhållning
än ingjuter fruktan hos den vanlige medborgaren." Professor
John Bellamy, 1973.
Befolkningsexplositionen
En grundbok i samhällskunskap för gymnasiet, som ger
en kortfattad förklaring till befolkningsexplosionen, sammanfattar
orsakerna på följande sätt:
"Avslutningsvis kan sägas, att vi kommit in i en för
mänskligheten unik utveckling. Genom årtusendena har
svält, sjukdomar och krig effektivt bromsat alla tendenser
mot en accelererad befolkningsökning. Men efter teknikens och
medicinens genombrott har den tidigare balansen mellan livets skapande
och nedrivande krafter rubbats, och resultatet härav har blivit
befolkningsexplosionen."
Krig, och speciellt svält och farsoter spelade alltså
förr en avgörande roll för om befolkningen skulle
öka eller inte. De medicinska framstegen inom jordbruk och
kommunikation har hejdat epidemiernas framfart och ökat tillgången
på livsmedel. Detta har lett till att dödligheten, speciellt
hos barn, har minskat. Detta är orsaken till befolkningsexplosionen.
Detta är ett av de starkaste och enklaste bevisen för
att sådant som krig, hungersnöd och farsoter verkligen
har minskat, inte ökat, under 1900-talet.
Vad har vi funnit angående "tecknet"?
Ingen del av det s k "sammansatta tecknet" har varit
speciellt utmärkande för 1900-talet. Jordbävningarna
har inte blivit fler eller större efter 1914. Tvärtom
har aktiviteten avtagit från slutet av 1800-talet och fram
till slutet av 1900-talet. Inte heller har krigen krävt fler
offer i förhållande till folkmängden än vad
de gjorde förr. Antalet krig har faktiskt minskat under 1900-talet
jämfört med andra århundraden. Och både svält
och farsoter har minskat kraftigt över hela världen under
1900-talet.
|
