Regler

Dessa regler gäller enkom spelarna, och inte t.ex. gästerna på restaurangen.

Här är vi skyldiga Saija Juvala ett tack – dessa regler baserar sig långt på dem hon skrivit för Tannaran Legendat –spelserien.

-   Spelledarens ord är lag, och den efterföljs av spelarna. Och självklart följer vi
    även Finlands lag.
-   Spelet är inte försäkrat. Alla är därmed ansvariga för sina egna
    förehavanden…
-   Tvinga inte någon av dina medspelare i en situation som denna kan finna
     obehaglig. Ifall du känner obehag i någon spelsituation, skall du genast
     meddela om saken till din medspelare, som då är skyldig att genast
     respektera meddelandet.   
-   Lev dig in i din roll och spelsituationerna, men kom ihåg att det trots allt bara
     är ett spel!
-  HOLD! – ropet avbryter spelet. Ifall du hör ett Hold-rop, skall du upprepa det
   och avbryta ditt spelande. Ropet används då någon riktig fara hotar – då du
   ser att någon håller på att trilla nedför trapporna eller att någon fallit i sjön skall
   du genast ropa HOLD!, så alla andra hör.
-  Ifall du måste handla ”off-game” sker det genom att hålla en knytnäve höjd
   över huvudet. Då ignorerar de andra spelarna dina förehavanden. Samma
   gäller även andra vägen: ifall du ser någon snoka omkring med en knytnäve
   över huvudet, är det inte frågan om en rollfigur, utan högst en uppfriskande
   vindpust, som du inte lägger märke till. I mån av möjlighet försöker vi dock
   undvika off-game.
-  Allehanda eld är förbjudet på spelområdet! träpaviljongen från 1800-talet
   skulle glatt gå upp i rök av minsta gnista. Rökare bör lägga märke till obs:et
   nedan.
-  Mera regler kan dyka upp i startbrieffet, ifall spelledningen märker att de
   glömt något.


OBS!
Spelet är helt och hållet rusmedelsfritt. Saft föreställer alkohol (se mera under rubriken praktiken), och inte ens off-game vill vi se något som syftar på rusmedel – öl, cider etc. lämnas alltså hemma. Berusade personer avlägsnas från spelplatsen, och olagligheter meddelas omedelbart till myndigheterna. Såväl inom spelet som på spelplatsen följer alla Finlands lag. Lagliga rökare försöker vi tolerera, med rynkad näsa, men rökning under spelet sker någonstans lånt borta utanför spelområdet, vi vill inte ha rökare, hur välmaskerade de sedan än är, med i spelet (men visst får man ha en tom, icke tänd pipa och låtsas att man röker!). Förlåt oss denna nihilism, men tobak dödar, och luktar dessutom förskräckligt illa :(

Stridigheter och dödsfall:

Spelvapnen skall se någorlunda äkta ut, men de får inte vara livsfarliga – leksakssvärd i lämplig storlek, latexvapen etc. är välkomna, boffervapen är nog överflödiga ifall man följer de nedanskrivna reglerna. Även eldvapen, såsom musköter eller pistoler,
som man inte kan skjuta något med i verkligheten, inte ens bomullstussar, passar fint för en del rollfigurer. Om vapentyperna och deras utseende kan man läsa mera i samband med klädsel och övrig rekvisita. Ifall du är osäker på huruvida ditt vapen passar in i spelet eller inte, bör du kontakta spelledningen.

I början av varje rollbeskrivning står även personens stridskunnighet, värdesatt i poäng från 1 till 5. Roller med en stridspoäng kan verkligen inte använda svärd eller eldvapen, de skulle förmodligen bara skada sig själva med slika prylar, men en ”fempoängare” är en direkt livsfarlig motståndare.

Själva striderna följer sedan följande mönster: först meddelar båda parterna sina stridspoäng till varandra – detta kan skötas mycket snabbt och elegant in-game, bara båda får poängerna klara för sig. Ifall motståndarna sedan är lika starka, utreds vinnaren med en hastig ”sten-sax-påse”-tävling, varefter ni sedan får börja slåss på riktigt – självklart skall alla använda sunt förnuft och behandla såväl sina medspelare som de fina vapnen med stor försiktighet. Inga slag riktas mot huvudet, nej, nej, nej! Striderna är alltså långt spelade, och den duktige eller lycklige som förutbestämts att vinna, skall få sin seger i slutet. Stridspoängerna saknar naturligtvis den ovanbeskrivna verkan i överraskningsanfall – de träder i kraft först då den andre hinner med i striden med sina vapen.

Med eldvapen försöker vi följa samma mönster så långt det går. Med dem måste man dock minnas, att det tar länge att ladda ett 1700-tals vapen, till och med flera minuter! Ifall du hinner sikta på någon från ett gömställe utan att ditt offer alls rör på sig – med andra ord ifall det inte finns den minsta chans att missa – träffar du säkert, ifall dina stridspoäng är 3-5. Roller med 1-2 poäng, liksom högre rankade roller vars planer upptäckts i tid, får reda upp skottet med sten-sax-påse-metoden. (Överkurs som gäller främst dueller: ifall två personer försöker skjuta varandra samtidigt, spelar de två ronder sten-sax-påse – ifall man förlorar motståndarens rond, och denne alltså kommer att träffa med sitt skott, men vinner sin egen rond, kommer man också själv att träffa.) Den som skjuter får bestämma vart han/hon träffar med sitt skott (ifall du dock först såg ut att sikta på fötterna kommer du knappast att träffa huvudet…).

Skador skall man sedan spela upp så trovärdigt som möjligt – man kan knappast använda en allvarligt skadad hand alldeles smärtfritt under samma kväll. Och ifall någon sedan blir dödligt skadad, t.e.x. av en kula i pannan eller en svärdsstöt i hjärtat, får man ligga snällt kvar tills man blir bortburen. Spelledningen försöker pyssla ihop några enkla reservroller, och ifall de bjudna rollerna inte duger, får de döda fortsätta spelet exempelvis som värdshusgäster.

De spelare som inte direkt är inblandade skall sedan förhålla sig till striderna såsom det passar var och ens rollfigur – några av de närvarande har sett en hel del grymheter under sina liv, medan andra säkert skulle helt tappa fattningen ifall de skulle bevittna ett dödsfall…

Att döda en annan rollfigur är dock inte alltid den bästa lösningen med tanke på intrigen. Att sköta om skadade eller att vakta en fånge kan bjuda på mycket intressantare upplevelser för många spelare!