Flera olika skeppstyper än någonsin förut seglar nu på världshaven. Spanjorerna främjar stora men klumpiga och ohjälpligt föråldrade fartyg som karaveller och galeoner då de fraktar sina skatter, i Englands flotta finner man även modernare snabba men ändå slagkraftiga skepp. Kapar- och sjörövarfartygens mångfald är stor - under dessa våghalsade kapteners varierande fanor seglar såväl smidiga slupar som större fullriggare.
Nedan presenteras några skeppstyper – inte för att pluggas utantill av spelarna, utan främst för att fungera som inspirationskälla. Läsarna bör lägga märke till att fartygens klassificering är långt ifrån entydigt – källorna är sällan överens, vilket beror på de olika klassificeringskriterierna (skrovets form, storlek, seglen i de olika masterna…) samt på det att skeppstyperna utvecklades och förändrades mycket under århundradena, trots att de behöll samma namn.
Skonarna är ytterst snabba fartyg – de är lätta och graciösa, och de har stor segelyta trots att man inte använder råsegel i masterna. Ursprungligen hade en skoner två master, men senare har man sett till och med sjumastade skonertskepp plöja det Karibiska havet.
Även sluparna är smala, snabba och rörliga skepp, som föredrogs av framförallt sjörövarna och kaparna. Sluparna har vanligen bara en mast men stor segelyta.
Brigantinerna är redan större – t.o.m. 30 m långa – långfärdsfartyg, som rymmer upp till hundratjugo man. Även brigantiner ser man ofta användas av sjörövarna, men dessutom återfinns de i alla större flottor.
Karavellen är ett pålitligt alternativ då det gäller att frakta stora laster. Dessa breda skepp med två-tre master är som bäst rätt så snabba tack vare sina lättrimmade latinsegel – dock kunde de även föra fyrkantiga råsegel. De mest kända karavellerna tordes vara Columbus Pina och Niña.
Galeonerna är vanligtvis stora och klumpiga men endast lätt bestyckade fraktfartyg, som används främst av spanjorerna. De med skatter fullproppade galeonerna lockar allehanda lycksökare längs sina rutter.
Fregatterna var stora, oftast tremastade fartyg. Dessa slagkraftiga örlogsmän av den engelska flottan är inte att leka med, och ofta ser man dem patrullera längs kusten eller som eskort för handelsfartyg. En stor fregatt som är på väg ut strid kan ha ett manskap på över femhundra man, och på dess kanondäck kan man finna 30-60 kanoner. Den mest kända fregatten för finländarna är säkerligen Suomen Joutsen som nu tillbringar sina pensionsdagar vid Aura å.
Fullriggarna har minst tre master, hundratals män och tiotals kanoner. Dessa majestätiska segelfartyg hör till de största skepp som någonsin setts ute på haven. De är långsamma och oftast handelsfartyg, vilket gör dem till populära mål för sjörövarna.
Även inombord på ett skepp råder strikt ordning och reda. Akteröver finner man den stora och ofta pråligt inredda kajutan som befälhavaren ombord har till sitt förfogande – detta relativt rymliga utrymme används såväl som ett rum för befälets rådslag, matsal, salong och till och med som festsal. Från kajutan leder allt som oftast en dörr till galleriet som är som en lång men smal balkong utanför i fartygets akter. Befälhavarens och förste styrmannens hytter ligger alldeles intill kajutan. Befälet och officerarna har en egen mäss för måltider. Officerarnas hytter skiljs åt endast med tygväggar som man lätt kan ta ner vid strider. Manskapets utrymmen är tämligen trånga – det finns över huvudtaget inga fasta sängar, utan alla sover i hängmattor som vid strider packas i finknäten runt däcket för att skydda från fiendens musköteld. Ombord på ett trångt skepp är det av yttersta vikt att all utrymme fås i bruk – även under dynorna på befälhavarens ståtliga schäslong finner man ett rymligt förvarsutrymme!