Kort och tärningar är något man ofta förknippar med sjömän, och säkert har de för många varit en källa till såväl spänning som vinster. Det var dock strängt förbjudet att spela ombord på de flesta skepp för att undvika slagsmål! Därför lämnades spelandet allt som oftast till krogar som Sailor’s Rest. Spelledningen uppmanar alla vars roller alls kan tänka sig spela att ta med sig kortlek och ett antal tärningar (samt ett häfte för att räkna poäng i Whist)! Självklart spelar vi inte om riktiga pengar under lajvet, men för era roller är de slantar ni får av spelledningen alldeles verkliga. Det finns säkert de som inte vill förlora hela sin egendom på spel, men också de som är redo att ta stora risker. Håll er till era roller även i vågspel, ni själva har inget att förlora fast era roller skulle göra det.
Det är förstås tillåtet att spela med vilka regler som helst. Vi presenterar dock nedan två spel, som ni gör bäst i att lära er inför lajvet så att alla skulle ha åtminstone något gemensamt alternativ.
Liar’s Dice (”lögnarens tärning”)
Av detta tärningsspel finns det ett otal versioner, av vilka vi presenterar endast en. Spelet är inte alls svårt i verkligheten, fast instruktionerna ser långa ut – läs dem och ta er tid att förstå dem!
- Varje spelare har fem tärningar (visst kan de vara färre eller fler också! Ju fler spelare eller tärningar, desto längre tar spelet), under kastet och efter att man kastat tärningarna hålls de under en bägare, så att ingen annan spelare ser dem.
- En av spelarna börjar vadslagningen. Poängen är att veta/gissa hur många tärningar med ett visst nummer det finns med i spelet. Nummer 1 är trumf, och fungerar alltså som substitut för vilket som helst av de andra numren (man kan inte slå vad om antalet ettor). I ett spel med tre spelare är det lägsta vadet alltså ”en tvåa” och det högsta ”femton sexor”.
Eero exempel slår vad om ”två fyror”.
- Följande spelare kan fortsätta vadslagningen. Han/hon måste dock höja antingen på antalet tärningar eller på numret. Ingendera får sänkas. Och så fortsätter spelet…
Elias exempel höjer till ”tre fyror”. Eeva höjer till ”tre femmor” . Eero höjer till ”åtta femmor”.
- På sin tur kan spelaren även bestrida det föregående vadet, och anklaga den föregående spelaren för att vara en lögnhals. Då måste alla spelarna visa sina tärningar. Ifall det verkligen är så att det förra vadet var fel (det finns färre tärningar av numret i fråga än gissat), måste spelaren som slog vadet lämna bort en av sina tärningar från spelet – han/hon vet alltså endast fyra tärningars nummer i fortsättningen. Ifall vadet däremot stämde måste spelaren som bestred vadet lämna bort en tärning.
Elias kallar Eero för lögnhals. Alla visar sina tärningar, och det finns sammanlagt 10 femmor på bordet. Elias förlorar en tärning. (Det får alltså finnas fler tärningar med den rätta numret på bordet än vad det fanns i vadet!)
- Spelaren kan få tillbaka en förlorad tärning genom att slå vad om att det finns ”exakt så och så många” tärningar med numret i spelet. Då avslöjar alla åter sina tärningar, och ifall vadet visar sig stämma får spelaren ta tillbaka en av sina tärningar. Ifall vadet inte stämmer (det finns färre eller flera tärningar med numret) förlorar han/hon ytterligare en tärning.
Elias slår vad om att det finns exakt fem fyror i spelet. Tärningarna avslöjas, och det finns fyra fyror samt två ettor på bordet. Elias förlorar en till tärning. (Ettorna räknas alltid som det nummer man slagit vad om).
- Så fortsäter spelet. Alltid då tärningarna av en eller annan anledning avslöjats börjar en ny runda och de kastas på nytt. En spelare faller bort då han/hon förlorat sin sista tärning, spelaren som är den sista att ha tärningar kvar i spelet vinner.
- Insatserna kan höjas efter varje varv. Vinnaren får hela potten.
Whist, Sticket, Wits, Ankeborg Royale…ett kärt barn har många namn :-)
Garanterat finns det många versioner av detta spel också. Det följande är en enkel variant, det är INTE samma version som man spelar i grupper på fyra i alla filmer om den engelska högklassen.
Spelet fungerar bäst med 3-6 spelare. Ess är det lägsta kortet, kung det högsta.
- Hela kortleken delas ut till spelarna, och alla ser på sina kort. En av spelarna (den som sitter vänster om givaren, om vi skall vara noggranna) lägger ett kort på bordet.
Eero lägger spader tre på bordet
- Följande spelare bör sätta på ett kort av samma färg men lägre värde. Och så fortsätter man tills alla spelarna lagt på ett kort i högen.
Eeva lägger på en spader tvåa
- Ifall spelaren inte kan lägga på ett lägre kort av samma färg måste han/hon ändå lägga på något kort, vilket som helst.
Elias lägger på hjärter tia, för han har inte spader ess i sin hand.
- Den spelare som lagt på lägsta kort med samma färg som det första kortet tar hela högen med kort (sticket, ett poäng!) framför sig på bordet. Denna spelare börjar följande varv.
Eeva samlar de tre korten från bordet och lägger dem framför sig i en hög på bordet. Sedan börjar hon ett nytt varv och lägger ruter fem från sin hand på bordet.
- Så fortsätter spelet, tills ingen har kort kvar. Då räknas allas poäng och de skrivs upp. Sedan blandas korten och delas ut på nytt.
- Den första att nå 50 poäng vinner. Visst kan man använda en annan gräns också, bara alla vet det i början av spelet.
- Insatserna kan höjas t.ex. alltid då man delat ut nya kort eller just före det. Vinnaren tar hela potten.
P.S. Alla ni som tycker synd om den otursjagade Elias: Otur i spel, tur i kärlek. Genast efter att han förlorat alla sina pengar i dessa två spel råkade han på den undersköna och sagolikt rika Edith, och de levde lyckliga i alla sina dagar.