Denna uppsats skrevs 1996, så aktualiteten kan kanske ifrågasättas. Något som kan ha betydelse för dateringen av Björkö i Mälaren är, att man funnit pärlor som daterats till slutet av 700-talet (ca: 790). Detta fynd bör då sättas i relation till de dateringar jag redovisar, samt diskuteras ur källkritisk horisont.

För Köpingviks del bör ytterligare information tilläggas. I kyrkomuren finns i dag rester av en stenbyggnad som finns avtecknad på 1700-talet. Den kan vara en tidigare kyrkobyggnad än den stora medeltida kyrka som redovisas i texten. En sådan är känd från Linköping men ligger då inuti den senare Linköpings kyrka. Det finns också rester av en mur som kan ha avdelat kyrkans område från en klostertomt. Denna typ av murrester finns också vid Husaby i VG. Denna avgränsning är känd från Skalholt på Island. Denna avgränsning av dom och klostertomt har funnits vid flera domkyrkor, bl.a. det stiftscentrum som Ansgar grundade i Hamburg.

Huvuddragen i uppsatsen är nog i alla fall relevanta även idag.

Innehållsförteckning

Inledning

Syfte och metod

Synen på Birka

1.0 Ansgars Birka

1.1 Ansgarsvitan

1.2 Källangivelserna för Birka på 800- talet

1.3 Diskussion

1.4 Sammanfattning

2.0 Birka på Unnis tid

2.1 Adams Gesta

2.2 Saxo

2.3 Källangivelserna för Birka på 900- talet

2.4 Diskussion

2.5 Sammanfattning

3.0 Birka på Hiltin Johannes tid

3.1 Källangivelserna för Birka på 1060- talet

3.2 Diskussion

3.3 Sammanfattning

4.0 Upphörandet av Birka

4.1 Florenslistan

4.2 Subskriptio episcoporum

4.3 Diskussion

4.4 Sammanfattning

5.0 Möjliga lägen för Birka

5.1 Vreta och Åland

5.2 Köpingsvik

5.3 Björkö

5.4 Diskussion

5.5 Sammanfattning

Konkretisering

Sammanfattning

Litteraturförteckning

Birka har varit en viktig grundpelare i svensk historieskrivning. Det var svearnas stad. Ett svearike som var grunden för det som sedermera blev staten Sverige. Men under senare år har det skett en omvärdering. Det är numera en ganska accepterad åsikt att statsmaktens framväxt skedde utifrån götalandskapen. Detta är ett grundperspektiv i en nyligen publicerad artikel om det tvärvetenskapliga arbetet Sveriges kristnande. Där slås det fast att "Uppkomsten av staten Sverige utgick från götalandskapets slättbygder. Efter hand har också Mälardalen dragits in, även om det skedde under ett visst motstånd". Därför är det intressant att ur källmaterialet försöka utröna Birkas roll utifrån det ljus som de nya förutsättningarna ger. Det var då som nu att vi var inte oberoende av vår omvärld. Det är även i det ljuset man måste se Birka. Nya kulturinfluenser började göra sig påminda och den främsta bäraren av dessa var missionen.

Det Birka som Ansgar i nådens år 829 anlände till låg i ett utkantsområde av Europa. Ett område som sannolikt levde kvar i kulturstrukturer, som stormakten i Europa redan hade lämnat.

Missionen blev det medel som integrerade Norden i Europas kulturella sfär. Det är i ljuset av frankerriket och sedermera det tyska riket som Birka måste ses. Inte bara missionsstrategiskt utan som en utländsk utpost. Under senare hälften av det 1:a årtusendet dominerades Europa av frankerriket. I början av 500- talet hade de underkuvat övriga germanstammar. Samarbetet med den romersk- galliska aristokratin och övergången till katolicismen ökade deras makt. De skapade ett rike som vilade på makten hos en jordägande aristokrati och dess följen. En aggressiv utrikespolitik under 700- talet ledde till konflikter bla. med danerna. I början av 700-talet kristnades friserna och införlivades i frankerriket.

Under detta århundrade kom Karl den store till makten och det karolingiska riket uppstod Den sociala och ekonomiska utvecklingen gick allt snabbare. Ökad folkmängd i hantverks- och marknadscentra utvecklades till städer under kunglig kontroll. Fjärrhandeln med vinstgivande lyxvaror var förlagd till städerna och ökade i omfång. De folkgrupper vars kolonier utstakade de viktigaste färdlederna var Judar och dels friserna utefter Nordsjökusten. Dessa leverantörer av varor möttes på ställen som källorna kallar portus, som motsvaras av det germanska Wik. Dessa portus var inhägnade av palissader som skyddade mot tjuvar. Före 800- talet hade dessa portus börjat uppträda i frankerriket norra delar

Efter Karl den store skedde en politisk försvagning genom olika delningar av riket. Trots en konjunkturavmattning under 800- talet fortsatte handeln. En följd var att den kommersiella verksamheten utbredde sig på gåvoekonomins bekostnad. Det var framförallt i utkanterna av det karolingiska riket som tecknen på handelns intensifiering visar sig. Det gäller framförallt rena lyxvaror, fjärrhandeln hade ersatt plundringstågen. Genom fjärrhandeln erhöll man varor som tidigare bara osäkert och slumpvis hade kunnat skaffas genom krig och plundring.

Friserna grundade under denna tid handelskolonier. Troligtvis både utefter den svenska och den baltiska kusten. Frankerriket och i en viss mån Spanien var transitoländer för handeln mellan väst och kalifatet. Dit kom den viktiga handelsvaran skinn och slavar, från områden öster om Elbe och det skandinaviska Norden. Silvret som var betalning för dessa produkter gick i viss mån tillbaka till produktionsorterna. Det är här som friserna kommer in som förmedlare av varor mellan frankerriket och Norden. Handelsorter växte upp i Norden för handeln med pälsverk och slavar: Reric, Slesvig-Hedeby, Ribe och Björkö. Det innebar inte bara att Norden drogs in i världshandeln, utan de nya rikedomarna blev grundvalen för kristendomens expansion öster och norrut.

Vidare kan man se det som om en ny stor förändring sker vid mitten av 800-talet. De nordiska varornas väg över frankerriket blev för lång och krävde många omlastningar. Det var snarast romarhandelns kvarblivande traditioner som gjort att varuutbytet skett genom frankerriket. Det fanns en kortare väg och det var genom Ryssland. En vinst bör det också ha varit att även Ryssland kunde förse handelsmännen med skinn och slavar. Här fanns en möjlighet även för nordborna att förse sig med rikedomar och då inte bara som producenter.

Så småningom uppkom den Tyska staten. Otto den store (d. 973 ) bröt stamhertingarnas makt och stärkte kungadömet. Han uppbyggde även en stark rikskyrka. För oss var stiftet Hamburg-Bremen viktigt, eftersom det ombesörjde missionen i norr. Ansgar insattes av Ludvig den fromme år 831, som biskop i det nyinrättade stiftet i Hamburg. År 832 upphöjdes Ansgar till ärkebiskop av Gregorius den IV. De ärkebiskopar som är av intresse för oss är Unni 918- 936, Adalbert 1043- 1072 och Liemar 1072- 1101. Det var Liemar som fick ta emot Adam av Bremens arbete. Flera försök gjordes av de nordiska kyrkorna för att erhålla självständighet under den tid man lydde under Hamburg-Bremen. Det lyckades först 1103 då Lund blev ärkesäte. Sverige fick eget ärkesäte år 1164. Det placerades i gamla Uppsala.

Syftet med avhandlingen är genom en undersökning av det befintliga källmaterialet, försöka utforska Birkas historia, läge och eventuella funktionella betydelse. Detta speglat mot den samtid som Birka var en del av. En svårighet att studera enskilda frågor under denna tid är att källmaterialet består av ett fåtal källor. För att se ett mönster måste man studera hela väven. För att undersöka denna min allmänna föresats delar jag upp birkaproblemet i fem delar.

• Var låg Birka på Ansgars tid dvs. på 830- talet?
• Var låg Birka på Unnis tid dvs. på 930- talet?
• Var låg Birka på Hiltins- Johannes tid dvs. 1060- talet?
• Vad är orsakerna till Birkas upphörande?
• Möjliga birkaorter

Mitt tillvägagångssätt och grundpremisser blir att först undersöker jag de källställen där det finns möjlighet att få ett faktaunderlag för den uppsatta föresatsen. Därefter diskuterar jag de tolkningar och komplikationer som denna typ av källmaterial har och ger upphov till. Därefter vill jag para i hop detta med de orter som seriöst har diskuterats som möjliga Birka orter. Detta sker främst med ett arkeologiskt material. Som stöd och diskussionsmaterial ingår ett flertal bearbetningar.

Det källmaterial jag i huvudsak använder består av två skriftliga källor och ett arkeologiskt fyndmaterial. Det är i princip det skriftliga källmaterial som kan ge svar på min föresats. Jag kommer inte att använda några svenska källor, då de är väsentligt senare i tid och i viss mån påverkade av mina huvudkällor. Mina skriftliga huvudkällor är Vita Ansgarii av Rimbert och Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum av Adam av Bremen. Den sistnämnda kallas också Adams Gesta. Adam själv anger ett beroende av Rimbert för sin text om Ansgar, därav följer att Rimbert är min enda källa för Birka på Ansgars tid. För de övriga frågeställningar använder jag Adam av Bremen, den s.k. Florenslistan och flyttningsnotisen dvs. Subskripio episcopurum. Eftersom det inte är så många källställen hos Adam som behandlar Birka har jag som metod valt att redovisa dessa i sin helhet. Syftet är att även om man inte är så hemmastadd med denna källa, så ges en möjlighet att värdera vilken information som är möjlig att få ut ur den. En säregen omständighet är att Birka inte återfinns i det fornnordiska Sagamaterialet. Den ende som nämner Birka är Saxo.

Jag har också valt att noggrannare studera det arkeologiska materialet för två handelsorter, som har den strukturella bas som Birka bör ha haft. Den ena platsen är Björkö som anses vara den traditionella platsen för Birka, och den andra är Köpingsvik på Öland. Köpingsvik har den historia, läge och struktur som lämpar sig för en jämförelse med Björkö. Det arkeologiska materialet hos platserna går att jämföra under vissa premisser. Eftersom utgrävningsgraden har varierat väljer jag att inte göra en fyndanalys. Jag ser istället till övergripande strukturer som gravar, bebyggelsestorlek och handel. Det arkeologiska materialet ger ett indirekt källmaterial för Birkas läge, och kan i mitt fall användas som en sannolikhetsmarkör.

Jag använder både äldre och yngre litteratur i min framställning. Problemet man ställs inför är att mycket av litteraturen är tidsbunden. Inte bara av de värderingar utan också av de grundpremisser som ansågs vara självklara i den tid böckerna skrevs. För att försöka undvika det problemet väljer jag att använda författarnas fakta och diskussioner, men i görligaste mån försöka undvika deras slutsatser som är mest bundna av tiden.

Ett begrepp som återfinns i nyöversättningen av Adam av Bremen är Sveones. Enligt Nyberg, som var en i den grupp som arbetade med nyöversättningen, är det helt tydligt en latinisering av det folk som i modernt språk benämns "svear" och inte synonymt med det ofta använda folknamnet svearna. Därför är min utgångspunkt inför källstudierna att Sveones var ett sätt att beteckna våra förfäder. Därmed är det inte osannolikt som Stille hävdat, att Sueones, sueci, sviar och liknande uttryck har i utländska källor sedan början av 800- talet entydigt använts om hela befolkningen i det dåvarande Sverige. Denna utgångspunkt skulle kunna räta ut ett flertal svårtolkade sammanhang i våra källskrifter.

Amatörforskare har placerat om Birka till olika platser i Sverige, fast kanske inte med helt lyckade resultat. Några allvarliga försök har dock gjorts för att försöka lösa problemet med Birka. T. Lunden, Per Gustavii, Matts Dreijer och Sören Nancke- Krogh har framlagt olika tolkningar för läget av Birka. Dessa tolkningar och synpunkter behandlas nedan i avhandlingen.

Birka har även nedslag i källor som inte tillför någon information om läget. Birka påträffas hos Helmold, en tysk historieskrivare från 1100-talet som i sin "Chronica Slavorum" ger Birka epitetet "principalis Suedie civitas". Det finns även en runsten där en av tolkningarna är att texten har ordet Birka. Den är på kyrkogården i Arentorp, S Kedum. Inskriptionen är skadad på vissa ställen men är följande: Biurn . K-rþi . kubl . þasi . aftir . ulf . bruþur . sin . sar . I . var . tr-kr . bastr . i . bileik . iuta.

Vilket skulle betyda:Björn gærði kuml þøsi æftir ulf broður sin sar var drengr bæztr i … För ordet bileik vill Torin tolka Birka. Runorna är skadade vilket gör läsningen svår. Det efter-följande ordet iuta bör betyda juta, vilket kan tolkas som Jutland. Därför är den osäker som källa för frågeställningen om Birka i Sverige.

Det är först hos Ericus Olai och i den Prosaiska Krönikan, som Birka nämns i svenska källmaterial. Ericus som kände till Adam av Bremen och Rimbert, kallar Birka för Byrkö. Han anger att det var en av de största städer som fanns och äldst i Sverige under Ansgars mission. Den andra källan säger att Birka var jämte Sigtuna och Skara en av Sveriges tre huvudstäder och legat på en ö i Mälaren vid namn birköö. Båda dessa källor var tydligen bevandrade i det tyska källmaterialet. År 1579 utkommer en dansk version av Adam av Bremens Gesta, kommenterad av den danske prästen Velleius. Han kommer in på Birkas läge och påstod att läget var omtvistat, en del ville förlägga den till Jönköping, andra till Borgholm på Öland, till Seckelburg eller till Stockholm. Det var egentligen Hjalmar Stolpes grävningar på Björkö som innebar att lokaliseringen av Birka till Björkö ansågs föreligga. Det var framförallt med sin uppsats Gravundersökningar på Björkö 1876 som Stolpe fastslog detta

Då detta faktum nu var säkerställt, återstod andra olösta frågor. Vad var den etymologiska betydelsen av ordet Birka? Hade Birka anlagts av svenskar eller inte? Diskussionen har följt tre huvudlinjer.

1. Funktionsnamn med en inhemskt kommande härledning.

2. Funktionsnamn med en utifrån kommande härledning.

3. Vegetationsnamn.

Grunden för ett inhemskt funktionsnamn är sammanhanget med björk. Schlyter ansåg under 1870- talet att Birka fått sitt namn efter biærk som var ett äldre ord för handel. Även den danska rättstermen birk återgår på detta. Han antar också att ortnamn som Björkö (Bjarkey) varit namn på handelsplatser i Norden. H. Hjärne ansåg i slutet av 1800- talet att det kunde ha varit björkstavar eller dyl. som användes till att inhägna platsen där marknaden hölls och jämför med att hasla vall. Vidare anser H. Hjärne att han i Ansgarii Vita har funnit en antydning genom det lövtält som där beskrivs. Han vill mena att förhistoriskt så slår kungen upp ett lövtält och därigenom utlyses kungsfriden som är en förutsättning för marknadsfrid. Därifrån härleder han den norska och svenska, biarkeyarätten resp. björköarätten. De äldsta Biarkeyarätterna är från 1100- talets Norge medan den äldsta svenska är från 1300-talet. Sune Ambrosiani framlade ytterligare en teori 1907. Han ansåg att Björkö är en benämning på en handelsplats men som inte förklarar det latiniserade namnet Birca. Det går istället tillbaka på det forntida birki som betyder pallisad, en benämning som skulle passa in på Björkö’s karaktär.

Kärnan för den utländska härledningen är friserna och deras handel. Knut Stjerna var den förste som drev frågan om att det var friserna som hade anlagt Birka. Han hävdade att tanken på att det var den tidens bönder, som skulle ha anlagt en så betydande och centralt belägen stad borde förkastas. Birka var en betydande stad om man fick tro Rimbert. Friserna skulle följaktligen först anlagt Hedeby och sedan ett faktori på Björkö. Några år senare närmare bestämt 1914 togs problemet upp på nytt. Elis Wadsten skrev i Namn och Bygd att han ville härleda namnet birk från det frisiska berek eller bereg. Där betydelsen är rättskipning eller område där rättsskipning försiggår och som förekommer i medeltida källor från Brügge. Wadsten ansåg att berek hade en likadan betydelse som det danska birk som just betydde rättsdistrikt med egna lagar och egen domstol. Vidare ansåg han att prefixet be-:bi- ej var ursprungligt utan måste vara lånord. Wadsten försökte även påvisa att en mängd ord, framförallt de som har att göra med handel och sjöfart var inlånade ifrån frisiskan.

Tanken på att det var friserna som hade anlagt Birka har också fått en förnyad aktualitet. Detlev Ellmers hävdade i en uppsats från 1983 att friserna grundlade handelsplatser i Östersjön och då även på Björkö. En forskare som också ser denna möjlighet är Callmer som 1982 diskuterar frisernas delaktighet i uppkomsten av handelsplatser i Skandinavien. I Fornvännen 80 1985 finns en recension av Alf Thulin, som behandlar Omeljan Pritsaks bok om ruserna. Pritsak tar där upp frågan om inte Birkaorterna är härledda från det frisiska bereg. Thulin vederlägger denna tes med : "Birka har inte att skaffa med ett frisiskt * bereg/ *berek utan är en latinisering av ett inhemskt Björkö - kring den uppfattningen synes numera största enighet råda". Den vanligaste definitionen idag för Birka (Birca) är som ett vegetationsnamn, förmodligen en latiniserad form av Björkö. Det som E. Wesse’n hävdade redan 1923 och som avslutade den tidens debatt. Han ansåg det vara en yngre svensk form av det fornsvenska biærkö, som betyder "ö där björk växer". Vidare ansåg han att namnet på ön var äldre än handelsplatsen.

Den samhällsstruktur som fanns i Norden kan karakteriseras av en krigarideologi och gåvoekonomi. Följaktligen krigarsamhällen med en krigarelit, eller krigararistokrati om man så vill. Ideologin kan sägas innefatta ett komplex av myter och föreställningar om legitimitet och identitet. En del i myten var att räkna sig tillbaka till en berömd ättefader, eller att ätten hade en gudomlig anknytning. De sociala kontaktnät och allianser som behövdes byggdes upp med hjälp av gåvor, därför var krig och plundring så viktiga, utan dessa beståndsdelar skulle ideologin bli innehållslös och meningslös. Ett annat sätt att se på ideologin, är att krigaridentiteten i makt och statussammanhang snarare visar konventionens krav på hur makt ges en legitim form, än den visar hur makten erhållits. Gåvogivandet och frikostigheten speglar maktens struktur, som är nödvändig för makthavare i förstatliga samhällen att skaffa sig allierade utanför familjen.

Den största maktsymbolen framför andra symboler var svärdet. Jakobsson skriver "De mest maktassocierade svärdstyperna har därmed blivit de mest efterfrågade och därmed de mest kopierade status och maktsymbolerna." Ser man på varifrån utformningsprinciperna har hämtats så är det övervägande ifrån det karolingiska riket, fast en av de sex typerna har ett anglosaxiskt ursprung. Dateringen av den anglosaxiska influensen är i från slutet av 800- talet till omkring 1100-talet.

Ansgars mission var givetvis inte nordbornas första kontakt med kristendomen. Man kan antaga att det i Birka både fanns kristna slavar och frisiska handelsmän. Det var dock inte därför Ansgar kom till Birka. Enligt Palme skall Ansgar förstås som en medeltida kyrkofurste, som ville bygga ut sin maktställning inom kyrkan. Det medel Ansgar använde var den nordiska missionen. Ansgars mission måste också speglas mot en ekonomisk och politisk fond. Den karolingiska stormakten hade nått sin största utsträckning omkring år 800. Hjälpmedlet till att skapa ordnade förhållanden inom erövrade områden var med hjälp av den kristna missionen. Karl den store var däremot inte intresserad av mission bland andra folk. Detta ändrades dock under Ludvig den fromme, som riktade sina intressen norrut mot danerna. Den imperialistiska politiken behövde en ideell motivering, som utbredandet av den kristna tron hos de nordiska folken. Politisk välvilja och trosnit går väl att förena, det visar Ansgars medverkan i de storpolitiska besluten i rådslagen hos den daniske kung Hårek. Detta på grund av sin kunskap om europeiska förhållanden och förmågan att kunna läsa och skriva.

En sak som talar för att båda sidor kan ha haft ett intresse för missionen, är att när kyrkan kommit till Hedeby så ökade tillströmningen av köpmän, på grund av att det inte hade varit möjligt tidigare. Det innebär att med kristna kyrkor på handelsplatserna ökades möjligheterna att locka till sig fler köpmän och därigenom en möjlighet till ökad rikedom. Ansgar gör ytterligare en resa till Birka, delvis av egna maktpolitiska motiv. Han lyckas efter förhandlingar få en utvidgning av sin maktställning. En sammanslagning av Hamburg och Bremens biskopsstift. Ansgarsmissionen innebar inte några uppenbara resultat för Sveriges del.

Jag kommer i första stycket följa Ahnlunds företal till boken där inte en not anger annat.

Denna bok som i översättning heter Ansgars levnad. skall senast varit färdigskriven år 876.

Rimbert har i viss mån kunnat stödja sig på skrifter i det ärkebiskopliga arkivet, övrigt material på vittnesutsagor. Det föreligger två skilda versioner en A och en kortare version B. I B- versionen har mycket som varit till förfång för kyrkan i Bremen rensats ut. Hamburg-Bremens äldsta hävder har som Ahnlund uttrycker det "i ovanlig grad varit ett rov för förfalskares iver." H. Hjärne vill göra det troligt att förfalskningen av vitan skett tidsmässigt under ärkebiskop Adalbert eller hans efterträdare Liemar. Ahnlund hävdar att förfalskningen skedde runt 1100-talet. Den kortare versionen namnger också att Färöarna, Island och Grönland skulle ha varit känt under sin nordiska namnform i en påvebulla från början av 830- talet. Ahnlund hävdar att det är omöjligt. Matts Dreijer har en annorlunda uppfattning. Han diskuterar också Adam av Bremens bruk av dessa begrepp och anser att påvebullan inte är en förfalskning, utan farria och Isilandia betyder Gotland och Åland.

Rimbert är relativt närliggande i tid till det han skriver. Fast det bör kommas i håg att det skiljer ca. 25 år från Ansgars andra resa och ca. 45 år till den första. Hans uppgifter måste bedömas som sekundära. Eventuellt kan en uppgiftslämnare ha varit Vitmar, deltagare i Ansgars första resa till Birka. Eftersom min frågeställning är inriktad på det geografiska läget för Birka, den enda ort som nämns, är de källkritiska komplikationerna inte många. En komplikation som berör min frågeställning, är ordet Birka. Den benämning som sedermera Adam tar över och som lever ännu i våra framställningar. Vilket ord / begrepp latiniserar Rimbert. Skrev Rimbert ner den benämning som var vanlig bland de utländska handelsmän, som han skriver fanns i Birka, eller den benämning som användes bland svenskar. Eftersom detta problem har att göra med Birkas etymologi diskuterar jag det under den avdelningen.

En annan komplikation som är generell vid översatt litteratur är själva översättningen. Det är inte ovanligt att det sker tolkningar av ord och begrepp. Ett källkritiskt problem är här ordet maria. Texten hos Rimbert säger interiacentia maria. Det betyder mellanliggande hav. Den översättning av detta uttryck som återfinns i boken, dvs. mellanliggande vattnen (sjöar och havsvikar), används bara då uttrycket används metonymiskt. Det vill säga ett stilistiskt grepp om man vill byta ut ett ord eller uttryck mot ett annat. Här har Rimbert knappast haft anledning att göra det. Här är betydelsen klar eftersom frasen lyder i fortsättning portus regni ipsorum, qui Birca dicitur.. Portus betyder hamn. Detta ger en koppling mellan hav och hamn. Följaktligen vore det föga värt att använda ett stilistiskt grepp här, då ingen skulle förstå finessen med det. Därför vill jag göra troligt att maria betyder hav.

Grunden som Rimbert anger för Ansgars resa till Sverige är, "att sändebud från svearna kommo till den förut omtalade kejsar Ludvig. Bland andra ärenden, som deras beskickning angick, gåvo de ock den nådige kejsaren meddelande därom, att det bland deras folk funnes många, som önskade antaga kristen gudsdyrkan ; också deras konung vore ganska välvilligt inställd till att låta präster vistas där, om blott kejsaren ville låta dem vederfaras den nåden att sända dem lämpliga predikanter ". Detta skulle ha skett år 829.

Vidare anger Rimbert att de överfölls " mitt på vägen" och fick fortsätta till fots. Därefter skriver Rimbert, "Under stor svårighet fortsatte de sålunda till fots den synnerligen långa resan och foro, där det lät sig göra, på båt över de mellanliggande vatten och kommo omsider fram till hamnstaden i svearnas rike, vilken kallas Birka.". Vidare anges för Ansgars andra resa, att nästan hela landet består av öar och att världens ände mot norr ligger på svearnas område. Ytterligare Upplysningar om Birka är att det fanns ett ting och en borg.

Den lägesanvisning som i Adams Gesta kan hänföras till Birka på Ansgars tid är i skolie 127. Skolien 127 anger "Där ligger den helige Ansgars hamn och den helige Unnis grav, en kär tillflyktsort, vill jag säga, för vårt stifts heliga bekännare ". Adam av Bremens lägesuppgifter för Birka är sena i förhållande till Rimberts text och han bygger på Rimbert. Därför väljer jag att diskutera dessa uppgifter nedan i texten.

Den tidigaste kunskap vi har om namnet Birka är ifrån Rimbert. Vi vet inte vad ursprungsordet var eller vilken betydelse det hade. Troligt kan vara att Rimbert använt en beteckning som handelsmännen använde. En ledtråd är att Hedeby benämns Sliaswich av Rimbert och där det i Aethelweards krönika
(ca. 970) anges att samma ort på saxiska kallades Sleswic och på danska Haitha by. Fast om det danska namnet redan existerade på Rimberts tid är osäkert. En möjlighet är att Birka kan ha haft ett annat inhemskt namn, men handelsmännen kallade orten Birka. Det är möjligt att namnets spridning skett på detta sätt.

Det går inte att komma ifrån att Birka är snarlikt fornnordiska björknamn. Något som kan vara av intresse är att se på ortnamn på björk som referensmaterial. Norra och södra Björke ligger i närheten av Vittene vid Hunneberg och skall ha hetat birke 1540 respektive birka 1327. De skall ha som ursprung det fsv birke för björkskog, samt Bjärke härad ( biærkaheradh )som kan innehålla det fsv biærka till trädnamnet björk. Det skiljer följaktligen mellan björkskog och trädnamnet björk. Det kvarstår ytterligare en skillnad och det är mellan birke och birka. När a- förekommer som bindningsvokal i gammal svenska anses den vara sg. gen. eller pl. gen. I det dialektala språket i Skaraborgs län har dock a- ytterligare en betydelse, den betecknar där en bestämd form. Det betyder att birka kan ha haft en något annan betydelse än björkskog i allmänhet. Det vill säga en bestämd plats. Det fsv. biærka är snarlikt det norska ordet för björk men om det även har haft en annan betydelse är dock svårare att säga.

Det primära för handelsplatser bör ha varit att någon form av fred rådde. Eftersom handeln var viktig var det en nödvändighet att så var fallet. Vissa episoder hos Snorre visar detta. När farmannen Tore Hund kom till Bjarmaland hölls ett handelsmöte och när mötet var slut bröts freden, varvid Tore frågade om männen ville gå iland och ta byte. Snorre nämner också en sed om att de inte bar vapen vid vissa tillfällen. Detta visar att fred rådde medan man utövade handel. Steget till att platser där handel kunde utföras också var helgade platser är inte helt orimlig. Enligt Ellmers finns det en religiös karaktär både för Helgö ( den heliga ön ), Helge å vid Åhus samt för Helgoland. Även om det är svårt att dra några paralleller till enstaka fynd, så finns det tecken på att björk kan ha varit föremål för kult. Vid utgrävningar i frösö kyrka i Jämtland, har man under högaltaret funnit rester av något som tolkas som en förkristen kultplats. Benrester av framförallt björn låg runt stubben av en stor björk.

Det danska systemet med Birkadömen som levde kvar till sen tid kan givetvis gå tillbaka till det nederländska berek, men det kan även vara en rest av rent nordiska förhållanden. Berek bör i så fall ha förändrats till det nordiska birka innan Rimbert hörde talas om det, annars borde han ha valt en annan form då han bör ha känt igen det. Det är dock inte helt otänkbart att berek och Birka går tillbaka som ord på samma grundfenomen. Handelsfrid finns belagd även i det Frankiska riket. Därmed kan det inte uteslutas att namnet kan ha en juridisk funktion, som i så fall biarkeyarätten resp. björköarätten går tillbaka på.

Vad som går att utläsa hos Rimbert om Birkas läge är att det är en hamnstad. Den ligger bortom mellanliggande hav. Vid Ansgars andra resa anges att nästan hela landet består av öar och att världens ände ligger mot norr. Detta med öar känns även igen ifrån Adams beskrivning av sveonernas område. Där han då bla. beskriver Kurland och Estland som öar. Det verkar som om den tidens kunskap och uppfattning för dessa områden, på gränsen till det stora okända, är såsom öar. Det går tyvärr inte att med Rimberts hjälp utläsa var någonstans Ansgars Birka låg. Uppgifterna är alltför vaga. Slutsatsen blir att Birka bör ha varit beläget utefter en kust, där det för att nå dit, krävdes en överfart över mellanliggande hav.

1.4 Sammanfattning

Sverige präglades under denna tid av en krigarideologi. Vars främsta kännetecken var gåvoekonomin. Denna ekonomi var en förutsättning för att kunna knyta allianser utanför familjen. Det går att se dessa missionssträvanden som ett uttryck för en imperialistisk politik.

Att med kyrkans hjälp försöka få en etablering i de nordiska områdena. För nordisk del kan det varit en fördel av ekonomiska skäl. Att handeln ökade då den kristna kyrkan fanns på platsen.

Det ord som Rimbert skrev som Birca bör ha varit det fornnordiska ordet för björk. Det behöver dock ej nödvändigtvis ha varit en vegetationsbenämning. Det kan under 800- talet gällt ett speciellt område där handelsfred var en viktig ingrediens. Det utesluter inte att det rådde speciella lagar just där för att underlätta handelsutbytet. Det utesluter inte heller att dessa platser en gång var heliga platser. Där det bör ha varit lättare att ha just handelsfred. Rimbert uppger inget speciellt område där Birka skall ha varit beläget. Det som går att utläsa är att det var en hamnstad. Ansgar for över mellanliggande hav. Samt att landet bestod av öar och i norr gränsade mot värdens ände.

2.0 Birka på Unnis tid

Den förändring som sker i mitten på 800-talet är att vägen genom Ryssland började användas för handel enligt texten ovan. Det betyder att Norden dras mer och mer in i det storskaliga handelsnätet. Ett tecken på detta är att orientaliska mynt inte nådde Skandinavien i några större mängder förrän efter 850-talet. Det är inte orimligt att tänka sig att denna förändring även återspeglade sig som en förändring inom den inhemska eliten. Där plundring och erövring successivt ökade, då den materiella tillgången och möjligheten fanns. Där den materiella symbolismen kanske snarast ökade genom de kontakter med Europa som bör ha blivit följden av en ändrad handelsväg. Ett tecken på denna oro är när Adam beskriver hur sveoner och götar under en följd av år sysslat med blodiga erövringståg. Danerna som var försvagade av ett nederlag mot kung Arnulf, erövrades i slutet av 800-talet av Olof från Sverige Det var troligen området kring Hedeby. Ytterligare ett plundringståg anger Rimbert, han skriver att svenskarna for och härjade i Kurland och gjorde dem skattskyldiga under sig. En notis till som visar oron omkring mitten 800-talet är att en man i Birka påtalar, att förr reste de till Dorestad men nu har denna färd blivit mycket farlig genom sjörövares anfall.

Troligtvis har det även varit inhemska maktförskjutningar. Möjligt är att vi även får mer övergripande maktcentra än tidigare. Kanske kan man också se denna manifestation som en förstärkning av krigarideologin då andra kulturella idéer började tränga in hos elitskiktet. Vid förändringar konserveras snarast en ideologi. Troligtvis skedde en stadig uppluckring av denna ideologi fram mot 1000-talet. Då vi får stadigvarande kristna kungar.

Missionen hade fått ett kraftigt bakslag. Hos danerna satt Vurm som enligt Adam var fientligt inställd till de kristna. Han blir besegrad av den tyske kung Henrik. Enligt Adam var det då som Unni såg "trons dörr stå öppen" och särskilt för Hamburgkyrkans mission som legat nere på grund av ogunstiga tider. Under ca. 70 år hade ingen vågat åka till Birka skriver Adam, "så hade förföljelsen hindrat de våra ". Ärkebiskop Unni beger sig sålunda till Birka där han dör 936. Om det var som Palme vill se, även maktpolitiska strävanden bakom missionen så har det efter Ansgar gått i stå. Nu görs ett nytt försök med Unni.

Adams Gesta kom ut i nyöversättning 1984 och har haft en mycket stor betydelse för svensk historieskrivning och forskning. Den är skriven på 1070-talet och behandlar inte enbart stiftets historia, utan också den tyska missionen mot de skandinaviska länderna. Det finns inte något original bevarat, men ett flertal avskrifter. Den äldsta härrör ifrån 1100-talet. Det finns skillnader i texten dem emellan och det har poängteras i den svenska översättningen. Ett speciellt källkritiskt problem utgör de sk. skolierna dvs. senare tillägg i huvudtexten. Dessa kan vara införda av Adam eller av senare avskrivare. Det utgör ytterligare ett källkritiskt problem förutom Adams huvudtext. Det innebär en svårighet att väga skoliernas värde i förhållande till huvudtexten. Det fanns en strävan efter "rätt" historieskrivning som Ahnlund har påpekat. Därför är svårigheten, förutom att bedöma om tillägget kommer från Adams penna, att veta om skolien bara är ett förtydligande eller om den är ämnad att förändra textens innehåll i en viss riktning.

Det föreligger inte samma källrelation mellan uppgifterna om Birka hos Adam. Uppgiften om Unnis resa till Birka på 900-talet hamnar vid sidan av. Eftersom tidsaspekten är 130-140 år tidigare än när Adam skrev. Lägesuppgifterna berör troligtvis inte heller Unnis tid enl. nedan. Den viktigaste skriftliga källa som Adam använde för studiet av Sverige är helgonlegenden om Ansgar. Den viktigaste muntliga källan för Adam om svenska förhållanden, är den landsflyktige Sven Estridsen, som var hos den svenske kungen Anund Jacob. Adam ansåg själv att kung Sven var trovärdig, även om han verkat att ha tvivlat på uppgiften om Unnis besök hos de icke troende kungarna i Birka, dock drog han slutsatsen att Sven var credibile. Eftersom sagesmannen både om kungalängden och Unnis resa är Sven Estridsen, är det inte otänkbart att upplysningarna som ges om Birka härrör från honom. Det kan då vara information som Sven erhållit under sin vistelse i Sverige. Adam själv verkar inte veta så mycket om Unnis resa eftersom han funderat över äktheten i Svens uppgifter. I så fall är det under tiden hos Anund som Sven erhållit uppgifterna om Birka. Han kan till och med varit där eftersom uppgifterna är detaljerade. Detta ger i så fall ett högt källvärde. Andra källor till själva missionsarbetet bör ha varit ärkebiskop Adalbert och rapporter från missionärer i de nordiska länderna.

Adam bygger till stor del på andrahandsuppgifter. Hans hållning till källuppgifter är syntetisk, vid olika typer av material kombinerar han dessa till en helhetsbild, utan att väga deras inbördes värde. Givetvis skriver han en partsinlaga, eftersom den tyska missionen inte var ensam i Norden, även den engelska missionen var framträdande.Adam känner själv inte till mycket av de norra delarna av Europa. Han skriver "…nämligen sveonernas land och Nordlandet, som utgör två vidsträckta riken i norr, hittills nästan okända för våra landsmän". Kunskapen om Sverige var följaktligen överlag dålig. Det som var mest känt bör ha varit Västergötland med Skara, emedan de östra och framförallt nordöstra delarna måste ha varit tämligen dåligt kända. Fast köpmännen bör ha känt till handelsleden från Danmark och norrut, den som gick utefter kusten. Sålunda kan inte Adams geografiska uppgifter och restider tas bokstavligt. Troligtvis är det en syntes av uppgifter från sagesmän och Adams slutledningar. Vi har ingen möjlighet att veta vad som sagesmännen sagt och vad som är Adams egna slutsatser. Därför måste man diskutera hans uppgifter utifrån olika tolkningar och möjligheter.

Adam har en huvudtendens som rör Birka. Nyberg tolkar detta som att Adam planlade Birka som Sveriges metropolis, Birka som han förknippade med Sveriges enhet och menade att där skulle en gemensam ledning för hela Sverige finnas. Detta innebär att uppgiften hos Adam att Birka är samma plats både för Ansgar, Unni och Hiltin kan ha ett underliggande syfte. Att visa på det historiska målet med denna plats. Kanske även höja symboliken genom att det var den platsen dit den förste tyske missionären kom.

Hos Saxo återfinns en kort notis om Birka. "Unnis lik är jordat i Birka, en gammal namnkunnig By". Denna notis kan gå tillbaka till Adam, men det går inte helt utesluta att det är en dansk tradition sen Sven Estridssen, som var uppgiftslämnaren till Adam om bl.a. Unni.

Adam av Bremen skriver om ärkebiskop Unnis resa till Birka 935. Där gör han en beskrivning av förhållanden angående Birka. Han skriver " Birka är Götarnas stad och belägen mitt i sveonernas land, inte långt ifrån det tempel som heter Uppsala och som sveonerna räknar som allra mest ansett när det gäller gudarnas dyrkan. Här bildar en vik av det hav som kallas det baltiska eller det barbariska en hamn, som vetter mot norr och som är välkommen för de vilda folk som bor spridda runt detta hav, men som är mycket riskabel för dem som är oförsiktiga och obekanta med nejden. Ty invånarna i Birka hemsöks ofta av angrepp från de i trakten talrika sjörövarna, och då de inte kan stå emot dessa med vapenmakt, försöker de med list bedra sina fiender. De har blockerat havsviken på en sträcka av över hundra stadier genom osynliga stenmassor och gjort infarten riskfylld lika mycket för sina egna män som för rövarna. Emedan denna ankarplats är den säkraste i sveonernas kust områden, brukar alla skepp, tillhöriga daner och nordmän såväl som slaver och sember och andra östersjöstammar, samlas där regelmässigt i och för olika nödvändiga affärer." Uppsala som omnämns i texten härovan skrivs Ubsola hos Adam. Vilket jag också kommer att använda.

Även här på 900-talet beskriver Adam Birka som hamnstad. Birka har en hamn mot norr. Den är belägen vid en vik av det baltiska havet. Invånarna har blockerat havsviken med stenmassor. Enligt Adam på en sträcka som motsvarar ungefär 18-1900m. 1 stadion vanligen 185m fast det kunde variera något. En intressant upplysning är att det var götarnas stad och belägen mitt i sveonernas land. Där det inte heller skulle ha varit långt till det ovan nämnda templet Ubsola. Vad menar Adam med att Birka var götarnas stad. Detta öppnar för olika möjligheter. En är att Birka finns belägen inom götarnas område. Vilket kan vara en följd av den upplysning som säger att ".....och öster därom bebor götarna ett vidsträckt område upp till Birka". En annan möjlighet är att götarna har överherraväldet över Birka. Vilket kan vara en naturlig följd av att Adam anger att Göternas stammar härskar in Sueonia. Detta kan även öppna upp för en annan möjlighet, nämligen att Adam drar slutsatsen att, Birka är göternas stad beroende på att de härskar i Sueonia. Det troligaste är nog att uppgiften om att Birka är götarnas stad var en upplysning av Sven Estridsen. Antingen har Birka varit götarnas stad tidigare eller så har de bemäktat sig den under den beskrivna orostiden. Det betyder att Unni var i Birka och det beskrivna Birka är från Svens tid hos Anund Jacob. Det behöver däremot inte betyda att det var samma Birka. Adam drar den slutsatsen och det gjorde nog även Sven Estridsen.

Den uppgift som säger att Birka låg mitt i sveonernas land, behöver inte nödvändigtvis betyda en geografisk mittpunkt. Nyberg skriver att in medeo- hos Adam oftast har en överförd symbolisk betydelse och att i Birka respektive Ubsola möter man det mest "centrala" hos sveonerna. Birka står för missionsverket och Ubsola för det hedniska motståndet.

Det som präglar tiden efter Ansgar och fram till Unni är en allmän orostid. Där plundringar och jakten på materiella resurser ökar. Det går att tänka sig en utveckling mot större maktcentra. Den utsända tyska kyrkan har fått retirera från Norden. Den inhemska makteliten har nog med sina egna maktintressen. Det storpolitiska skeende som kan tänkas ha betydelse är att Norden har dragits in i handeln mellan öst och väst, genom att vägen över Ryssland har öppnats. Då ges en möjlighet att konkurrera om resurserna och som i sin tur skapar denna turbulens och oro, som kommer till uttryck i källmaterialet. Det finns materiella resurser att tillgodogöra sig.

Några decennier in på 900- talet verkar läget ha stabiliserats så mycket att Unni försöker att utvidga den kyrkliga maktsfären. Men även denna gång utan något större märkbart resultat. Uppgiftslämnaren om Unni och Birka verkar vara Sven Estridsen. Det kan göras troligt att det Birka som Adam beskriver i själva verket är från Svens tid. Beskrivningen om Birka ger att den skall ha varit belägen hos eller under kontroll av götarna. Det bör vara utefter östersjökusten.

Där en vik av havet bildar en hamn mot norr, vilket ger närmast åt väster med vårt geografiska synsätt. Birka är välbesökt av de runt havet boende folken, vilket med god vilja kan tolkas som ett centralt läge. Utan att pressa källmaterialet för hårt kan man väl säga att Adams in medio kan passa in. En närmare beskrivning än så anger inte Adams text.

3.0 Birka på Hiltin- Johannes tid

Sawyer vill se det politiska maktutövandet bestå av överherravälden, i det tidig- medeltida samhället. Vidare var äktenskap inte bara en viktig ingrediens i maktpolitik och arvsanspråk, utan också ett sätt att skaffa sig ett nätverk av allianser både i och utanför Sverige. Gåvogivandet och äktenskapen var det sätt varigenom aristokratin verkade i ett maktpolitiskt perspektiv. Jag vill tolka det så att äktenskap blev viktigare som instrument då makten konsoliderades allt mer.

Enligt traditionen döptes Olof Skötkonung omkring 1000- talet. Det skall ha varit en engelsk missionär vid namn Sigfrid som döpte honom. Adam anger att Olov Tryggvasson hade med sig präster och biskopar från England, bl.a. en Sigfrid. Dessa besökte på kungens befallning också Sverige och Götalandet och alla öar som ligger bortom. Sven Aggesøn har en notis där han säger att Knut den store hade med sig biskopar och präster från England som spred ut sig till Svealandet, Götalandet och Norge. Denna notis kan peka på vilket sätt som den Engelska missionen kom till Sverige. På grund av danskarnas och de norska intressena i England. Detta måste även spegla danska och norska intressen i Sverige. Olof Skötkonung inrättade ett biskopssäte i Skara åt den förste biskopen Thurgot. Thurgot skall ha kristnat båda götafolken. Olof efterträddes av sin son Anund Jacob som efterträddes av sin bror Emund. Han var illa sedd av Hamburg-Bremen. Hans biskop Osmund var troligtvis anhängare av den bysantinska kristendomen. Emund motarbetade den av Bremen insatte biskop Adalvard d.ä.. av Skara. Stenkil som regerade från omkring 1060, tog ställning för missionen från Hamburg-Bremen och enligt traditionen blev det en kraftig expansion för missionsverket. Det är nu som biskop Adalvard d.y.. insätts i Sigtuna och Hiltin Johannes i Birka. Adam anger att det i Sverige var fyra stift Skara, Birka, Sigtuna och Halsingland. Adam uppger att de som var kristna vid hans tid var Finnvedingar, Värmlänningar som han placerar mellan Sverige och Norge, samt götarna och en del av skridfinnarna. Kan det innebära en möjlighet att eskilstunakistornas utbredning visar den ungefärliga utbredningen av kristendomen vid denna tid. De är ofta dekorerade med djurornamentatik. De är praktgravar och således kan man misstänka att de var en statussymbol. Deras utbredning är i trakten av Eskilstuna och sydväst, omkring Husaby-Skara området, slättlandskapet omkring Vreta-Linköping och på Öland.

3.1 Källangivelserna för Birka på 1060-talet

Detta är på Adam av Bremens egen tid och här är han mer utförlig om det geografiska läget. I beskrivningen av det Baltiska havet sägs "Längre in finns det ännu flera öar, som ligger under sveonernas herravälde. Den största av dem är Kurland.... flera andra öar finns i detta hav . En av dessa är Estland.... Denna ö skall ligga nära kvinnolandet, medan den förutnämnda ligger inte långt från sveonernas Birka". Adam fortsätter att beskriva detta hav och dess omkringboende. Längre fram i texten efter att ha räknat upp ett flertal folk, fortsätter Adam "Av medlidande med deras villfarelse bestämde vår ärkebiskop Birka som huvudort för dessa folk. Det ligger i centrum av sveonernas land mitt emot det slaviska samhället Jumne, och har lika långt till alla kuster vid detta hav. Den förste av våra landsmän, som han vigde för samhället Birka, var abboten Hiltin, som han själv ville skulle heta Johannes". Här finns också infogat skolie 126 och den ovan nämnda skolie 127. Skolie 126 anger "Man kan segla från danernas Skåne till Birka på 5 dagar. På samma sätt tar det 5 dagar att segla från Birka till Ryssland ".

Adam av Bremen har ytterligare uppgifter om Birka. I kapitel 23 sägs "Av Sveriges folkstammar bor de götar som kallas de västliga närmast oss. Det finns också östliga götar. Västergötland gränsar till danernas provins Skåne. Därifrån skall man på sju dagar nå götarnas stora samhälle Skara. Därpå sträcker sig Östergötland utmed det baltiska havet ända till Birka". När Adam skriver om ärkebiskopen och Adalvards den yngres tillsättande säger han " Under medverkan av sändebud från den berömde kung Stenkil upprättade han för honom ett biskopssäte i samhället Sigtuna som ligger en enda dagsresas avstånd från Uppsala. Man kommer dit på följande sätt: från danernas Skåne kan man segla på fem dagar till Sigtuna eller Birka ty de ligger nära varandra. Men om man reser landvägen från Skåne genom götarnas land och över Skara, Tälje och Birka når man Sigtuna först efter en månads förlopp."

I följande kapitel, som handlar om Adalvards d.y. göromål i Sigtuna, finns en skolie 142. Där finns en intressant upplysning "Några av biskop Adalvards följeslagare har berättat för mig att när han första gången kom till Sigtuna… Han begagnade också tillfället att under resan göra ett besök i Birka, som nu är till den grad ödelagt, att man knappast kan se några spår av samhället. Därför kunde man inte heller återfinna den helige ärkebiskop Unnis grav ".

Det verkar som om kyrkan i Hamburg-Bremen hade en svag ställning i Sverige. Några missionsbiskopar nämns. En var Odinkar d.ä. som skall ha verkat under 900- talets senare del. Adam refererar till Sven Estridsen då han anger att kristendomen hade en rätt stor utbredning i sveonernas land under Anund Jacob. Det kan vara naturligt att referera till Sven, då han hade varit hos Anund. Fast det förklarar inte helt varför Adam verkar vara dåligt informerad. Adam beskriver konflikten mellan Emund och kyrkan i Hamburg-Bremen, när den vigde biskopen för sveonerna Adalvard d.ä. med sändebud kommer till Emund avvisas dessa. Möjligen beroende av Osmunds eventuella bysantinska trosuppfattning. Det är troligen i samband med Stenkils trontillträde som Adalvard d.ä. ges möjlighet att komma till Sverige. Därmed är det då som kyrkan i Hamburg-Bremen etablerar sig i Sverige. Omkring år 1060 blev Adalvard d.y. biskop i Sigtuna. Omkring detta årtal blev likaså Hiltin biskop för Birka.

Uppgifterna angående läget för Birka under denna tid är hos Adam utförligare och han lägger in Birka i det geografiska rummet. Detta görs i olika textavsnitt, vilket inte gör förståelsen lättare. Det går att urskilja två beskrivningar. Den första anger läget i förhållande till det baltiska havet och den andra beskrivningen anger läget genom beskrivningen av hur man reser dit landvägen. Den första beskrivningen anger att Kurland inte ligger långt från Birka, som i sin tur har Jumne mittemot sig. Birka skall även ha lika långt till alla kuster av detta hav. Återigen är Birka i centrum av sveonernas land och Östergötland ligger utefter det baltiska havet ända till Birka. Här ger flera uppgifter ett intryck av att det är en geografisk mittpunkt som beskrivs. Dels lika långt till alla kuster kring detta hav och dels skolie 126, som anger restider. Är detta ett uttryck för som Adam skriver, att ärkebiskopen hade valt Birka som huvudort för de omkringboende folken. Vad passar då bättre än en ort som i alla bemärkelser är i centrum.

En tolkning av vad centrum av sveonernas land kan ha varit för Adam, är de kristna områden som fanns hos sveonerna. Detta kan förklara de referenser som görs till götar angående Birka. Eftersom götar härskar och är kristna. Antagandet att det kristnade området skulle vara centrum, ger ingen motsättning till att även Ubsola är in medio. Birka och Ubsola kan ses som ett symboliskt motsatspar, vilket jag har berört tidigare. Där Birka är viktig för missionen och Ubsola är hindret för missionens slutförande. Det är en tolkningsfråga vad Adam menade med att det är lika långt till alla kuster vid detta hav. Menade han i alla riktningar, eller utifrån Birkas läge till övriga kuster. Med andra ord ej den svenska eftersom det var där som Birka var beläget. Detta ger två möjliga områden som stämmer in på beskrivningen. För att förstå Adams sverigebild så får man föreställa sig Sverige liggande mot öster och ej mot norr. Först skall Birka ligga mitt i mot Jumne som skulle ligga vid Oders utlopp och Birka skulle ligga i närheten av Kurland. Alternativ ett är att det skall vara lika långt till alla kuster vid detta hav. Detta stämmer i så fall med Gotland.

Detta ger ett problem eftersom det är osäkert om Adam nämner Gotland. Det finns en möjlighet och det är att Adam inbegriper Gotland i Götalandet när han beskriver sändebud från Gothi. En annan omständighet är att Gotland kan betraktas som ett frihandelsområde och därigenom varit självständigt. Detta kan ses av det arkeologiska materialet som påvisar ett starkt danskt och vendiskt inflytande. Men det finns också andra faktorer, som att det finns tecken på att Gotland tidvis har fått betala tribut till svenskar alltsedan 800-talet. Gotland hade dock en relativ självständighet gentemot kungamakten jämfört med andra landskap. Gotland ligger strategiskt till för handelsvägarna till Ryssland över Östersjön. Skolien 126 med restiderna kan även den stämma in för Gotland. Det andra alternativet då Gotland troligen hamnar utanför diskussionen är Ölandsområdet eller kusten norrut. Öland kan sägas ha lika långt till de andra kusterna utifrån Birkas hemmaläge. Öland har som bekant Kurland rakt över Östersjön och Jumne (Wollin)låg i nuv. sydväst. Här gick handelsvägen upp utefter den svenska kusten och vid den norra udden skedde överfarten till Gotland.

Den andra beskrivningen som Adam gör är att han säger att Östergötland sträcker sig utmed det baltiska havet ända till Birka. Detta går att tolka på olika sätt. Östergötlands utsträckning möter inga problem, men däremot notisen om Birka. Adam säger ingenting om något speciell riktning för Birka. Eftersom den här notisen utgår ifrån Skara, som är den närmast föregående upplysningen, är det intressant om Adam utgår från Skara. Det faktiska läget var ju att Östergötland låg bortom Västergötland. Därmed kan Birka ligga någonstans utefter östersjökusten. Den landväg man reste för att komma till Sigtuna gick enligt Adam över Skara, Tälje och Birka. Kan Adam ha fått denna uppgift från samma sagesmän som de han anger i skolie 142. Där det sägs att Adalvard d.y. begagnade tillfället att under resan göra ett besök i Birka. Detta kan tyda på att Birka inte tillhörde den vanliga rutten. Eftersom skolien anger att Adalvard d.y. passade på att under resan göra ett besök i Birka. Det kan även förklara den långa tid det tog att komma till Sigtuna. Här anger Adam en månad landvägen. Medan det däremot tog sju dagar till Skara. Bägge dessa tidsuppgifter utgår ifrån Skåne. Detta skapar problem. Antingen var det omvägen till Birka som gav mertiden, dvs. gästning och dylikt. Eller så har Adam tillagt denna uppgift för att det skall stämma med att Birka låg i centrum. Adam anger att Sven Estridsen sagt honom att Sverige svårligen låter sig passeras på två månader. Då blir Adams placering av Birka på en månads färdväg från Skåne naturlig.

Adam anger att Sigtuna och Birka ligger nära varandra och att samma seglingstid om fem dagar gäller båda platserna. Samtidigt skall det ta fem dagar till Ryssland. Adam uppger att han fått en uppgift från danskar att det tog en månad att segla till Novgorod vid förlig vind. Wulfstan som i slutet av 800- talet seglade från Hedeby till Truso uppger att det tog sju dagar och att man seglade dag och natt. Eftersom Wulfstan poängterade att man reste dag och natt, är det inte säkert att man alltid gjorde så. Adams skolie anger fem dagars seglingstid. Däremot anger Adam ett dygns segling mellan Själland och Skåne. Detta innebär att dessa påståenden inte kan värderas mot varandra då grunden för uppgifterna saknas.

Upplysningen om att Birka och Sigtuna ligger nära varandra, kan det vara Adams egen konklusion. Den slutsatsen kan dras då man läser texten över resvägen. Det kan vara så att tillägget om seglingstiden, är Adams egen slutsats. Detta efter att ha fått information av sin sagesman om birkabesöket. Texten säger att från Skara gick resan till Tälje och sedan Birka. Var låg detta Tälje? Tälje skall vara en form av inbyggarbeteckning, tälgjar som är bildad till ett viknamn talgh, som betyder inskärning. De flesta är överens om att det är Södertälje som menas. Min förmodan att Birka inte låg utefter den normala vägen, innebär att Tälje kanske inte heller var den normala vägen. Vilket innebär att det inte behöver vara Södertälje.

Adalvard d.y. kom till en raserad plats vilken i skolien pekas ut som Birka. Det som är underligt är att från 1060 när besöket skedde och Hiltins tillsättande som biskop för samhället Birka sker, erhåller Hamburg-Bremen ingen information om att det skulle vara ödelagt. Detta erhåller Adam många år efteråt av en följeslagare till Adalvard d.y.. Vad som gäller Hiltin så skriver dock Adam aldrig att Hiltin hade utövat sina ämbetsplikter i Norden. De rimliga möjligheter som går att se är 1. att Adalvard d.y. åkte till Unnis Birka vilket i mitt ena antagande var en lång omväg, möjligen kan det ha legat i närheten av Hiltins Birka. Dvs ett fornbirka som flyttat till ett nytt läge efter 130 år. 2. Det var ett mer närliggande Birka dvs. Björkö. Även om Hamburg-Bremen haft dålig kontakt med Sverige, förklarar det ändå inte denna specifika problematik.

Det som framstår som troligt är att här har Adam av olika uppgifter försökt göra en syntes. Därav denna ologiska följd. Här skiljer det dels mellan de båda grundbeskrivningarna av Birkas läge, men också mellan elementen i den beskrivna landvägen. Är det ändå ett faktum det som Adam beskriver, finns bara den möjligheten att det Sigtuna som Adalvard. d.y. vigdes för inte är det nuvarande Sigtuna. Det Sigtuna som anses ha grundats i slutet av 900-talet. Därför är det troligaste att Adams uppgifter har varit så vaga att han varit tvungen att dra egna slutsatser. Följden blir att den beskrivning som ges för Birka som centrum för en del av de baltiska folken och som Hiltin- Johannes vigdes för, måste väga tyngst som markör för Birkas läge.

Att det blev Birka som blev det viktiga stiftet har flera orsaker. Dels för att läget kan ha varit lämpligt i förhållande till syftet, men också för att Birka givetvis också hade ett stort symbolvärde. Där Birka står för segern mot det hedniska Ubsola. Hade det varit möjligt för Hamburg-Bremen att föreslå en annan ort än den dit Ansgar kom och där präster lidit martyrdöden för trons seger. Där startade missionen och där slutar den, genom att Birkastiftet skall bli centrum för folken runt det baltiska havet.

Detta är en tid då samhället har stabiliserats. Den kristna tron har vunnit insteg och vi har kristna kungar. Däremot är de inte självklart orienterade mot Hamburg-Bremen. Det verkar som om den tyska kyrkan har en svag ställning i Sverige. Olof Skötkonung döps enligt traditionen av en biskop Sigfrid från England. Det verkar som om missionärerna kom på danskt och norskt initiativ. Det tyder på maktpolitiska ambitioner från dessa båda riken. Adam har heller inte mycket information om den tyska missionen i Sverige. En motsättning är helt klar då Adalvard d.ä. som av tyska kyrkan vigts för Skara, tvingas åka tillbaka till Tyskland av Emund. Det finns tecken som tyder på att hans biskop Osmund hade bysantinska kyrkoideal. Först med Stenkil lyckas Hamburg-Bremen etablera sig ordentligt i Sverige. Det innebär att stiften utökas till fyra, Skara, Birka, Sigtuna och Halsingland.

Adam har för denna tid mer detaljerade upplysningar om Birkas läge. Han anger läget på två sätt. Det ena sättet är genom en orientering i förhållande till det baltiska havet och den andra genom en resa landvägen genom Sverige. Dessa båda sätt att ange Birka stämmer inte så bra överens. Den ena lägesangivelsen kan tolkas som Ölandsområdet alternativt Gotland. Den andra som norrut mot Sigtuna. Adam skriver som en lägesangivelse att Östergötland sträcker sig utmed det baltiska havet ända till Birka. Det verkar helt klart att kunskapen om Birka var dålig hos Adam och då även av kyrkan i Hamburg-Bremen. Kontakter mellan ärkebiskopssätet och Sverige borde av naturliga skäl funnits. Anmärkningsvärt är att Birkas förstörelse blev känd av Adam efter huvudtextens slutförande. Alltså ca. 15 år efter det att Hiltin Johannes blivit vigd för samhället Birka. Detta innebär att man måste ställa frågan om Adalvard d.y. kom till ett annat Birka eller alternativt om Adam har varit tvungen på mycket vaga och motsägelsefulla uppgifter dra egna slutsatser efter egen förmåga, därav bristen på logik.

Det kan finnas en möjlighet att Adam trots sina svårigheter på dessa textställen, mer ser Birka som en symbol för kristendomens seger. Detta på det höga symbolvärde som Birka har på grund av Ansgar. Var det möjligt att föreslå en annan ort än detta symbolladdade Birka. Här startade missionen och här slutar den.

4.0 Upphörandet av Birka

Stenkils son Inge d.ä. blev så småningom kung. Han hade också en anknytning till Västergötland, men även till Östergötlands slättbygder. Vreta var ett centrum för en tidigt kristen bygd, och där grundades ett kloster av Inge d.ä. och hans hustru Helena. Tillkomsten av Vreta kloster har enligt Schück ett samband med biskopsstolens tillkomst. Den äldsta kyrkan i Vreta bär drag av en kungskyrka och fick ett av de tidigaste västverken i Östergötland. Det äldsta västverket är det i Husaby. Vid träkyrkans gavel byggdes ett fyrkantigt torn av sten med ett runt trapptorn på vardera sidan. Det kunde användas till försvar men hade också en annan funktion. Århundradena före det svenska missionsskedet hade kyrkor i västra Tyskland och Frankrike försetts med västtorn. Fasaden utifrån påminde om porten till ett kungligt palats, förebilderna var snarast hämtade ifrån bysans. På karolingernas tid uppträdde kejsaren där inför folket, sittande på andra våningen. Västverket får sin betydelse av den liturgiska kejsarhyllningen laudes regiæ. Kyrkomenighetens kejsarhyllning fortsatte ända fram till högmedeltidens slut. Västverket i Husaby ansluter sig till västverket i korvey, fast det i Husaby är mindre. Det betyder att även det äldsta svenska kristna kungadömet har försökt följa den europeiska traditionen. Efter missionstidens slut fortsatte kungarna att bygga västverk. Husabytornet efterbildades i Örberga i Östergötland men två andra kungliga kyrkor finns. Hov och det tidigare nämnda Vreta, och på Öland finns kyrkan i Köpingsvik. Helt klart är att här fanns kungen starkt representerad. En tanke kan vara att detta var hans bas, där hans släktjord och arvegods fanns.

I florensdokumentet som antagligen upprättades omkring år 1100 har stiften utökats. Skara och Sigituna är kvar. Birka och Halsingland har åtminstone som namn försvunnit. Tillkommit har Ljunga som innebär att Östergötland fått ett eget stift, Kaupang som är oklart var det låg, Tuna ej heller säkerställt, Strigin som nog är Strängnäs och Arosia som antingen är Västerås eller Uppsala. Denna lista sammanfaller i tid med Inge d.ä.. som dog omkring 1110.

När Inge d.y. dör omkring 1120 uppstår interregnum, dock skall den danske prinsen Magnus Nilsson som var svärson till Inge d.ä. ha valts till kung i Västergötland. Han skall ha fördrivits omkring 1130.

Då 1130 blir Sverker d.ä. kung. Han var av östgötsk stormannaätt och gift med änkan till Inge d.y.. Nu har perspektivet förskjutits mot Östergötland. Detta är början av strider mellan de två ätterna, den sverkerska och den erikska, som skall pågå till mitten av 1200-talet. Det är nu omkring år 1130 som Linköpings stift blir mycket livaktigt under biskop Gisle. Det är här som stiftets egentliga historia börjar, med en stor intensitet på alla områden. Det finns ingen anledning att betvivla att biskop Gisle och Sverker hade en nära förbindelse. Dessa båda och Sverkers gemål Ulvhild står bakom cisterciensernas inträde i Sverige. Nya kloster anlades i Alvastra och Nydala, av respektive kungaparet och biskop Gisle. Att stärka Linköpings stift har givetvis politiska orsaker. Sverker har kommit till makten och vill givetvis konsolidera den. Vad är då naturligare än att använda de medel som finns. Det fanns en underliggande maktkamp mot erikarna. Det är även möjligt att ambitionerna var större än så. Ett framtida ärkesäte i just Linköping.

Florenslistans förlaga ingår i förberedelserna till upprättandet av den nordiska kyrkoprovinsen med ärkesätet i Lund 1104. Den är införd i en pergamenthandskrift från 1554 som befinner sig i Biblioteca Medicea Laurenziana i Florens, signum: Cod Ashburnham. Tidigare har man ansett tillkomsten till omkring år 1120, men nu har den tillbakaflyttats. De biskopssäten som uppräknas är : Scara. Lionga. Kaupinga. Tuna. Strigin[?]. Sigituna. Arosa. Ett källkritiskt problem är Lionga. Kaupinga, som vissa forskare anser skall läsas som ett ord , vilket skulle ge Linköping. Kaupinga är skrivet med det nordiska språkbruket vilket bör innebära att nordiska uppgifter om namnet förelåg. År 1145 benämndes biskopen efter sitt biskopssäte Liungacopensis, och då biskop Eskil 1139 samlade en provincial benämndes biskop Gisle som episcopus lyngacopensis H. Schück anser att Lionga. Kaupinga bör vara en ort, beroende på att biskopens titel år 1139 var episcopus lingacopensis. Här måste dock föreligga ett missförstånd för enligt ovan, anger han vid texten om Gisle episcopus lyngacopensis. Därmed är likheten inte lika slående. Problemet är orddelen copensis. Ensis är en vanlig ändelse och betyder egentligen bärande. Alltså sätet som bär biskopen. Svårigheten är leden cop. Ett ord som skulle kunna vara tänkbart är copi/a, som betyder tillgång, överflöd och mängd. Någonting som talar för det är att en senare benämning av Linköping är Lincopiam, se nedan. Där copia skulle kunna ha en undermening och betyda mängd kristna själar eller betyda förmåga, makt, eller möjlighet. Det är i viss mån överförbart på det nordiska Kaup. Vilket inte utesluter en latinisering av detta ord.

Men det behöver inte betyda att detta hade skett vid florensdokumentets tillkomst, eftersom ett faktum är svårt att bortse ifrån, den avskiljande punkten mellan Lionga och Kaupang. Vilket ger att skrivarens avsikt var två ord. Att detta vore ett ord är inte rimligt med tanke på den otymplighet som det ger. Följaktligen blir den rimliga tolkningen att det var två orter.

Till vissa handskrifter av biografier, bla. Ansgars har det varit fogad en förteckning över de biskopar som av Adalbert ordinerats för de nordiska folken. Vid Hiltin Johannes namn, som ordinerades för Birka omkring år 1060, finns en notis om att biskopssätet i Birka är förstört och flyttat till Linköping, "Johannes, episcopus Bircacensis. Birca destructa sedes Lincopiam translata est ". Denna biskopskatalog torde enligt Ahnlund stamma från 1100-talets senare hälft. Ahnlund gör gällande att uppgiften om Birkas flyttning till Linköping möjligen beror på att Adam beskriver Birka som Götarnas stad. Det vill säga en lärd konstruktion för att få kontinuitet mellan Birka och Linköping. Det är följaktligen ifrågasatt om en flyttning ägt rum och om det finns en historisk sanning bakom. Å ena sidan är det givetvis inte helt otänkbart att författaren läst Adam och dragit slutsatsen om en flyttning utan konspiratoriska orsaker. Å andra sidan kan det inte uteslutas att en flyttning har ägt rum, eftersom namnet Birka som biskopssäte försvinner mellan Adams Gesta och florensdokumentet. En annan notering är att här stavas stiftssätet Lincopiam. Här har namnet förenklats och närmare sig vårt Linköping.

Birka upphörde att verka som biskopsdöme. Åtminstone upphörde namnet. Detta bör ha skett åren mellan då Adam slutförde sitt verk och till att Sveriges biskopsdömen uppräknas i den sk. florensförteckningen. I nämnda förteckning finns inte namnet Birka. Florensförteckningen anses ha nedtecknats omkring år 1104. Detta betyder att Birka upphörde under dessa 25- 30 år. Det är möjligt att tidspannet kan vara ändå kortare eftersom upphörandet eller flyttningen inte nämns i något av skolierna i Adams Gesta. Det behöver inte enbart berott på Birkas förstörelse, utan kan ha haft kyrkopolitiska orsaker då stiften i Sverige utökades. Det som kan utläsas av florenslistan. Nyberg vill se en annan möjlighet, nämligen den att Birkastiftet döljer sig under ett annat namn i florenslistan.

För Sveriges del finns det också en uppräkning av landområden, som kan tänkas höra i hop med stiftsorterna : Gothica australis. Gothica occidentalis. Guasmannia. Sundermannia. Nerh. Tindia. Fedeundra. Atanht. Guthlandia. Guarandia. Findia. Hestia. Helsinga. Guarmelande. Teuste. Nyberg diskuterar problematiken med Birkastiftet och florenslistan. Därmed har han kommit fram till att de sista sju namnen kan ses som "öar" med början på Guthlandia och tillhör en "ö"serie, vilka skall tillföras de åtta först uppräknade. Nyberg anser att stiftsorterna kan delas upp och på goda grunder hamnar Skara, Liunga och Köping i Götaland, samt att Guthlandia och Guarandia hänförs till den gruppen. Guthlandia bör betyda Gotland och Guarandia anses betyda Värend.

Adam hävdar att "götarnas båda namnkunniga folk" kristnades från Skara. Nyberg ser det rimligt att anta planeringen av ett Östgöta stift till under eller strax efter Adams tid. Därav följer att Lionga är att räkna till Östergötland. Birka döljer sig i något av de uppräknade stiften. Nyberg gör denna jämförelse: Adams stift var Skara, Halsingland, Sigtuna, Birka och bör då motsvaras av Skara, Tuna, Sigtuna och Köping i stiftslistan. Birka efterföljs sålunda av Köpings stift. Köpings stift som sedermera flyttades och uppgick i Linköpings stift. Följaktligen finns två möjligheter att Birka stift har bytt namn till Köping, eller alternativt har flyttat dit. Då återstår komplikationen med tillägget om Birkas flyttning till Linköping. Det var ganska vanligt att biskopssäten flyttades innan de fick sin slutgiltiga placering. Nyberg anser att ortsidentiteten är mindre sannolik än flyttningshypotesen. Är det nödvändigtvis så? Betydelsen av det nordiska ordet Kaupang bör vara handelsplats, dvs. motsvara de latinska orden vicus och portus. Birkas grund var som handelsplats. Adam vill göra gällande den historiska kontinuiteten mellan de olika tidsepokernas Birka. Synonymen för missionsverket blir Birka, där Adam ville se en kyrklig centralort. Nu blev det inte så utan Uppsala blev ärkesäte 1164. Därmed ändrades perspektivet under dessa ca. hundra år. Genom detta kan man tänka sig att symbolismen kring namnet Birka avtog. Eftersom vi inte vet vad platsen hade för inhemskt namn, kan det nordiska Kaupang blivit gällande. Då återstår möjligheten att skrivaren av notisen av flyttning använder det religionshistoriska namnet Birka. Framförallt om han hade kunskap om Adams Gesta. När det gäller flyttningen av Birka stift till Köpings stift, anför Nyberg "att en flyttning av biskopssätet med namnförändring av en och samma ort Birka till Köping är lika tänkbar som en flyttning av biskopssätet från ett Birka till en Köpingort utan att någon ort bytt namn från Birka till Köping." Detta förklarar ändock inte tillägget, att Birka är flyttat till Linköping.

Nyberg anser att sannolikheten för att en Köping med funktion i ett handelssystem är större utefter Östersjökusten än inåt landet. De huvudalternativ han anför är Söderköping, Köpinge på Öland och Linköping. Linköping vill jag mönstra ut på grund av närheten till Ljunga. Söderköping har ett bra läge vid Slätbaken. Men även där är en besvärande närhet till Ljunga. Uppkomsten av Söderköping vill Callmer se till andra hälften av det 11: te-århundradet. Däremot har Söderköping en tidig historia som marknadsplats. Slutligen Köpingsvik som kan vara en trolig kandidat. Öland har en närhet till Värend, som Nyberg enligt ovan vill hänföra till Götalandsgruppen. S. Lindkvist har i en uppsats velat förlägga Köping stift till Öland. Han anför att Köping under tiden 1050- 1139, skall ha varit biskopssäte innan det slogs samman med Liunga till Linköpings stift. Sammanslagningen bör ses i ljuset av Linköping stifts ökade betydelse under Sverker d.ä. Öland tillhörde Linköpings stift senast 1178, vilket beläggs av ett skyddsbrev för denna biskopsstol. Det är inte så osannolikt att ett biskopssäte förlades till detta område för att sörja för missionsarbetet i de sydöstra delarna av Götaland. Sedermera får Värend ett eget stift genom Växjö stift.

Det kan också finnas en tredje lösning till försvinnandet av Birka stift. Vid utökningen av stiften skedde i själva verket en omgruppering och delningar. Ur Skara stift avdelades Ljunga. Det går att tänka sig att ur Sigtuna stift avdelades Strängnäs och Arosia. Tuna innebär en svårighet eftersom läget är omdiskuterat. Då återstår Birka stift. Adam ger Birka en stark anknytning till östra Götaland och östersjökusten. Birka stift var också bestämt till att vara centralort för folken kring det baltiska havet. Det innebär ett vida stort stiftsområde. Därför är det inte otänkbart att också detta delades. Varav en del tillföll Ljunga och den andra delen blev till Köpings stift. Då är det naturligt att knyta detta nya stift till de södra delarna av Götaland. Det är märkligt om inte dessa delar skulle ha en starkare kyrklig anknytning än Ljunga på 1100- talet. Detta ställer även flyttningen av Köping till Linköping i nytt ljus. Med tanke på den maktpolitik som jag ovan har skisserat är det inte orimligt om en del i den har varit att lägga under sig hela det gamla Birkastiftet. Detta gör att flyttningsnotisen i själva verket inte blir så märklig. Därmed är det tämligen egalt om det är Birkas delning och flyttning till Ljunga, eller Köpings flyttning till Linköping som avses. Den tredje möjligheten är en kombination av dessa båda påståenden.

Adams fyra stift utökas till sju omkring 1104, dessa finns angivna i den så kallade florenslistan. Ljunga var naturligt som stift då Inge d.ä. hade intressen i vretaområdet och även grundade det första klostret. Intressant är de s.k. västverken som tyder på en kunglig närvaro. Detta är en stark influens från Europa. Dessa tidiga västverk finns förutom i västra- och östra Götaland, även i Köpingsvik på Öland. Då Sverker d.ä. blir Kung är tyngdpunkten förlagd till Östergötland. Därmed blir Linköping ett viktigt stift och det är nu det får sin uppblomstringstid.

Nyberg har diskuterat om inte Birkastiftet kan dölja sig bakom något av stiften i florenslistan. Han anser på olika grunder att det är Köpings stift. Detta stift som sedermera flyttades och uppgick i Linköpings stift. Orsaken kan troligen vara maktpolitiska ambitioner. Problemet är den flyttningsnotis som anger att Birka är förstört och flyttat till Linköping. Det kan vara så att skrivaren är insatt i Adams text och därav dragit dessa slutsatser, men det kan även ha en reell grund. Skrivaren kan ha använt det religionshistoriska namnet Birka på grund av dess symbolladdning. Det kan således vara Köping stifts flyttning som avses. Nyberg däremot anser att ortsidentiteten är mindre sannolik än flyttningshypotesen. Birka har flyttat till Köping. Svårigheten är att veta var detta Köping var beläget. Jag anser Köpingsvik på Öland vara en trolig kandidat.

Det kan även finnas en tredje möjlighet nämligen att Birka stift delades vilket skedde både med Skara och troligen Sigtuna stift. En del skulle då hamnat i Ljunga och den andra delen i Köpingsvik. Därmed blir det egalt vilken flyttning som avses i flyttningsnotisen då de innebär samma sak.

5.0 Möjliga Birkaorter

Många olika platser har diskuterats som platsen för Birkas läge. Både seriöst som oseriöst. Jag har valt ut fyra platser som underlag för en diskussion. Problemet är att vi inte känner till alla platser av handelskaraktär som funnits utefter våra kuster. Den främsta kandidaten, som för många är självklar, är givetvis Björkö i Mälaren. Eftersom den under lång tid var Sveriges enda kända handelsplats av den storleken. Därför är också Köpingsvik intressant, den är troligtvis större än Björkö, samt har en större kontinuitet i tid. Denna plats har Sören Nancke-Krogh velat se som en kandidat för Birka. Dessa två platser är huvudalternativ.

Andra hypoteser om Birkas läge har diskuteras. T. Lunden har hävdat vretaområdet liksom Per Gustavii. Matts Dreijer har hävdat Saltvik på Åland. De antaganden som Gustavii gör kan vara rimliga, men han diskuterar inte de komplikationer och den tvetydigheten som ändå finns i källmaterialet. Jag tycker också att Gustavii drar slutsatser på för svagt faktaunderlag. Det finns inte heller i nuläget något arkeologiskt material som visar, att en större handelsplats har funnits i området. Gustavii redovisar inte heller något övrigt arkeologiskt material, som jag anser, stöder hans tes fullt ut. Eftersom Dreijer snarast skriver berättande, så drar han slutsatser och slår fast hur förhållanden var utan att diskutera andra möjligheter. Det är svårt att särskilja fakta från hans egna slutsatser. Det finns ett drag av regionalt fokuserande över framställningen. Jag anser också att han ibland både tolkar källmaterial och i viss mån tolkar om källmaterial, utan en genomgripande källkritik. Ett exempel på en källkritisk svårighet är att de östgötar som Adam skriver om, vill Dreijer se som boende öster om Östersjön och Ålands hav. Båda har som metod att bygga på indicier. Tyvärr finns det svaga länkar, då de väljer att inte diskutera tveksamheten och andra tolkningar av källmaterialet. Därför anser jag att de behandlar källmaterialet på ett diskutabelt sätt. Detta gör att jag bara redovisar de antaganden som Gustavii och Dreijer gör. Därmed inte sagt att teserna är ovederhäftiga eller saknar grund.

Det finns en rad källkritiska problem då det gäller arkeologiskt material. För att undvika detta i viss mån har jag valt att ej fokusera på de enskilda fynden utan försöka se till övergripande strukturer. Det problem som man alltid ställs för vid jämförande studier är att vi har bara det material som är framtaget i nuläget. Eftersom det görs få riktade grävningar, är vi mest beroende av infrastrukturens framväxt. Problemet är också att det tar väldigt lång tid innan grävrapporter publiceras. Vilket innebär att andra forskare får svårt att ta del av resultaten och kan vara med i en fruktbar debatt.

Per Gustavii hävdar att Birka var beläget i vretaområdet. De skäl han anför är att Kung Björn finns angiven på Rökstenen och att Linköpingsstiftets krönika nämner " icke bara Ansgar utan även missionsbiskoparna Herbert (Erimbert) och Rickard (Nithard). Även T. Lunden använder biskopslängden samt den starka Ansgarskulten i Linköping som argumentation för Vreta, i sin bok Sveriges missionärer. Vidare anför Gustavii namnlikheten, att Adam pekar ut Birka i Östergötland och notiserna om Birka kontra Linköpings stift. Den stora kyrkan i Vreta, den troliga kungliga anknytningen och stiftcentrumet i Vreta som flyttades till Linköping. Att eftersom Vreta på grund av sin ålder och förnämhet intar en särställning bland missionstidens kyrkor måste den ha en direkt anknytning till våra första kungar liksom klostret. Vidare anför Gustavii "Mellan missionsbiskoparnas verksamhetsområde och senare biskopssäten fanns alltid en kontinuitet enligt katolsk sedvänja och rätt. Denna praxis innebär att Birka i Vreta var Biskopssäte för Ansgar, Unni och Hiltin Johannes…Enbart av de tyska källorna om Hiltin- Johannes från 1000- och 1500-talen framgår att identitet föreligger mellan stiften Birka och Linköping."

Matts Dreijer driver en huvudtes. Det är ett fynd av ett stenkors, det sk. Sundskorset, där eventuellt namnet wenni med runor kan läsas. Forskningen är ej enig om detta. Dreijer litar också på den kortare version av Ansgarsvitan som har mönstrats ut av bla. Ahnlund. Det fakta som han grundar sig på är överfarten mellanliggande hav, samt de tidigare nämnda isilandia och farria. Dreijer vill se platsen Saltvik som Birka, där en del husgrunder är utgrävda. Saltviks yta var ca. 3 ha. Under en stenkyrka från 1100- talet har det påträffats stolphål som kan härröra ifrån en tidigare stavkyrka. Det är väl osäkert om Åland kan räknas till Götaland under vikingatid. Ser man till Adam av Bremens beskrivning av de norra delarna av Baltiska havet, är det inte helt osannolikt att Åland låg på gränsen till de kända delarna.

Köpingsvik är beläget på västra sidan av Öland, dess medeltida namnform var Köpunge. Här i sundet gick en viktig handelsled norrut. Området är rikt på fornlämningar. En svårighet för undersökningsverksamhet är Köpingsviks bebyggelse. Tyvärr är materialet som finns från den vikingatida / tidigmedeltida boplatsen i stort sett obearbetat. Köpingsvik var en handelsplats från 700-, 800-tal till 1200-talets mitt, då handeln övergick till Kalmar. Orten hade följaktligen den tidskontinuitet som är av betydelse för frågeställningen. Storleken är jämförbar med Hedeby och större än svarta jorden på Björkö som upptar ca. 8 ha. Boplatsområdet är minst 22 ha stort, eftersom det finns ytterligare ytor med kulturlager som inte har daterats eller tolkats. Nancke-Krogh som var grävledare anser att ytan snarast är 30-40 ha. Dvs. i klass med Dorestadt i storlek, Sigtuna som jämförelse var på 5 ha. (1 ha = 100 x 100 m ) Tyngdpunkten för Köpingsviks ekonomiska betydelse, kan med hjälp av de skattfynd som är gjorda, förläggas till mellan 900-talet och till 1200-talets början. Det rör sig mestadels om tyska och frisiska mynt daterade till under 1000-talet. Detta indikerar någon form av förbindelse mellan det tyska området och Öland. Ölands kontakt med Tyskland är dokumenterad. På 1220-talet var Oningi, vilket har tolkats som Ölänningar, befriade från skatt i Lübeck, en förmån som de delade med Gotlänningar. Denna kontakt med Tyskland kan ha gamla anor. Den stora förekomsten av romerskt importgods under de första århundradena, har förklarats med en storproduktion av hästar och hudar för export. Det är inte otroligt att kontakter och handel har fortsatt under de följande århundraden. Kalkstensslipning verkar ha varit ett specifikt hantverk för Köpingsvik, och det kan göras troligt att ölandsk kalksten exporterats som golvbeläggning i tidiggotiska kyrkor i Polen.

Gravmaterialet från Köpingsvik visar brandgravar som kan dateras till 800 och 900-tal men också ett flertal skelettgravar från 900 till 1000-talet, med en tydlig påverkan av kristen gravsed. En tidigkristen begravningsplats påträffades inom den nuvarande kyrkogården. Det påträffades ca. 75 fragment av runristade eskilstunakistor, varav endast ett fåtal fragment kan föras till en och samma grav. De runristade eskilstunakistorna dateras till 1000-talet, de anses också indikera förekomsten av en tidig träkyrka. Eskilstunakistor anses vara en form av praktgravar. Detta visar på en tidig kristen påverkan och kan tyda på en tidig mission i området.

Frågan har ställts varför Köpings kyrka var så stor och varför den försågs med ett västtorn. En allmän uppfattning är att kyrkor med breda västtorn uppfördes av kungen eller en storman. Detta kan tyda på att en kungsgård eller stormansgård funnits på platsen. Frågan får sitt svar om man antar en identifikation mellan florenslistans Kaupang och Köpingsvik. Kyrkan skulle då vara tänkt som biskopskyrka, vilket förklarar storleken. Den var på denna tid en av Nordens största kyrkor, 42 m lång och därmed större än ärkedomen i Lund. Västtornet passar då också in i bilden.

På andra sidan Öland ligger Sikehamn som också är en medeltida hamn med förhistoriska anor. Det kan göras troligt att Köpingsvik servade gods därifrån. St Brita kyrkan i Sikehamn är Ölands tredje största, bara Köpingsvik och Hulterstad hade större kyrkor. Kyrkan är från början av 1200-talet, en silverskatt har hittats och utgrävningar har visat att det varit bebyggelse på platsen innan kyrkan byggdes, annars har det i stort sett inte varit några utgrävningar i Sikehamn. En intressant notering är det tre m höga stenkors som är vid kyrkan i Sikehamn. Troligen är det från 1000-talet. Lite längre in vid Gåtebo har man hittat den sk. biskopsskatten, med ett fint relikkors från Adam av Bremens tid, vilket skulle kunna indikera ett biskopssäte.

Ortnamn i närheten av Köpingsvik som kan vara värda att notera är Unneborg, Unneberg och Unnestad. De är belägna ca. sex km från Köpingsvik. I närheten av Unneberg vid övre Vannborga är en utgrävning gjord. Den visar på en relativt stor bebyggelse på omkring 15 ha. Dateringarna visar 800- och 900-tal, samt en möjlighet att de grunder till grophus man funnit är av tysk typ. De skiljer sig från grophusen i Skandinavien genom att dessa har sex till åtta stolphål längs kanten medan våra grophus har två.

Det finns en sannolikhet att Köpingsvik blev utsatt för någon form av förstörelse. De tecken som påvisar detta är de sönderslagna eskilstunakistorna, som sedan murades in i kyrkmuren och den nedgrävda sk. biskopsskatten. Tidpunkten kan överensstämma med korståget mot Kalmar 1123, anfört av den norske Sigurd och den tidigare omtalade västgötakungen Magnus.

Denna ö är belägen i södra Mälaren. Den har en lång tradition som det enda Birka. Den äldsta kända namnformen var Bierkö 1324 och Biäerkö 1344. I senare medeltida urkunder har namnet ändrats. Gustavii anger att namnet rättats, i Cod Bildst (1420-50) har i biaerghe ändrats till i biaerkö och i Cod Skokl (1450-1470) i bierkö har ändrats till i biaerköö. Frågan om varför namnet har ändrats går nog inte att få svar på utan spekulationer. Intressantare är dock likheten mellan det i Cod Bildst skrivna biaerghe och det nederländska bereg (berek). Det vore intressant att försöka få reda på om det är det frisiska ordet som levt kvar i källan från 1400-talet.

Björkö är väldigt rikt på fynd. Dessa visar på vittgående kontakter. Helgö som var en tidigare handelsplats i området har föreslagits som en föregångare. Denna tes accepteras inte av alla forskare. Adelsö i närheten har föreslagits som en kunglig domän.

Den traditionella dateringen av Björkö är vag. En doktorsavhandling om Birka (1993) har ingen mer specifik startpunkt än vikingatid dock ses slutet något tidigare, med hänsyn till myntfynden omkring 950. Vikingatidens ABC som är ett arkeologiskt uppslagsverk skriver om dateringen av Birka (Björkö), " B. omtalas första gången under Ansgars besök 829-830. Staden var redan då betydande och måste ha funnits sedan början av 800-talet ". Denna traditionella datering vänder sig några forskare emot. Kyhlberg menar att de äldsta tänkbara årtalen för svarta jordens begynnelse är mellan åren 840 och 850, vidare hänvisar Kyhlberg till Birgit Arrhenius som skall ha kommit fram till liknande resultat. Dessa dateringar bygger på teknisk undersökning av svarta jorden och för Arrhenius del fynd. Arrhenius har också föreslagit att det äldsta bebyggelseskedet skulle karakteriseras av enstaka gårdar och gårdgravfält. Senare har bebyggelsen uppstått på platsen där den svarta jorden är belägen.

Den svarta jorden på Björkö är alltså ca. 8 ha. Det har existerat en skyddsvall runt bebyggelsen, vilket är känt från andra ställen vid denna tid.. Dateringen för byggandet av denna vall varierar. Den har byggts ovanpå äldre gravar från slutet av 800-talet och i början av 900-talet. Traditionellt dateras den till början av 900-talet. Ambrosiani vill datera bryggan som finns nedanför till en framskriden del av 900-talet. Antalet gravar på Björkö är mycket stort, troligen fler än 4000 gravar. En stor del av de undersökta gravarna är skelettgravar. De ligger i kammare eller kistor. Eftersom de ligger samlade i grupper i direkt anknytning till svarta jorden, har det antagits att de tillhör ett främmande folkelement, eller av människor som av sociala eller religiösa skäl brutit sig ut ur det lokala samhället. Gräslund anger angående frågan om kristna gravar "Det har emellertid visat sig mycket svårt att utvisa några säkra sådana." Några spår av kyrkor har inte heller spårats.

Det har särskilt framhållits Birkas stora roll som stödjepunkt på vägen mellan Västerlandet och araberna i öster. Birkas roll för överförandet av östligt silver till västerlandet och slavar samt svärd österut. Birka hade också en stor betydelse som lokal handelsplats, dels som serviceort med hantverksprodukter och importföremål till bönderna i omlandet, dels som upp-

samlingsplats för lokala råvaror som järn, päls, älghorn mm för eget hantverk och export till Västeuropa.

Det finns antaganden om att Björkö inte var framsprunget ur det omgivande samhället. Det är främst det stora handelsfolket friserna som pekats ut som starka intressenter. Det har också föreslagits om inte handelsplatser av typ Björkö var anlagda på frisiskt initiativ. Ellmers anser att handelsplatsen på Björkö anlagts av dessa. Även Björn Ambrosiani har i Svenska Dagbladet 1983 angett att handelsplatsen Björkö möjligen har anlagts av friser eller t.o.m. araber på grund av skelettgravarnas oskandinaviska karaktär.

Lauritz Weibull ser Björkö som ett halvt rövarnäste. Duby är inne på samma tankegångar och vad som gäller Björkö och Hedeby skriver han " sanningen att säga tycks sådana samhällen blivit synnerligen främmande inslag i omgivningen. De var ingenting annat än utväxter som väcktes till liv av krigslyckan och försvann med den. Så var det också med det sjörövarnäste som kan identifieras med Wollin".

Björkö är den traditionella platsen för Birka. Framförallt Ansgars Birka. Därmed kan det vara intressant att se på namnet först. Intressant är att jämföra med Norra Björke som vid samma tidpunkt har namnet Birka. Däremot har Björkö ej detta namn. Vilket kan leda till diskussioner om vad Sveriges birkanamn egentligen hade för funktion. Mer intressant är dateringen av Björkö. Ser man till den traditionella som Vikingatidens ABC redovisar är det ett uppenbart cirkelresonomang, ett måste som bygger på ett antagande. Det utgår från Ansgars besök och därifrån sätts dateringen. Denna datering har ifrågasatts av Kyhlberg och Arrhenius. De tidigast lagren av svarta jorden är följaktligen avsatta omkring år 850. Det bör vara grundläggandet av denna handelsplats. Det och övrigt fyndmaterial stämmer då med den nyöppnade vägen genom Ryssland. Trots denna argumentation mot att dateringen inte kan vara så tidig som tidigare har antagits, så har ingen reell omvärdering om Björkö gjorts. I nämnda doktorsavhandling om Björkö av Lena Holmquist-Olausson som utgavs 1993, finns fortfarande denna traditionella datering. Hon nämner inte heller dessa nya försök till datering, trots att andra verk av Arrhenius och Kyhlberg används i avhandlingen.

Detta innebär att den hamnstad som Ansgar kom till och som då enligt ovan var betydande, ej kan vara belägen på Björkö i Mälaren. Tidsdifferensen måste anses vara för stor. Köpingsvik har den tidsperiod som krävs för Ansgars tid och ligger nära det daniska området. Vilket i sig kan vara ett indicium då Ansgar var där tidigare. När det gäller Birka på 1060-talet var Björkö övergivet. Därmed kan inte en biskop installerat sig på Björkö. Däremot kan skolien om Birkas förstörelse när Adalvard d.ä. anländer stämma. Även den väg som traditionellt anses vara den som Adalvard tog, över Södertälje, stämmer med Björkö. För Köpingsviks del så existerade orten både före, under och efter år 1060.

Den andra beskrivningen av Adam om Birka som liggande mittemot Jumne och nära Kurland stämmer på Köpingsvik. Beskrivningen av att Birka har lika långt till alla hav, kan med god vilja fås att stämma med Köpingsvik men knappast på Björkö. Då återstår Unnis Birka. Då fanns handelsplatsen på Björkö. Därmed finns det en möjlighet att Unni skulle kunnat resa till Björkö. Frågan är i så fall varför? Ansgar har inte varit på Björkö så den kristna tradition som funnits efter Ansgars mission existerade inte. Fanns det någon konsoliderad makt så var den snarast i götalandskapen. Återigen Öland där det finns både Unne- namn och en bebyggelse från hans tid, med eventuellt tyskinfluerade grophus. En besvärande sak för Björkö är bristen på tidiga kristna gravar. Däremot finns sådana i Köpingsvik. Området omkring Köpingsvik med två närliggande bebyggelser från vikingatid och utmärkt läge invid handelsleden i sundet. Bör ha varit en intressant plats att förlägga en mission till. Givetvis var den också intressant ur krigarelitens maktpolitiska strävanden. Köpingsvik var ändå kanske Nordens största bebyggelse vid denna tid.

5.5 Sammanfattning

Frågan om vilket Birka som Ansgar kom till går knappast att entydigt besvara, utan måste bygga på antaganden. Det går att ifrågasätta Björkö i Mälaren lika väl som andra föreslagna platser. Birka skulle vid Ansgars besök år 829 ha varit en betydande hamnstad. För Björkö visar de tekniska dateringarna av den svarta jorden och fynd att den svarta jorden inte har börjat avlagra sig förrän omkring år 850. Vilket i sig betyder att enligt dessa dateringar har inte en handelsplats grundats förrän omkring mitten av 800-talet. Däremot Köpingsvik har den tidsdateringen att den hade förutsättningar för ett besök av Ansgar. Om det existerade ett samhälle vid tillsättandet av birkabiskopen 1060 så fanns inte heller möjligheten på Björkö. Däremot kan det passa med den beskrivna landvägen till Sigtuna och notisen om Adalvard d.y. och ödeläggelsen av Birka. Beskrivningen av läget i förhållande till det baltiska havet passar in på Köpingsvik. Även beskrivningen som Adam har för Unnis tid. Då det gäller Unni så existerade handelsplatsen på Björkö, fast frågan om varför Unni skulle bege sig dit är svår att besvara. Då ingen tradition från Ansgar kunde finnas. Vid Köpingsvik finns ytterligare en vikingatida bebyggelse, den i övre Vannborga som dateras till 800-och 900-tal, där det i närheten finns Unne- namn. Det finns också tecken på tysk grophusbebyggelse. Sammantaget så var köpingsviksområdet en lämplig plats för mission. Tidiga kristna gravar tyder på detta. Entydigt kristna gravar saknas på Björkö.

Det går att dela upp den tyska missionen i två delar. Skiljelinjen är relativ skarp och inträffar då Stenkil kommer till makten omkring 1060. Han var välvilligt inställd till ärkestiftet Hamburg-Bremen, och det tyska missionsverket sköt fart. Således karakteriseras den första delen av spridda försök av Hamburg-Bremen att missionera och få kontroll. Det som verkar ske är att missionens insteg snarare är på initiativ av danska och norska intressen. Konflikten är tydlig då Adalvard d.ä. blivit biskopsvigd för Skara av Hamburg-Bremen men tvingas bort från Sverige. Den andra delen är att Sverige inlemmas i det tyska ärkestiftet och en kyrklig organisering vidtar. Därför är det lämpligt att diskutera materialet utifrån denna ansats för att söka klarhet i frågan om Birka. Jag väljer att börja med den yngre delen och gå bakåt i tiden.

Då Adam slutför sin Gesta så är Sverige indelat i fyra stift, Skara, Birka, Tuna och Halsingland. Dessa utökas då Lund blir ärkesäte, till Skara, Ljunga, Köping, Tuna, Strängnäs, Sigtuna och Arosa. Därmed har Birka försvunnit. Nyberg har då försökt visa att Birka kan dölja sig under ett annat namn i listan över utökningen av stiften. Det han kommer fram till är Köping. Det problem jag ser vid en direkt överföring av Birka till Köping, är att listan även visar på en omorganisering av stiftsområden och inte bara en utökning. Skara har delats och Ljunga har blivit ett eget stift. Liksom Sigtuna som också har fått dela med sig. Birka var av Adam tänkt som ett huvudstift. Det skulle vara centrum för folken kring det baltiska havet och är förknippat med östra Götaland. Därmed är det troligt att det var ett stort stift. Därmed är det inte osannolikt att också Birka stift har delats upp. Varvid en del har tillfallit Ljunga och den andra delen blivit Köping. Detta gör att den besvärliga flyttningsnotisen angående Birka ges en förklaring. Då är det egalt vilken flyttning som avses. Delningen av Birka stift eller Köpings flyttning till Linköping, alternativt en kombination av bådadera. Det bör noteras att nedskrivandet är sent i förhållande till händelsen. Det Köping som är rimligt som biskopsort är Köpingsvik på Öland. Det som talar för, är den tidigt kristna aktiviteten, gravarna och eskiltunakistorna, Nordens största Kyrka vid denna tid och västverket som tyder på kunglig representation. Storleken på bebyggelsen och den ekonomiska förutsättningen för Köpingsvik kan inte heller förbigås. Myntfynden tyder också på en etablerad kontakt med det tyska området. Det är inte heller rimligt att hela sydöstra delen av Götaland skulle ligga under Ljunga.

När Lund blivit ärkebiskopssäte så bör tanken på ett svenskt ärkesäte tagit form. Det väcktes säkert maktpolitiska ambitioner både hos makteliten som hos biskoparna. En förklaring till Köpingsviks stora kyrka kan ha varit ambitionen att bli ett framtida ärkesäte. Att uppfylla Adams ide om Birka som metropolis. Är det i det perspektivet som det sk. korståget anfört av bla. kung Magnus till kalmartrakten skall ses. Eftersom han var vald av västgötarna så var eventuellt hans ambitioner att Skara skulle bli ett framtida ärkesäte. När Sverker d.ä. blir kung sker samtidigt blomstringstiden för Linköpings stift. Detta kan då visa vilka framtidsutsikter Sverker d.ä. och biskop Gisle ville se för Linköpings stift. Det förklarar till en del också flyttningen av Köpings stift till Linköping. Ett indicium att Köpingsvik var biskopssäte är att Växjö stift bildas några decennier efter flyttningen, vilket jag tror till en del beror på organisatoriska svårigheter. Därmed är den enda rimliga identifikationen, Köpingsvik med florensdokumentets Köping.

Då är frågan hur skall man tolka det Birka som fanns mellan 1060 och florensdokumentets tillkomst. Adam anger att Hiltin vigdes för samhället Birka. Detta ger intryck av att då Adam skrev huvudtexten ansåg han att Birka existerade. Det finns dock komplikationer som jag ovan beskrivit. Generellt präglas Adams beskrivning i hög grad av östra Götaland och det baltiska havet, när det gäller Birka. Specifikt för 1060- talet ger han två beskrivningar. Han beskriver enligt huvudtexten det Birka som skulle bli huvudort för en del av folken kring det baltiska havet, samt att Hiltin vigdes för detta samhälle. Den andra beskrivningen är den diskutabla landvägen. Jag anser att beskrivningen av Birkas läge i förhållande till baltiska havet väger tyngst. Detta av de ovan anförda skälen. Läget för det "baltiska " Birka stämmer väl in på Köpingsvik. Den tolkade ekonomiska tyngdpunkten för Köpingsvik infaller från 900-talet till 1200-talets början, samt att mesta delen av myntfynden är tyska eller frisiska och daterade till 1000-talet. Ser man Köpingsvik i ljuset av stiftet Köping enligt ovan, erhålls en logisk följd av Adams centrala Birka som vid utökningen av stiften blir Köpings stift. Någon annan plats med dessa förutsättningar är svårt att se. Därför är det högst troligt att det Birka som avses mellan år 1060 och 1100- talets början är också det Köpingsvik.

När det gäller Birka för Ansgars och Unnis tid är källäget svårare. Missionen från Hamburg-Bremen kan ses som spridda händelser, eftersom det inte gav något genomslag. Unni vågar resa på grund av den orostid som varit har lugnat ner sig. En tid som präglats av tillägnelse i olika former, troligen beroende på att det nordiska området blev en del i handeln mellan öst och väst från mitten av 800-talet. Det kan göras troligt att uppgiftslämnaren till de detaljerade upplysningarna av Birka är Sven Estridsen. Därmed har han troligen fått uppgifterna under sin tid hos Anund Jacob. Birka som beskrivs är troligen samtidens Birka. Dessa uppgifter om hamnen mot norr och storleken på den sk. viken passar för övrigt in på Köpingsvik. Det viktiga är däremot om Sven under sin tid hos Anund Jacob, samtidigt fick uppgifterna om Unni. Var det en äkta tradition eller var fick annars Sven sina uppgifter ifrån. Här kan Björkö komma in i bilden, och även sundskorset på Åland med det eventuella ordet wenni skulle kunna tagas i beaktande, om det inte vore för svagheterna i Dreijers framställning. Eftersom Björkö låg inom Anunds intressesfär kan det funnits en lokal tradition trots att handelsplatsen på Björkö sedan relativt lång tid var försvunnen. Frågan är varför skulle Unni resa till Björkö? Ansgar hade inte varit där. Enligt den senare historiska utvecklingen borde snarast götalandskapen varit intressanta, både ur maktpolitiskt och geografiskt perspektiv. Det jag menar med götalandskapen här, är inte en geografisk- utan en maktpolitisk bestämning Om blickpunkten återigen riktas mot Köpingsvik så kan det varit här som Sven Estridsens tradition fanns. Köpingsvik har tidigt kristna gravar. Där fanns en bebyggelse både i Köpingsvik och i övre Vannborga. Det som kan vara talande för en tradition är ortnamnen på Unne runt övre Vannborga. Det som också kan tala för, är den bestämda tidsramen 800- tal och 900- tal, samt tecknen på de tyskinfluerade grophusen. Detta är ett antagande men det saknar inte grund, framför allt inte med tanke på den senare utvecklingen i området. Det kan alltså finnas en möjlighet att denna identifikation går att göra mellan Unni och Köpingsviks närområde.

Då återstår Ansgars Birka. Frågan är om man inte ur rimlighetssynpunkt även kan söka Ansgars Birka i Ölands- och götalandsområdet. Enligt traditionen skulle det vara en betydande hamnstad vid ett mellanliggande hav. Om man kom landvägen låg Birka bortom ett mellanliggande hav. Det finns i nuläget inte så många platser som stämmer in. En större handelsplats på Björkö i Mälaren kan vi med all säkerhet inte säga existerade vid denna tidpunkt. Både Kyhlberg och Arrhenius analyser visar att en större handelsplats först anläggs kring mitten av 800-talet. Någonting som bör beaktas är att det var en lång väg att gå för Ansgar och hans medhjälpare. Detta under förutsättning att denna uppgift i vitan är trovärdig, den kan medtagits av andra syften. Eftersom de överfölls halvvägs så betyder det, att desto högre upp i landet Birka förläggs, desto längre för Ansgar och hans följe att gå innan de kom fram. Hur hittade dessa män Birka? Det hade varit rimligare för Ansgar att ta sig till Köpingsvik som låg vid handelsleden och enligt de arkeologiska fynden existerade vid denna tid. Orten var troligtvis känd av de handelsmän som Ansgar åkte med. Den var med all säkerhet känd också i de handelsplatser som låg i Skåne. Så Köpingsvik bör de rimligen ha tagit sig till. Därifrån kunde de sen fortsatt med ett annat skepp till den plats de skulle till. Här uppstår då ett viktigt varför? För de seglade inte vidare enligt Rimbert. De kom fram till Birka efter en fotvandring. Det är då inte otänkbart att det mellanliggande hav som låg vid Birka var Kalmar sund. Då kom de till en ö, och Sverige bestod enligt Rimbert av öar.

Detta är givetvis ett grovt tankeexperiment. Förutsättningarna att finna Ansgars Birka med önskvärd trovärdighet är ringa, därmed måste denna typ av kringdiskussioner föras. Det jag mest ville visa var de svårigheter och de lösningar som var rimliga för Ansgar och hans följe. Däremot kan det ha varit så, genom att det är en rimlig lösning utan alltför stora tankekonstruktioner. Därmed får Adams skolie 127 en helt logisk spänst: Där ligger den helige Ansgars hamn och den helige ärkebiskop Unnis grav, en kär tillflyktsort, vill jag säga för vårt stifts heliga bekännare..

Den andra betydelsen för Birka är symbolismen. Bålverket för den kristna trons historiska mål, motsatsen mot det hedniska Ubsola. Ljuset mot mörkret. Gott mot ont. Där även andra kristna åskådningar ses med oblida ögon. Därför är Birka så laddat för Adam, där såddes det första kornet av Ansgar och skördetiden av sådden närmar sig. Birka skall triumfera som huvudorten för trons seger. Det betyder att Adam eventuellt i bland kan använda Birka även i en överförd betydelse och inte alltid precisera en bestämd ort.

Köpingsvik var med all säkerhet en mycket viktig ort under vikingatid- tidig medeltid. Det visar framförallt de arkeologiska lämningarna. Här fanns förutom Köpingsvik även övre Vannborga och troligen Sikhamn. Vilket innebär en kraftig koncentration av resurser. Det går att göra troligt att åtminstone från slutet av 1000-talet har den haft en stor kyrklig betydelse. Detta visas av att kyrkan i Köpingsvik var Nordens största kyrka. Som biskopssätet Kaupinga är det svårt att se någon annan kandidat. Det syns också svårt att se någon annan kandidat som har de förutsättningar som Köpingsvik har för frågan om Birka. Det Birka som var aktuellt på Adams tid. Ansgars och Unnis Birka kräver mer av antaganden och spekulationer. Det går ändå med god vilja knyta vissa indicier om Unni till Öland. När det gäller Björkö så visas det att den har inte alls spelat den stora roll som traditionen har velar göra gällande. Dess existens verkar bara varit omkring etthundra år. Liknelsen av ett sjörövarnäste kommer kanske inte så långt från sanningen. Birkas födelse i mitten av 800-talet står i samklang med den nyöppnade handelsleden genom Ryssland. Då tillgängligheten av materiella resurser ökade i vår del av Europa. Då krigararistokratin med dess ideologi kunde tillskansa de resurser som var så viktiga för upprätthållandet av den materiella symbolismen.

Ansatsen är att försöka utröna Birkas läge och historia genom att undersöka källmaterialet och sätta det i relation till samhällsstrukturen. Vi var givetvis influerade av och levde i skuggan av stormakten frankerriket som sedermera blev det karolingiska riket. När det tyska riket uppstod blev även detta en maktfaktor och inte minst kyrkopolitiskt. Birkas läge har debatterats tills Stolpes undersökningar på Björkö avslöjade den fyndrika handelsplatsen där. Då fastslogs att det var Birka som hittats. Frågan om vem som anlade Birka har också diskuterat och friser har nämnts som möjliga grundare. Etymologiskt har tolkningen av Birka som en latinisering av Björkö slagit igenom.

Det samhällssystem som rådde då Ansgar kom kan karakteriseras som en krigarideologi och gåvoekonomi. Där svärdet var den största maktsymbolen och utformningsprinciperna hämtades från det karolingiska riket. Det vi vet om Ansgars besök kommer från Rimbert. Han ger dock inte många geografiska upplysningar. Egentligen bara att Birka var en hamnstad och låg vid ett mellanliggande hav. Syftet var både Ansgars egna och Ludvig den frommes maktpolitiska ambitioner. Missionen innebar inga bestående resultat för Sveriges del.

Efter ca. 70 år reser ärkebiskop Unni till Birka. Detta efter en period av oro och tillägnelse bland Nordens folk. Troligen en del beroende på den omkring 850-talet öppnade handelsvägen genom Ryssland som förband väst och öst. Det är Adam av Bremen som skriver om Unni. Troligtvis är den beskrivning av Birka som ges, från strax före Adams egen samtid. Uppgifterna kommer troligen från Sven Estridsen. Däremot ges inga klara lägesuppgifter för Birka.

Omkring 1060 har Adam fler upplysningar om Birkas läge. Det är troligen nu som Hamburg-Bremen politiskt får en möjlighet att utveckla missionen i Sverige. Den mission som skett verkar ha utövats av bl.a. Engelska biskopar och präster, som kommit hit på danskt och norskt initiativ. Nu organiseras missionen i fyra stift, varav det ena stiftet blir Birka. Här ges två beskrivningar av Birkas läge, en beskrivning utifrån det baltiska havet som Birka skall vara huvudsäte för och en resväg landvägen som biskop Adalvard d.y. reser till Sigtuna. Dessa korresponderar inte med varandra. Varav jag har antagit att beskrivningen över Birkas läge som stiftsort väger tyngst.

Vid 1100- talet tillkommer ytterligare stift och Birka som namn försvinner. Det finns ändå en möjlighet att Birka stift döljer sig under annat namn i stiftslistan, nämligen Köping stift. Det går att tänka sig att det gamla Birka stift har blivit uppdelat på Ljunga och Köping. Sedermera flyttas Köping stift till Linköping troligen av både makt- som kyrkopolitiska orsaker.

Den traditionella platsen för Birka som var Björkö är inte trolig då hamnstaden inte kan ha anlagts förrän i mitten av 800- talet, vilket visas av en teknisk analys av svarta jorden samt av fynden. Den plats som är trolig från 1060-talet och som Köpings stift är Köpingsvik på Öland. Den har det strukturella bakgrund och de arkeologiska lämningar som är ett måste för att kunna komma i fråga. Det går även med hjälp av antaganden hävda Köpingsvik både för Ansgars Birka som Unnis Birka. Det är svårt att i dagsläget se några andra alternativ, om man

vill hävda en kontinuitet.

Adam beskrivning ger också en bild av Birka som ett symboliskt verktyg. Det kristna Bålverket mot det hedniska Ubsola. Ljus och mörker. Gott och ont.

Litteraturförteckning

Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar , översatt av Emanuel Svenberg. Stockholm1984.

Aggesøn Sven, Kortfattet historie om Danmarks konger, Tekstframstilling og oversættelse ved Paul Læssøe Müller, København1945.

Bäärnhielm Göran, "Florensdokumentet", Gutar och vikingar , Statens historiska museum. Red. Ingmar Jansson. Stockholm 1983.

Burenhult Göran , Arkeologi i Sverige 3 Samhällsbyggare och handelsmän, Ynglingarum 1983.

Callmer Johan , " Produktion Site and Market Area Some Notes on Fieldwork in Progress", Meddelande från Lunds universitets historiska museum, Lund 1981- 1982.

Callmer Johan," Urbanization in Scandinavia and in the Baltic Region c AD 700- 1100: Trading places , Centres and Early Urban Sites" , The Twelfth Viking Congress ,Red. Björn Ambrosiani and Helen Clark. Stockholm 1994.

Carlsson Sten & Jerker Rosen, Svensk Historia del 1, Lund 1978.

Dreijer Matts, Det åländska folkets historia, I:1 Från stenåldern till Gustav Vasa , Ålands Kulturstiftelse , Mariehamn 1983.

Duby Georges, Krigare och Bönder Den Europeiska ekonomins första uppsving, övers. Michael Nordberg. Stockholm 1981.

Ellmers Detlev," Die Bedeutung der Friesen für die handelsverbindungen", The Twelfth Viking Congress, Red. Björn Ambrosiani and Helen Clark. Stockholm 1994.

Gräslund Anne- Sofie, "A study of the graves on Björkö", Birka Vår första Stad Birka IV ,The Burial Customs, Stockholm 1980.

Gustavii Per, Sveavälde Birka och Vreta kloster , Vreta klosters hembygdsförenings skriftserie nr 7 , Linköping 1983.

Götlind Johan, Var är äldre västgötalagen skriven?, Uppsala 1921.

Hallencreutz Carl F, "Adam, Sverige och trosskiftet", Adam av Bremen Historien om Hamburgstiftet och dess Biskopar, översättning Emanuel Svenberg, Stockholm 1984.

Hagberg Ulf Erik , "Ports and Trading places on Öland and in the kalmarsund area" , Society and trade in the Baltic during the Viking Age , Acta Visbyensia, Ed. Sven- Olof Lindqvist Visby 1983.

Hagberg Ulf Erik , "Öland", Med Arkeologen Sverige runt. Red. Sverker Janson & Erik B Lundberg, Stockholm 1987.

Hedeager Lotte, " Ethnicity and Material Culture: Denmark in European Perspective", The age of Sutton Hoo. The Seventh Centery in North- Western Europe, Ed. Carver, Boydell Press 1992.

Helander Sven, Ansgarskulten i Norden, Stockholm 1989.

Hjärne Harald, "Ansgarii Vita såsom källa för Sveriges äldsta historia", Rättshistoriskt bibliotek Trettioförsta bandet, Stockholm 1979.

Holmquist Olausson Lena, Aspects on Birka investigations and surveys 1976- 1989, Stockholm 1993.

Jakobsson Mikael, Krigarideologi och vikingatida svärdstypologi, Stockholms Universitet, Stockholm 1992.

Johnson Marianne & Schulze Hella, Köpingsvik Rapport Medeltidsstaden 77, Stockholm 1990.

Kyhlberg Ola, "Kvantitativ dateringsmetod", Fornvännen 75, 1980.

Linde Gunnar, Ortnamn i Västergötland, Stockholm 1982.

Lindkvist Tomas, "Gotland och Sveariket" , Gutar och vikingar , Statens historiska museum. Red. Ingmar Jansson. Stockholm 1983.

Lindkvist Tomas och Ågren Kurt . Sveriges Medeltid, Stockholm 1985.

Nancke- Krogh Sören , "Nya rön inom Medeltidsarkeologin", Dokumentation av Medeltidssymposiet i Lidköping 21- 22 april 1990,Götiska minnen nr 106, Lidköping 1990.

Nancke Krogh Sören , Shamanens Hest Tro og makt hos vikingarna , Nordiskt förlag , Arnold Busck A/S København 1992.

Nilsson Bertil & Williams Henrik, " Från Tor till Kristen Tro på ett halvt årtusende", Forskning och Framsteg, nr 1 1996.

Nyberg Tore, "Stad, skrift och Stift", Adam av Bremen Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar, Övers. Emanuel Svenberg, Stockholm 1984.

Nyberg Tore, " Adam av Bremen och terminologi ", Fornvännen 82 , 1987.

Nyberg Tore, "Adam av Bremens syn på Norden", Dokumentation av Medeltidssymposiet i Lidköping 21- 22 april 1990, Götiska minnen nr 106, Lidköping 1990.

Nyberg Tore, "Adam av Bremen och Florenslistan", Scandia , band 57:2 1991.

Nyberg Tore, "Nordiska östkontakter vid övergången till medeltid", Dokumentation av Folkvandrings- och äldremedeltida symposiet i Lidköping 12- 13 september 1992. Götiska Minnen Nr 113, Lidköping 1992

Palme Sven Ulric, Kristendomens genombrott i Sverige, Stockholm 1959.

Pamp Bengt, Ortnamnen i Sverige Södermanland, Lund 1967.

Rimbert, Ansgars levnad, övers. Gunnar Rudberg, Verbum, Diakonistyrelsens Bokförlag Stockholm 1965.

Sawyer Peter, " Birka, the Baltic and beyond ", Society and trade in the Baltic during the Viking Age , Acta Visbyensia, Ed. Sven-Olof Lindqvist Visby 1983.

Sawyer Peter, Kungar och vikingar Norden och Europa 700- 1100, Stockholm 1985.

Sawyer Peter, När Sverige blev Sverige, Viktoria Bokförlag, Alingsås 1991.

Saxo Grammaticus, Danmarks Riges krønike, Gyldendalske boghandel Nordisk forlag A/s København 1970.

Schück Herman , Det medeltida Öland , Uppsala 1953.

Schück Herman, Ecclesia Lincopensis Studier om Linköpingskyrkan under Medeltiden och Gustav Vasa , Stockholm 1959.

Schück Adolf, Studier rörande det svenska stadsväsendets uppkomst och äldsta utveckling , Uppsala 1926.

Sturlasson Snorre, Nordiska kungasagor Olav den heliges Saga, översättning K-G Johansson, Stockholm 1992.

Thulin Alf, " Var vikingatidens ryssar ( fry. rus) franker? Några reflektioner i anledning av Omeljan Pritsaks The Origin of Rus", Fornvännen 80, 1985.

Weibull Lauritz, Nordisk Historia, Stockholm 1948.

Arkeologi, Eng titel The Cambridge Encyclopedia of Archaeology, Bonnier Fakta Bokförlag AB 1981.

Arkæologi Leksikon , Red.Lotte Hedeager og Kristian Kristiansen, Politikens Forlag A/S 1985.

Bonniers Lexikon 2, Huvudredaktör Lena Ahlgren, 1983.

Latinsk Svensk Ordbok, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1987.

Prismas Främmande ORD, Prismas bokförlag, Stockholm 1984.

Vikingatidens ABC, Huvudredaktör Thunmark- Nylen, Statens Historiska Museum 1981.

Västergötlands Runinskrifter, Skaraborgs län, Red. Elisabeth Svärdström, Uppsala 1958.

Tillbaka till första sidan